Emma Tukia - Hållbarhetsterapeut

Emma Tukia - Hållbarhetsterapeut Samtalsterapi i Trosa & på distans via zoom. Skapa ett hållbart liv där du mår bättre. Under dessa år ändrades mitt egna liv och jag gick igenom en utmattning.

Jag är utbildad kognitiv beteendeterapeut och har arbetat ett antal år som samtalsterapeut. Livet sattes på paus medan jag byggde upp en för mig hållbar tillvaro igen. Idag hjälper jag andra att hitta sin inre hållbarhet och stärka sin självkänsla.

05/11/2025

Trygghet först

På flyget när de säger att man ska ta på sig syremasken själv innan man hjälper någon annan? Den bilden har jag burit med mig länge. Den har symboliserat återhämtning och att ta hand om sig själv först.

Med tiden har den också börjat handla om något ännu djupare – trygghet.

För all terapi handlar om det. Att skapa trygghet.

Trygghet i kroppen. I sig själv. I vem man är. I sina värderingar och gränser.

Terapi börjar därför med att bygga den tryggheten – mellan dig och mig.

I praktiken kan det innebära:
kontinuitet genom regelbundna samtal

att möta dig med värme och omtanke

att du vet vad du kan förvänta dig av våra samtal – ofta börjar vi med en liten ritual: jag tänder ljus och bjuder på te

att jag lyssnar aktivt och försöker förstå din upplevelse ur ditt perspektiv

att jag respekterar dina gränser och stämmer av hur du upplever våra samtal så vi är på rätt spår

att jag ser på mig själv som en utforskare – även om jag är skolad i mitt yrke är det du som är experten på ditt liv

att jag ibland utmanar dig där det behövs, och att vi tillsammans reflekterar över resultatet

att jag är autentisk i mötet med dig

Allt detta är en del av att skapa ett tryggt rum där du vågar öppna upp, känna, och vila i att det är okej att vara hela du. Att prioritera dig. Att vila i dig själv. Att få bli hörd och förstådd.

Det är grunden för terapi och läkande. ♥️

Att vara med sina känslorIbland kommer stunder när allt snurrar i huvudet och kroppen känns full av något man inte rikti...
04/11/2025

Att vara med sina känslor

Ibland kommer stunder när allt snurrar i huvudet och kroppen känns full av något man inte riktigt vet vad det är. Ett obehag.

Ta en minut och stanna upp.
Känn in din kropp.
Vad upplever du just nu?
Spänningar? En knut i magen? Ett rusande hjärta?

När du känner starkt kanske du börjar analysera, hålla dig sysselsatt – eller försöker kontrollera.
Men stanna upp igen.
Vad är det du egentligen upplever?
Är du rädd? Arg? Orolig?

Det är okej.
Du gör ditt bästa. Varje dag.
Du får känna dig rädd ett tag.
Du har dig. Du kan vara där för dig.
Fly inte. Möt känslan med kärlek. Skapa ett utrymme.

Bara känn det du upplever. Formulera det i ord om du vill. Gråt om du behöver. Här får du en filt och en kopp te. Eller kanske behöver kroppen få ut energi – kom så går vi en snabb promenad.

Du är inte ensam om att känna så här.
Sakta ner.
Du kan inte påverka vad andra känner, tänker eller upplever eller gör.

Det säger ändå ingenting om ditt värde. De har sin process. Du har din.

Du har alltid ett värde, bara för att du är du.

Så istället för att göra/hålla igång när du känner obehag

pröva att stanna i det en stund.
Och möt det med kärlek,
som om du tröstade ett gråtande barn.

Det är att vara med sina känslor.
Och det är läkande.

Prova nästa gång det känns mycket i kroppen.

Och om det känns läskigt att möta, kontakta mig för ett samtal, så kan vi möta det tillsammans

/Emma

Det finns inget som heter att vara för mycket.Inte ens idag när mörkret kryper närmare och allt vi gömt gör sig påmint.F...
31/10/2025

Det finns inget som heter att vara för mycket.

Inte ens idag när mörkret kryper närmare och allt vi gömt gör sig påmint.

För mycket känslor?
För mycket du?
Nej. Det är den du är.

Ibland skräms vi av vad vi upplever och våra egna djup,
Som om känslor är spöken som måste bort.

Men spöken som kommer fram i ljuset är inte så läskiga. Men kanske lite ensamma? De behöver dig.

Så tänd ett ljus för dig i kväll. För allt som känns läskigt att möta.

Du är aldrig för mycket.
Inte ens i mörkret.

Att vara en “lättsam person”.Jag får för mig att rätt många (framför allt kvinnor) har en föreställning om att de ska va...
27/10/2025

Att vara en “lättsam person”.

Jag får för mig att rätt många (framför allt kvinnor) har en föreställning om att de ska vara lättsam att vara omkring.

Men vad innebär det egentligen i praktiken?

