16/10/2025
”Det är något med hösten som får vissa minnen att vakna, även de som aldrig varit riktigt tydliga. Jag har tänkt mycket på farmor den senaste tiden, trots att jag knappt minns henne. Hon dog när jag var liten, och vi bodde i Stockholm medan hon fanns i en annan stad. Vi träffades sällan och jag minns inte så mycket, bara delar av stunder. En mjuk hand som strök undan hår från min panna. Doften av lavendel. Och ibland när jag dricker kaffe ur en tunn kopp dyker hennes ansikte upp i mitt huvud, fast jag inte riktigt vet om det stämmer. Min faster ringde för några veckor sedan. Vi pratade om annat, men precis innan vi la på sa hon att jag är så lik farmor, både till utseendet och i mitt sätt. Och det fastnade. Som något jag inte visste att jag längtat efter att höra. Så jag bestämde mig för att åka. Gick mellan rader av stenar som berättade andras historier. När jag till slt hittade rätt stod jag still en lång stund. Namnet på stenen kändes både bekant och främmande. Jag tände ett ljus, utan att säga något. Och även om vi inte delat så många år, så kändes det som att jag kom lite närmare henne just då. Som att något som varit lite löst i mig föll på plats.”
Sofia, Stockholm
