Heléne Lewinsky psykoterapi och handledning

26/01/2026

Ser ni stenen i mitten? Visst har den en fantastisk form? Jag hittade den på en promenad en gång. Tänk att de andra stenarna, tätt intill, vatten och erosion har skapat den. Ett hjärta. Ungefär som vore den en del av ett kollektiv. Ett barn kanske. It takes a village to raise a child, etc.

Barn ska ges kärlek och ännu mer kärlek, omsorg och närhet, bli lyssnade på och sedda och mötas med den värme vi vill att de själva själva ska utveckla. Vi skapas och formas tillsammans med andra.

Trettonåringar ska inte sitta i fängelse. Vi kan inte göra strukturella problem individuella. Om trettonåringar begår grova brott är det vi som samhälle som har problem. Det finns inga fängelser som löser det. Det finns ingen remissinstans som utgår från barns behov som tillstyrkt förslaget.

Barn behöver en kontext som tillåter dem att växa och formas och se alternativ. En kontext som inkluderar deras föräldrar och familjer och tillåter också dem att växa och formas och se alternativ.

Ur led är tiden, när vi har folkvalda som frångår allt vad vetenskap säger.

Ur led är tiden, när vi har folkvalda som frångår allt vi vet om socioekonomisk utsatthet och marginalisering, klasskillnader, barns utveckling och behov.

Och ur led är tiden, när vi offrar barn på politikens altare.

25/01/2026

30/12/2025

På förekommen anledning, varje dag: Nej, inte alla män. Men oftast en man. Så vad kan du som enskild göra? Det finns massor: om du är en viktig vuxen i barns liv - vidga deras värld bortom maskulinitets- och machonormer. Visa vikten av att vara schysst mot andra men också sig själva. Lär dem om samtycke och gränser och visa att du själv lever som du lär; dvs tvinga aldrig ett barn (inte ens ditt eget!) till kramar eller kittel. Sluta direkt när barnet ber dig, även om det är lek. Slåss inte på skoj. Lär barn att en inte slåss på skoj. Det är inte skoj.

Höj rösten när vuxna i din närhet uttrycker sig sexistiskt, misogynt eller stereotypt vad gäller maskulinitets- och femininitetsnormer. Säg ifrån på jobbet, i kompisgänget. Engagera dig i MÄN, Unizon, FATTA eller andra. Håll dig àjour med vilka instanser du kan hänvisa till utöver de ideella - de flesta större kommuner har kriscentrum för kvinnor, transpersoner och män, relationsvålds- eller familjevåldsteam eller (i mindre kommuner) en person som är ansvarig för arbetet med våld i nära relation. Läs på om våld - psykiskt, fysiskt, verbalt, materiellt och ekonomiskt - begreppet är långt vidare än vad de flesta tror och utan kunskap höjer vi inte våra röster i tid.

Och här kommer det absolut viktigaste av allt: de som identifierar sig som kvinnor har tagit fajten i alla tider. Sedan länge behövs du som är man i kampen. Nu mer än någonsin. Din vetskap om att du är en schysst man räcker inte. Du behöver vara aktiv på alla de arenor där du befinner dig. Det här är inte en kvinnofråga.

23/12/2025

Tack för i år, alla stjärnor till människor jag har fått möta och haft äran att följa en bit på vägen genom det privata eller professionella livet. Fortsätt vara ”jobbiga” i ett samhälle som vill reducera människor och inte ser alla som jämlikar. .Stå upp för det som är rätt (och kom ihåg att stå upp för er själva). Världen behöver er. Vi ses 2026.

16/11/2025

Som förälder eller omsorgsgivare eller viktig vuxen i ett barns liv är det lätt att stirra sig blind på föräldraråd, tips och upplevda måsten i sociala medier. En del av dem är oerhört viktiga och bra, andra mindre. Men det finns en aspekt som jag tycker uppmärksammas för lite och det är barnens perspektiv. Hur är det för barnen att leva i den här kontexten, i det här familjesystemet där de befinner sig?

I det finns också en viktig fråga som jag ställer de par (oaktat typ av relation eller antal vuxna i den) som kommer till mig: Hur lär vi barn om kärlek och sunda relationer mellan vuxna?

Hur påverkas barnen i just vår familj av våra konflikter? Hur lär vi barn om reparation, ord för känslor och egna gränser? Hur ser barn att vi vuxna blir sams? Hur ser barn att vi vuxna visar kärlek och omsorg och närhet för varandra?

Vi vuxna runt barn är generellt jättebra på att visa hur vi bråkar, men sämre på att visa hur vi blir sams. Gör gärna ett tankeexperiment: gå till din egen barndom och fundera på om du såg hur vuxna aktivt blev sams. De flesta av oss har inte något sådant minne från barndomen, utan mer en känsla av att det var något outtalat. Oftast en upplevelse av att ”det plötsligt bara var så”.

Precis som konflikten är en aktiv handling behöver att bli sams också vara det. Barn behöver se kärlek mellan de vuxna de lever med. Det berikar och ger dem en bild av hur en sund kärleksrelation kan vara. Och vi som lever med barn behöver påminna oss om barnens perspektiv. Inte det där vuxenordet barnperspektiv. Utan barnens perspektiv - att se deras värld med deras ögon. Det är inte alltid så härligt för oss själva, men ack så viktigt. Det är ett måste om vi vill ha ambitionen att också lära våra barn om varma, hållbara och nära relationer.

