Fortsattsamtal, Leg psykoterapeut Marcus Westergren

12/06/2024

Sommar kan vara så mycket fint, men också många dagar av ensamhet, bråk och utmaningar. Lyssna på barnens berättelser i sommar. Bygg ett samhälle där alla barn kan vara trygga och få vara med om fina dagar och relationer som ger trygghet och gemenskap.

Samtidigt som Sveriges Radio gick ut med sina sommarvärdar presenterar Maskrosbarn årets alternativa sommarvärdar i samarbete med Storytel. Det är inte en lista av kända namn utan berättelser från barn och ungas verklighet. Berättelser som pågår här och nu, men som vi alla kan vara en del av att skriva slutet på.

Drömmen och målet med initiativet är att fler börjar prata om tidigare tabubelagda frågor och att ett större engagemang föds i frågor kring barns rättigheter och mående. Det behövs. På så vis kan barns röster ges större vikt, fler barn våga söka stöd och fler vuxna våga fråga och agera när de tror att barn far illa. 💛

Hjälp oss få spridning på detta och nu börjar nedräkningen till den 22 juni när avsnitten släpps exklusivt på Storytel.

*Bilderna på de alternativa sommarpratarna är framtagna med hjälp av AI för att ungdomarna ska kunna berätta om sina liv utan att få negativa konsekvenser från sin omgivning. Även namnen och rösterna är fingerade för att skydda de medverkande.

30/07/2023

Här kommer ett lästips! Jag vill verkligen rekommendera denna bok till er alla.
Det är sällan jag sträckläser böcker. Men denna kunde jag bara inte släppa utan att läsa färdigt. Jag läste den med stor behållning både som pappa, partner, son, socionom, familjerådgivare och som psykoterapeut. Detta är en bok för oss alla som växt upp med känslomässigt omogna föräldrar. Föräldrar som gjorde det de förmådde men ändå inte räckte till, som brottas med egna erfarenheter av att inte blivit mötta i känslor och fått stöd att känna sina egna.
I alla mina roller läser jag med stort utbyte, jag vill starkt rekommendera boken till alla i min familj, även till min mamma som också sliter med sina erfarenheter som liten. Boken är lättläst och pedagogisk. Den blir som en varm kram och är väl förankrad och underbyggd av erfarenheter och forskning. När jag läser känner jag tydligt att boken tar parti för mig, för min rätt att bli mött och sedd och den lyckas göra det utan att ta parti emot mina föräldrar eller någon annan. Den värjer inte för barnets behov av en känslomässigt närvarande och stöttande person. Inte heller värjer den för de konsekvenser som bristerna eller avstängdheten orsakar. Lindsay C Gibson hamnar inte i diagnoser, utredande och bedömande. Dina eventuella psykiska besvär ser hon som dina vänner som vill berätta om det du behöver, som vill ta parti för dig och berätta om hur du kan möta dina behov på ett mer konstruktivt sätt. Att du som vuxen kan möta dessa på att känslomässigt moget sätt. De behov som du som liten var utelämnad till din (ibland eller alltid) känslomässigt omogna förälder.
Går du i terapi (som individ, par eller familj) så vill jag starkt rekommendera dig att läsa denna för att få ut mer av terapin, föreslå gärna att du läser tillsammans med din terapeut så kan ni jobba med att integrera den nya kunskapen och du kan få hjälp att upptäcka och börja möta dina känslomässiga behov på ett nytt sätt.
Jag kan också varmt rekommendera boken för att bli en bättre, mer närvarande och stöttande förälder och för att stärka samarbetet med sin kärleks- och/eller föräldrapartner. Emellanåt suger textens innebörd tag i mig och utmanar mig ordentligt som förälder och partner. Det är ett bra betyg, för jag och alla som läser denna typ av böcker längtar ju efter förändring och läkning, även om det kan vara svårt. Att bli känslomässigt närvarande för de sina, i de relationer man vill vara i.
Jag önskar att du, som stannat kvar och läst så här långt köper boken och läser den. Jag önskar att du kan få hjälp att se objektivt på din uppväxt och att du kan få hjälp att bli fri att leva mer känslomässigt och bli befriad från kampen som det ofta är när vi delar uppväxt med dessa erfarenheter. Du behöver inte ha förkunskaper om psykologi sedan tidigare eller känna till terapispråk. Vet du med dig att det är ett laddat och ömtåligt ämne för dig, så boka gärna in träffar med stöttande personer som du litar på, som vill dig väl om du blir överväldigad i ditt läsande.
Boken finns nu att köpa (31e juli) i en bokhandel nära dig. Lämna gärna in ett inköpsförslag till ditt lokala bibliotek så kan du läsa den gratis och den kan finnas till hands för fler efter att du läst. Du kan ladda ner arbetsmaterialet till din dator eller telefon så du kan behålla det du skrivit för dig själv.

