02/12/2025
Gillar inte avslut. Gillar inte att säga ’hej då’. Men ibland är det tvunget och i kväll har jag tonat ut från en yogaklass för sista gången på obestämd tid. Tonat ut det regelbundna mötet med människor som deltagit i mina klasser flera år i rad.
Jag skriver det här på eftermiddagen innan det sista Sat Nam klingat ut. Känner det stundande uppbrottet i kroppen. Bröstet trycker, magen rumlar och huvudet erfar pressad yrsel. Somatiska känningar av något som för en tid sedan skulle varit helt overkligt men som idag är en realitet.
Jag valde att låta det pass som var mitt första att hålla för en grupp också bli mitt sista. Första gången jag höll det var bara några dagar efter min första helg på yogalärarutbildningen. Jag hade då deltagit i klasser terminsvis i sju år så jag visste hur en klass går till. Det jag inte visste innan den kvällen var den magi av stillhet, ro, vägledning och läkning som ofta kommer med att hålla klass. Den magin har jag erfarit många gånger. Den magin är jag lite rädd att jag ska förlora nu.
Men att släppa taget, att inte hålla fast, är en av livets prövningar och en av de fem yamas i Patanjalis Yoga Sutras. Det är dags att praktisera på detta sätt nu. Jag har slutit cirkeln för en tid, men ser det som att detta ger mig möjlighet att spirala uppåt mot nya cirklar och erfarenheter.
Framöver planerar jag främst enstaka evenemang. Till att börja med miniworkshops med reflekterande skrivande och på sikt evenemang där yogan ges utrymme. Ses vi inte i samband med något av dessa, skriver jag som min lärare Sada Sat Singh sa: See you in the Ethers. Sat Nam!