Kanske tänker vi:

– Medgörlig
– Flexibel
– Lättsam
– Glad och sorgfri

Det är ju inget fel i det, men det här handlar mer om ytan i möten med andra.

I djupare relationer kommer vi alla att reagera annorlunda.

För om dessa föreställningar ska gälla jämt, innebär det också att vi:

– Döljer obehag
– Håller tillbaka känslor och reaktioner
– Går med på det andra vill, istället för att uttrycka våra egna behov (kanske för att undvika konflikt)
– Döljer våra tyngre sinnesstämningar

Och du kan vara säker på att vi alla har dessa delar.

Skillnaden är hur mycket av oss själva vi låter andra se – och hur mycket som bara är en yta formad av den norm kvinnor ofta förväntas uppfylla.

För vill vi egentligen vara “lättsam”?

Eller vill vi lära känna varandra – på riktigt?

Jag bygger mycket på känsla. Visst har jag en ritning att utgå ifrån, men inga bestämda mått.Oftast behöver jag bara bör...
25/09/2025

Jag bygger mycket på känsla. Visst har jag en ritning att utgå ifrån, men inga bestämda mått.

Oftast behöver jag bara börja. Låta kroppen visa mig att jag kan. I huvudet gör jag det annars lätt för svårt – hinder efter hinder staplas tills det slutar med rädsla och handlingsförlamning.

Men när jag väl sätter igång och stöter på ett problem, så löser jag det på vägen. Jag vet inte alltid exakt hur nästa steg ska se ut, även om jag har en vision. Jag bestämmer mig bara för: idag ska jag bygga köksbänken. Och så gör jag det utifrån det material jag har. Jag visste att jag ville ha två hyllor – men inte att de skulle byggas av en gammal bänk från rivningshuset och spillbitar från loftgolvet. Snart blir det lådor och kanske en hylla till. Jag vet inte än hur.

Är inte livet lite likadant? Vi vet inte alltid vad vi har till hands när vi ställs inför utmaningar. Även med förberedelser kan vi inte fullt ut veta hur det kommer kännas förrän vi är där.

Då återstår bara att ta det steg för steg, och låta vägen växa fram medan vi går.

ExilenInne i rummet sitter en del av oss som bär på tunga bördor – våra sårbara delar.Bördor i form av föreställningar o...
22/09/2025

Exilen

Inne i rummet sitter en del av oss som bär på tunga bördor – våra sårbara delar.
Bördor i form av föreställningar om oss själva och världen, som gång på gång gjort ont.

En gång när vi var barn blev det för mycket. Då drog sig den här delen undan, blev tyst och satte sig på den hårda bänken.
Han orkade inte längre bära känslan av att vara oälskbar, ovärdig, värdelös, konstig eller utanför.

Så han låste in sig och bad dörrvakten att vakta och brandmannen att släcka känslorna när de blev för starka.

Han glömde hur livet kunde kännas utan bördor av skam, rädsla eller ensamhet.

Och han väntar fortfarande på att någon ska våga sitta ner bredvid honom och lyssna.
Den här delen påverkar oss ofta i det dolda, när vi triggas av olika personer, situationer eller bemötanden.
Då är det brandmannen och dörrvakten (managern) som ser till att hålla känslorna i schack, så vi inte blir överväldigade.

Känner du igen att det ibland finns en del av dig som bär tungt i det tysta?

Brandmannen Om dörrvakten försöker hålla känslorna inlåsta, så gör brandmannen tvärtom: han ser när de börjar ta sig ut ...
21/09/2025

Brandmannen

Om dörrvakten försöker hålla känslorna inlåsta, så gör brandmannen tvärtom: han ser när de börjar ta sig ut – och försöker släcka elden.

Brandmannen drivs av rädsla för att känslan ska bli för stark. Därför dämpar han den genom ilska, mat, alkohol, s*x, sömn, tv eller annat som ger en tillfällig paus.

Dörrvakten jobbar proaktivt – för att förebygga känslor.

Brandmannen jobbar reaktivt – han reagerar när känslorna redan är där.

Ofta hamnar deras strategier i konflikt. Dörrvakten vill ”ta hand om” för att slippa otillräcklighet, medan brandmannen kanske visar ilska istället.

Och bakom båda… där finns exilen – den del som bär själva känslan. Honom möter vi i morgon.

Känner du igen dig i att du ibland blir arg, äter, tittar på serier bara för att slippa känna något som är jobbigt? ❤️

Tänk dig en dörrvakt.  Han har stått dag och natt, utan vila, framför en dörr. På insidan finns smärta, sorg och sårade ...
20/09/2025

Tänk dig en dörrvakt.

Han har stått dag och natt, utan vila, framför en dörr. På insidan finns smärta, sorg och sårade känslor. Dörrvakten är övertygad om att något farligt skulle hända om han flyttade på sig – så han håller vakt, alltid redo.

Den här dörrvakten finns inom oss alla. Han tar olika skepnader: den inre kritikern, perfektionisten, den undvikande. Alla dessa är sätt att skydda oss från att möta det som känns för svårt.