Akademius Böcker Akademius förlag

24/02/2023

Feedback från de jag träffar i terapier, är så mycket mer än bra eller inte. Jag älskar att få bidra till att människor växer, både som människa och i sina relationer. Livet finns redan, viljan till trygghet och tillväxt finns redan i människan. Tacksam att få kunna skapa ett tryggt rum så att läkning kan ske.

Så här stod det i ett sms:
"Jag vet att du gärna vill framhålla att det är vi som gör jobbet & att terapeuten mer eller mindre är en bifigur men jag håller inte med.

Det du gjort för oss är i det närmaste magi & jag måste från djupet av mitt hjärta få säga: TACK! Ordentligt.

Jag gläds så enormt när jag träffar människor som på riktigt valt det dom tycker är allra viktigast att bidra till som yrke. Det är så häftigt att få se någon som använder hela sin teoretiska grund ihop med den största av omsorg & inkännande medmänsklighet. Såsom du gör. Varje gång vi möts.

Det rum av trygghet som du skapat för oss har vi inte varit förmögna att kreera på egen hand och den förvandling några få timmar med dig som vägledare har lett till är faktiskt inget mindre än mirakulös.

Jag hade gett upp hoppet om oss två. Nu känner jag en nyfikenhet. Närhet. En gemensam vilja framåt tillsammans. Kärlek. "

Det bästa med att vara parterapeut är att kunna släppa iväg par när de har varandra som stöd. När de kan vara trygga att både vara stolta, starka och svaga tillsammans. När jag inte längre behövs!

17/01/2023

Ett barns eller vuxens funktionshinder berör inte bara en individ och för att ge bra habiliterande insatser behöver vi involvera hela eller delar av familjen. Vi behöver stötta familjen att bemästra de nya förmågorna som behövs för att möta den förändring som funktionshinder ofta innebär.

Glad över att idag ha träffat ett gäng vetgiriga och engagerade kuratorer för att börja en resa tillsammans. Vi hade idag första dagen av åtta och ett spännande år framför oss. Habiliteringen i Region Skåne tänker att detta med familjearbete är centralt och jag är glad över att återigen hålla i denna utbildning.

21/11/2022

En liten sväng till Malmö för att prata om interpersonell neurobiologi och socialt arbete. Om varför familjen måste vara med och hur familjelivet på riktigt bygger vilken hjärna vi utvecklar.

Så roligt att få inspirera och kanske också utmana lite. Att få dela med mig av en del av allt det jag lärt och provat i terapier och handledning.

29/10/2022

22/09/2022

En bra chans att rusta din skola, eller kanske dina barns skola i ett förhållningssätt för att möta barn som har med sig utsatthet. Det är flera barn i varje klass som har upplevt svåra barndomsupplevelser, såsom våld i nära relationer, missbruk, psykisk ohälsa. TMO är ett pedagogiskt förhållningssätt som är framtaget för alla viktiga vuxna i t ex skolan, såsom skolpersonal, lärare, vaktmästare, lokalvårdare etc.

Tipsa gärna att skolorna kan få denna kompetensutveckling gratis (utom personalens tid) genom Skolverkets satsning.

Vill ni höra mer så finns länkar i materialet. Vill ni hellre lyssna på information om TMO så lyssna på Skolverkets podd-avsnitt om TMO, jag är med i avsnittet om TMO och gymnasieskolan.

Jag arbetar deltid som utbildare på Rädda Barnen. Den andra veckan arbetar jag som handledare, leg psykoterapeut och utbildare i främst familjeterapi och familjearbete för professionella.

01/03/2022

En fin och bra formulerad text om vad detta med krig och förtryck gör med oss. Vill sprida för att dela med mig, att öka kunskapen om det som händer nu, men som också händer runt jorden gång på gång. Önskar att kampen för allas frihet ska stärkas oavsett vart på jorden vi bor. Att vi är sociala varelser som hör ihop och som kan skapa en tryggare plats för oss alla och alla växande barn. Fundera vad detta stresspåslag gör med en växande människa, tänk på att i många sammanhang befinner sig redan samhälle och omgivning i uppgivenhet, och kan inte hjälpa barnen som ju inte är lika hållbara för denna stress.
Låna ut din närvaro för att ge andra ett lugn. Du måste inte vara helt lugn, bara stanna och var närvarande i detta nu.

Jag är helt slut. Har svårt att samla ihop mig till pappersarbetet. Tankarna drar iväg till Putin och Ukraina hela tiden, och fingrarna till mobilen och nyhetsuppdateringarna. Det dränerar mig på energi på ett annat sätt än när pandemin slog till: då blev jag som manisk, vad händer, vad är detta? Det fanns en arousal i mig, en energi. Någon slags villighet att ta sig an viruset och göra vad jag kunde för att skydda mig och andra. Det fanns heller ingen reell fiende, ingen som ville mig eller andra något ont. Det finns det nu. Kontakten är utdragen, samhällskontraktet är brutet. Vår finaste förmåga (delad av alla däggdjur) är satt ur spel, det sociala engagemangssystemet som får oss att prata med varandra och försöka lösa problem tillsammans. Kontakt, relation och samarbete är grunden för vårt liv tillsammans. I stort och i smått.

