23/05/2024
Jag såg att en av de tusen konsulterande konsulterna erbjöd tio meditationsmetoder att göra på kontoret. Självklart så vill man väl, men någonstans så har man gått vilse i sin välvilja.
Istället borde man kanske fråga sig varför det finns ett behov av meditation och avslappning på en arbetsplats? Antagligen är det något annat som saknas, såsom ledarskap, arbetsfördelning eller själva arbetsuppgiftens utförande.
Yoga, meditation, avslappning och återhämtning tillhör fritiden och om du inte har någon sådan bör du nog fråga dig, vad är det för ett liv som du lever?
Det där med förväntningar, längtan och drömmar är knepigt vare sig de kommer från personalen eller en avdelningschef. För så fort man blandar in dem så blir allt grumligt, likt en droppe bläck i ett vattenglas. Tänker på Kano Jigoro grundaren av judon som var utbildningsminister i Japan. Han menade att den lägsta formen av judo var den som praktiserades i dojon och gick ut på att besegra en motståndare, medan den högsta var den som osjälviskt praktiserade dess principer såsom ”yawara” följsamhet, när någon drar skjut på och när någon trycker på så dra eller ”minimal insats maximal effekt” i politiken till fördel för den stora massan. Så är det även med meditation när det finns en ”antagonist” om så även påhittad, så smyger förväntningarna in och man tror sig kämpa för att besegra eller kontrollera något i sig själv eller i omgivningen. Så när zenmästaren säger att ”zazen is good for nothing!” Så är det självklart inte det som avses, utan det är en attityd som kan spåras ända ner till zenmästaren Dogen på 1200-talet. För så fort man tror att det är bra för någonting så smyger sig förväntan in och grumlar alltihopa. Så låt meditation vara ”good for nothing!” Istället samla mod för att kliva ut i det okända där du inte har varit förut.
Den första riktiga lektionen som jag fick av zenmäster Moriyama var när han tog med mig ut i köket, som blev min läroplats. Han undervisade mig om hur man arbetar i ett tempelkök. Jag visste inte mer om matlagning än det som min mamma hade lärt mig.
Moriyama lärde mig en praktisk metodik som kan användas var helst i livet.
Innan vi började laga mat visade han mig vilka råvaror som fanns i köket. För det spelar ingen roll vad du har för förväntningar eller vad du längtar efter, om du inte vet vad som gömmer sig i lagerutrymmen och skafferi. Om det bara finns snabbnudlar och tsukemono, inlagda grönsaker i skafferiet, spelar det ingen roll att du längtar efter pannkakor. Det är och förblir den utmaning som du har att jobba med. Utifrån vad som finns bestämmer man sig för vad man kan göra, sedan sätter man igång och lagar mat. Eller som Moriyama brukade säga; ”Let´s do coocking!”
Alltså;
1) Se efter vad som finns i ditt ”skafferi” innan du bestämmer dig för vad du ska göra.
2) När du vet vilka ”råvarorna” som du har, se vilka möjligheter det finns att skapa en måltid som alla kan uppskatta.
3) Sätt igång att tillaga, efter din förmåga.
Detta kan tillämpas på alla situationer i livet. Släpp taget om dina förväntningar, din längtan och drömmar och sök dig istället tillbaka till en verklighetsupplevelse.
Våra förväntningar, vår längtan och drömmar är det som separerar och stänger in oss bakom skyhöga murar. Vi förstår inte att när vi släpper taget om den falska trygghet som de skapat, så blir istället allt möjligt.
