21/06/2020
Losersyndromet
Människor med missbruksproblem misslyckas ofta socialt och även specifikt med olika saker som de företar sig. Ibland kan den som står vid sidan av och ser vad som händer tycka att de nästan bokstavligen slår undan benen för sig själva. Detta handlar inte om sådana situationer, där man egentligen är oförmögen att uppnå sina målsättningar, utan är ett utförligt syndrom med typiska beteenden och turer och med en bakgrund som kan härledas från barndomen.
Beteendet är omedvetet för klienten och måste därför lyftas fram för att det ska vara möjligt för hen att kunna förhålla sig till det och behandling ska kunna ske. För att behandlingen ska lyckas är det naturligtvis nödvändigt att klienten inte gör även den till ett misslyckande.
Losersyndromet innebär att en person ständigt agerar så att hen misslyckas utan att vara medveten om det. Ett av de säkraste sätten att misslyckas i livet är att missbruka. Här kan man ofta följa klienter i en hel livshistoria av misslyckanden: intelligenta personer misslyckas med utbildningar och examina, de misslyckas med arbete, familj, ekonomi med mera. En del misslyckas med allt de företar sig, andra bara med någonting särskilt, men utslagsgivande viktigt.
Ett av de säkraste sätten att misslyckas socialt är förstås genom olika former av missbruk.
Problemet uppstår under barndomen, när personen växer upp i en omgivning där det är bättre att förlora än att vinna.
Märk väl att föräldrarna i stort sett alltid skapar problemet omedvetet. Detta är faktiskt vanligare än man tror: Ibland känner sig föräldrarna misslyckade och vet inte hur de ska kunna relatera till lyckade barn, ibland har de dålig självkänsla och tror inte att barnen kommer att vilja kännas vid dem om de inte behöver dem för någonting speciellt, ibland har de svårt för närhet och kan endast uppleva nära kontakt när de hjälper sina barn. Detta och mer är drivkrafter till att omedvetet programmera in självsabotage i barnen.