Nu fyller rädsla och vanmakt min kropp. Rädsla för vad de drabbade utsätts för. Rädsla för allas vår framtid. Sorg och förtvivlan både för det Ukrainska folket, men också för det ryska – vill de det här? Eller är de kuvade och skrämda, fyllda av skam och paralyserade i freeze, där nervsystemet signalerar dödsfara men samtidigt drar tillbaka förmågan till mobilisering. En mix av mobilisering från sympatikusaktivering, och paralysering från parasympatikus. Det enda som spelar roll är överlevnad, sekund för sekund. Ryssarna har sakta men säkert drivits till detta tillstånd genom år av skrämsel och repressalier från Putin och hans regim. Tror jag.

Jag fylls av stor beundran för den ukrainske presidenten Volodomyr Zelenskyj. På några dagar har han lyckats fylla folket med kamp och energi, han mobiliserade i det yttre, men framförallt i deras inre: upp till kamp! Frihet! Demokrati! Kamp och flykt är ofta nervsystemets förstahandsval, och vi kan nu se det framför oss i realtid. Det tredje skyddet vi har i kroppen är kollaps/shut down – vi ger upp och böjer oss för överheten, tappar hoppet. Kroppen går in för ren överlevnad och gör oss stumma, passiva och smärtstillade. Avdomnade. Det går inte att röra sig eller tala. Allt stannar upp.

Mobiliseringen världen över ger gemenskap, socialt engagemang, hopp. Omsorgssystemet påkallar uppmärksamhet och får folk att erbjuda blöjor och sommarstugor, kamplusten vibrerar i oss. Men jag kastas mellan hopp och förtvivlan, och kanske är det detta som är så utmattande – vagusbromsen som sköter de tio nerverna som går från kroppen upp i huvudet, får gasa och bromsa om vart annat. Det är tröttande. Bromsen släpper efter och ger människorna kraft att fly, packa sina väskor och gå i timmar. Bromsen släpper efter och ger de unga soldaterna kraften och modet att skrika F**K YOU till den ryska övermakten. Sen slår bromsen till igen och tankarna kommer – hur ska det sluta? Putin verkar inte tillräknelig. Rädslan griper tag.

När världen mobiliserar – vad gör Putin? Inget socialt engagemangssystem och någon vagusbroms verkar vara där och hindra honom från att mobilisera ännu mer. Hans ansikte är utan mimik och tecken på liv, förutom ilska som syns i panna och ögon. Vagusnerven är bortkopplad. Den som kan brygga människor till varandra, som skiljer oss från reptilerna, som kan skapa gemenskap och trygghet. Det skrämmer mig.

18/02/2022

Kändes extra bra att träffa handledningsgruppen i ett fysiskt rum igen, efter en tid på ZOOM. Jag trivs att arbeta i både digitala och fysiska rum, men idag kändes det bra med en värmande vårsol och att sitta tillsammans när vi arbetar tillsammans.

Att arbeta med svårt sjuka barn och funktionshinder berör. Palliativ sjukvård för barn är smärtsamt, men så meningsfullt. Så viktigt att kunna vara till stöd för de som drabbas hårdast.

Handledning för personalen ska göra nytta för barn och deras familjer, men också vara ett sammanhang för reflektion och möjlighet till utveckling för de professionella. Tacksam över att kunna arbeta med kompetenta kuratorer och bidra till hållbarhet i arbete med livets ibland tuffa sidor.

10/01/2022

Tipsa dina barns rektor och lärare om detta! Ju fler viktiga vuxna runt barnen i skolan desto bättre. Ingen kan göra allt men är vi många så kan vi göra stor skillnad.

Stötta barn och elever som utsatts för trauma.

Rädda Barnen genomför i samarbete med oss en utbildning för att kunna stötta barn och elever som utsatts för påfrestningar och traumatiska upplevelser. Utbildningen vänder sig till all personal i förskola och skola. Det är rektor som ansvarar för intresseanmälan.
www.skolverket.se/tmo

04/12/2021

Familjen är barnets vardagsmiljö och en otroligt viktig resurs i tillfrisknande och bevarandet av hälsan.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/experterna-om-metoden-darfor-ar-det-den-basta?fbclid=IwAR2wR6G0CV6s3K2RIS4lgMLYZDnXSTUq3hYOYYkWX_1o50RiUCESFOqZmhc

Familjebaserad terapi är den bästa behandlingen för barn och ungdomar med ätstörningar – även om den kan uppfattas som prövande. Det menar forskare som SVT pratat med. – Vi anser att familjen är bästa resursen genom att behandlingen sker i patientens vardag, säger Ata Ghaderi, professo...