02/08/2025
När jag sitter här i stugan så kommer ett starkt minne tillbaka till mig från min barndom. Kanske är jag 11.
Vi lagade hemmagjord pizza i det lilla köket.Alldeles för många starka viljor skulle samsas.
Jag ser hur min ”pizzabit” får något på sig jag inte gillar och får ett hysteriskt utbrott.
Skriker gråter och springer iväg och gömmer mig bakom tennisbanan. Sitter där snyftandes som ett offer. Varför händer detta mig…
En stor grej i ett barns begränsade livsperspektiv.
Spolar fram: dagens ungar men även vuxna barn hade antagligen dragit med sig mobilen till tennisbanan och tryckt undan utbrottet med hjälp av you tube.
Känslorna lagras byggs upp till nästa utbrott .
Ältas aldrig riktigt klart. Ackumuleras.
Så skapas en ond cirkel med känslor i form av biokemi fast i kroppen. Kanske kommer dom ut mot någon helt annan person.
Till min poäng: nästa gång du , en vän , ett barn blir triggad arg ledsen.
Sitt klart, gråt klart , skrik klart innan du tar fram mobilen.
Skickar med lite foton från platserna där jag växte upp på sommaren , fick min första crush på tandläkarens pojk , och fiskade krabbor från morgon till kväll.
Mitt löfte till mig själv i höst!
Bara ut med det, säg det håll inte tillbaka.
Håller ni med !
Kram från lilla Jenny till stora Jenny