Och jag som psykoterapeut är fast övertygad om att det inte går att vara ett barns förälder eller omsorgsgivare eller viktiga vuxen och gå i parterapi utan att prata om hur det är för barnen i familjen. Vad barnen skulle säga. Vad de ser. Vad de hör. Vad de lär sig av hur vi är mot varandra. Det är i min värld långt viktigare än alla tips om förskoletider, skärmar eller halvfabrikat i världen.

11/11/2025

Vad är handledning i psykosocialt arbete egentligen? Berättar du för folk vad de ska göra? Eller är det nån såndär gruppterapi? Eller leker ni? Ni sitter ju i ring? Och det ligger massa bilder på golvet?
______

Processhandledning är ett sätt för yrkesverksamma i grupp eller enskilt att tillsammans med handledaren få fatt i det som en behöver hjälp med, som är svårt eller skaver och som en kanske inte kunnat hitta rätt sätt att komma vidare i. För att vårda sig själv som professionell i möten med människor är det hjälpsamt att veta vilka processer och känslor som väcks i en själv och hur en kan hantera dem.

Handledningen handlar inte primärt om att hitta lösningar eller metoder, även om det kan bli sekundäreffekten, utan om att fånga processen och vad som sker i den. Den handledde kan genom detta landa i hur hen kan förhålla sig och arbeta vidare i ärendet. Genom handledning nås vidareutveckling, inte bara i berört ärende, utan i professionen som helhet.

För mig är kreativiteten vi alla bär inom oss och andra delar än bara vårt talade språk oerhört viktig. Användandet av bilder, föremål, färger och andra kreativa metoder för att externalisera det vi bär inom oss är några sätt att få fatt på just de delarna.

15/10/2025

Häromdagen fick jag åter tillfälle att föreläsa om en av mina hjärtefrågor - genusmedvetet och normkritiskt bemötande av föräldrar och mentalisering av barnen - dvs barnens perspektiv. Hos en förälder i terapi behöver barnen finnas med i samtalen, oavsett om de är där i fysisk form eller ej.

Tack till de engagerade och nyfikna studenterna på GCK:s grundläggande psykoterapiutbildning!

17/09/2025

I tider av ökad polarisering och svartvithet snarare än dialog och inkludering har vi som handledare i psykosocialt arbete en viktig uppgift. I går samlades några av oss för att tala om normmedveten handledning och hur vi kan arbeta på sätt som utmanar rådande normer - och dessutom inkluderar såväl de socialarbetare vi möter, som de människor de i sin tur ska hjälpa.

25/08/2025

I dag började höstterminen på riktigt för mlg. Jag ser fram emot alla möten med såväl personer i terapi som med handledningsgrupper! Framförallt ser jag fram emot det vi ger varandra och samskapar i rummet.

De som träffar mig vet att jag tänker mycket utifrån makt och vad de olika positioner vi har, och tar, både kan ge men också beröva oss. Det gäller nästan alla områden - så länge vi befinner oss i en position där vi har eller tar oss bestämmanderätt har vi också makt.

På olika sätt försöker jag motverka det i ”mitt” rum. I terapier arbetar vi utifrån FIT, feedback oriented treatment, som dialogverktyg för att den/de som söker hjälp ska ha så stort inflytande över terapin som möjligt. I handledning handlar det om att ständigt involvera hela gruppen. Allas bidrag är lika viktiga, även om det är en enskild person som lyft frågan.

Vi behöver ständigt dela med oss till varandra och vara tillsammans för att skapa nytt. Och vi behöver se till att vara tillsammans i en samtid där människovärde hamnar långt ner på agendan. Vi måste våga utmana oss själva och varandra. nte minst utifrån invanda positioner och (ibland omedveten) makt.

Låt oss hoppas att nya socialtjänstlagen blir en hjälp på hemmaplan. Och att medmänsklighet och insikten om att alla barn oavsett ursprung är allas barn blir en hjälp på omvärldsnivå.

”Ta blommor”, står det på vasen på bilden. Plural. Jo, ni vet ju: summan är mer än delarna. Och ”tack för att du finns”. Verkligen. Tack till just dig. Som människa och som en del av kollektivet i alla sammanhang där vi möts.

Vi ses snart.
Varmt välkommen!

01/07/2025

Via

10/06/2025

Så är ännu en termin av handledning och terapier snart till ända.

Under våren har jag haft förmånen att träffa ett hundratal socialarbetare i månaden för processhandledning: människor som arbetar med myndighetsutövning, med biståndslöst stöd, brottsförebyggande, som samtalsstöd, människor som är riktade mot arbetsmarknad, skolor, andra instanser; människor som arbetar med personer som befinner sig i våldsutsatthet eller i behov av familjebehandling. För att nämna några områden.

Det dessa proffs - ja, inte bara professionella utan proffs! - har gemensamt är sitt engagemang för människor som inte har möjlighet att själva göra sin röst hörda. Sin tro på föränderlighet. Sin förmåga att förmedla hopp och tilltro till de personer som mest behöver. Sin eld. För brinna måste den göra, som är socialarbetare i en värld som blir alltmer polariserad och förtingligande.

Jag säger som tidigare: det är detta vi borde uppmärksamma - det fantastiska arbetet som socialarbetare i det här landet bedriver. Varje dag. Det är en så stor del av vårt samhälles ryggrad.

Tack för den här terminen. 🌿

13/05/2025

Dagens incheckningsfråga till handledningsgrupperna.

Vad skulle du svara?

————
Att checka in är att landa in tillsammans. Det är nästintill rituellt, oavsett om vi gör det med en fråga i ord, en mindfullnessövning, externalisering genom bilder och föremål eller på annat sätt. Det är ett sätt att säga att det är vi nu, att det här är vår stund och att vi är tillsammans i ett tryggt rum där allt som sägs med och utan ord är av vikt.