En gång var skydden viktiga. Perfektionismen kanske skyddade dig från kritik. Undvikandet från att känna dig sårbar. Kritikern från att ta risker. Men när du börjar läka förändras situationen – då kan dörrvakten hamna vid ett vägskäl. Om han inte längre ska skydda dig, vad ska han göra då?

Här finns möjligheten till förändring. Dörrvakten kan få en ny roll: kritikern kan bli en peppare, perfektionisten en klok rådgivare, undvikaren en påminnelse om vila. När skydden får nya uppgifter blir de resurser istället för hinder.

Att förstå och samarbeta med våra skydd är därför en nyckel till verklig förändring.

Känner du igen din egen dörrvakt?

Det räcker inte med metoder eller ”verktyg” i terapi.För verklig förändring behöver vi också förstå våra inre skydd.I po...
19/09/2025

Det räcker inte med metoder eller ”verktyg” i terapi.
För verklig förändring behöver vi också förstå våra inre skydd.

I populärpsykologin pratas det mycket om att lugna kroppen – genom andning, meditation, yoga eller att möta sitt inre barn. Sådant är värdefullt, men ofta missas något viktigt: våra skydd.

Att försöka ”med ren viljekraft” ta hand om sig själv, utan att möta dessa skydd, blir lätt en kamp mot det egna inre systemet.

Imorgon delar jag en liknelse som symboliserar just detta skydd:

Dörrvakten.

Flyttar in 13 oktober…bygga bygga bygga!Gamla köksbänken räddad ur ett rivningshus och fått nytt liv, badrummet lerklina...
18/09/2025

Flyttar in 13 oktober…bygga bygga bygga!

Gamla köksbänken räddad ur ett rivningshus och fått nytt liv, badrummet lerklinat (gjort med kärlek och lera!), dörr till badrum hämtat (den ska slipas lite…), kyl/frys inflyttad, och golvet till sovplatån lagt och slipat. Inte planhyvlat – men förhoppningsvis inga stickor i fötterna.

Några milstolpar firas idag! 🥳
Än återstår dock några små detaljer… som toa och disk. Men i värsta fall finns ju skogen och en bäck?

När känner du dig som mest dig själv?Lugn, trygg och hemma i dig själv?Om du inte vet var du ska börja – börja med att s...
10/09/2025

När känner du dig som mest dig själv?
Lugn, trygg och hemma i dig själv?

Om du inte vet var du ska börja – börja med att skapa trygghet.
Det hjälper dig att återknyta till ditt lugn och ditt själv.

Trygghet är grunden för läkande och en förutsättning för att kunna möta svåra känslor i terapi.

Vill du ha stöd i att hitta din inre trygghet?
Skriv ett DM och boka ett samtal med mig.

Den inre kritikernDen kanske ni känner till vid det här laget?Igår dök den upp när jag skulle såga en bräda på frihand p...
08/09/2025

Den inre kritikern

Den kanske ni känner till vid det här laget?

Igår dök den upp när jag skulle såga en bräda på frihand på längden. ’Du kan inte’, sa den & en känsla av hopplöshet följde. Men, jag känner den rösten nu. Tänkte att nu vill du skydda mig från att misslyckas, tack, men jag kan detta. Jag tog några andetag och landade i mig själv igen. Försökte igen.

Den där rösten som pushar, bannar och kritiserar. Får dig att jobba hårt, prestera.

Ofta försöker man pressa undan den där rösten, trösta sig. Men kanske upplever du att ’bara vara självsnäll’ inte hjälper? Kritikern kommer tillbaka ändå.

Hur skulle det vara om du började bli nyfiken på din kritiker?
Allt den vill är att bli förstådd & hörd.

Du skulle kunna fråga den:
Vad har du för funktion?
Varför dyker du upp just nu?
Varför pressar du mig så hårt?
Vad vill du att jag ska förstå om dig?
Vad tror du kommer hända om du inte pressade mig så hårt?
Vad är det du är rädd för/skyddar?

När du får en kontakt med den delen av dig:

Lyssna.
Validera: tack för att du vill att jag ska lyckas. Tack för att du pressar mig för att du kanske är rädd för att misslyckas.

Men jag kan ta över nu, så kan du vila.

När kritikern känner sig förstådd och du vet mer om varför den finns,så börjar bitar av dig falla på plats.

Då kan kritikern bli mer av en samarbetspartner än din fiende.

Adress

Vagnhärad

Öppettider

Tisdag 09:00 - 15:00
Onsdag 09:00 - 19:00
Fredag 09:00 - 15:00

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Emma Tukia - Hållbarhetsterapeut postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Emma Tukia - Hållbarhetsterapeut:

Dela

Share on Facebook Share on Twitter Share on LinkedIn
Share on Pinterest Share on Reddit Share via Email
Share on WhatsApp Share on Instagram Share on Telegram