Pratade med min kollega Petra Wetterholm som också tillbringat långa perioder på zentempel som zenmästarens assistent. Som jisha, assistent till zenmästaren, en upplevelse som vi båda delar, har man inget privatliv utan all tid slukas av zenmästaren. Någon egen tid finns alltså inte att tala om. Själv brukade jag förtvivlat stressa på för att få tid att sova. Kvällszazen slutade 21.30 därefter måste jag förbereda för morgondagens frukost och se efter badhuset. ”Okayu”, rårisvälling kokas långsamt under försiktig omrörning, så att allt inte förvandlas till klister. Inte ovanligt att jag kom i säng 23.00-23.30. Nästa dags uppgift var att väcka templet exakt kl 04.00. Jag ställde klockan på 03.55 och skyndade upp ur min futon och allt blev smärtsamt, benmärgen värkte av utmattning. Både Petra och jag kom fram till en punkt då vi fick ge upp hela idén om tid och det egna behovet av att vilja äga den och ha den för sig själv. För tiden är ingenting. Våra idéer om tid är en separation som sitter djupt rotad inom oss. ”Tid är pengar” säger vi, utan att förstå att det är tiden som är gratis. Efter den förståelsen blev allt lättare. Istället började jag gå upp ännu tidigare än jag behövde 03.30 vilket gav mig tid som jag ägnade åt att stå ensam i köket och röra om i råris vällingen tills det var dags att väcka templet.
Vem är det som ställer till det för oss? I buddhismen talar man om icke-jaget eller det som vi kallar för ”egot”, som ”trishna” livstörsten driver på. Icke-jaget eller ”egot” utgörs av de fem skandhas de fem aggregaten eller högarna. De fem sinnesorganen tar emot intryck från omgivningen via form, förnimmelser, upplevelser, uppfattningar och som till sist skapar ett medvetande, alltså jag upplever den värld där jag lever. Plockar man isär dessa får man bara kvar en hög av begrepp. På samma vis som man skulle plocka isär en bil eller en cykel.
Det här ”egot” är hela tiden i full färd med att bekräfta sig själv via impulser från omvärlden och på så vis sin existens. Men, någonstans vid sidan av vårt ”ego”, eller bakom eller kanske till och med inuti finns ett annat, ett tyst ”jag”. Detta ”jag” är tillfreds och känner en förnöjsamhet med att bara finnas till och är varaktigt i sin form och förändras inte, det diskriminerar inte omvärlden med tyckande och tänkande. Medan vårt ”ego” kämpar sig genom vardagen, betraktar vårt tysta ”jag” omvärlden i villkorslös tystnad.
Visst är meditation bra. Det lugnar vårt sympatiska nervsystem som aktiveras av stress och hot och sänker våra nivåer av stresshormoner. I början är meditation så svårt och obegripligt att vårt ego nästan exploderar av frustration. Sällan är meditation en behaglig upplevelse och är den det så är det oftast inte meditation som man upplever. Vill man få kontakt med sitt tysta jag finns det enklare vägar som förvisso kommer att upplevas som frustrerade av vårt ”ego”.
Vilka handlingar stöder vårt ”ego” och vilka stödjer vårt tysta ”jag”? För när allt kommer omkring så beror det på vilket ”jag” som vi ger näring genom våra handlingar och attityder i livet oavsett hur mycket vi än mediterar. Vårt ”ego” växer av heroiska handlingar som ger den uppmärksamhet och beröm, ”jag kan minsann meditera i två timmar och jag kan stå på huvudet och jag kan...och jag och jag och jag… ”
För det tysta jaget finns bara altruistiska handlingar som sker oupptäckta i det tysta som att diska kaffekopparna som blivit lämnade på diskbänken i fikarummet eller torka av handfatet och se till att det ser snyggt ut efter att man varit på toaletten, ett vänligt ord eller bara ett ”god morgon” till busschauffören. Och visst kan man sitta stilla en stund för att det är ”good for nothing”, inte för att det ska nämnas på sociala medier. Rikta din uppmärksamhet mot dina fotsulor när du går, inte för att du ska någonstans, utan för att du går. Vandra ut i naturen och se vad du kan uppleva, vänta in upplevelsen, men förvänta dig inte någonting. Från att ha levt i tidsbrist kommer du att upptäcka att tiden alltid räcker till.
Små handlingar som förändrar det som din varelse kommunicerar till omgivningen och skapar dessutom en annorlunda atmosfär där andra kommer trivas att vara.
