18/08/2017
Bastubad – förr och nu
UNDER många hundra år har man i olika kulturer njutit av svettdrivande bad. Indianerna i Nordamerika hade sitt inipi, ryssarna sitt banja, turkarna sitt hamman och japanerna sitt mushiburo.
I det forntida Rom hade man också badanläggningar, där det fanns rum för varmbad och svettbad. Ett av de vackraste och mest luxuösa romerska baden som man har grävt fram är Caracallas termer, elva hektar stort och med plats för 1 600 badande.
Vi skall se lite närmare på två olika slag av svettdrivande bad som fortfarande är i bruk. Först det mexikanska temescal, och sedan den finska saunan. När du har läst om dem, vill du förmodligen pröva själv!
Den mexikanska bastun
Temescal, den mexikanska bastun, användes i förcolumbisk tid av aztekerna, zapotekerna, mixtekerna och mayafolket. De använde den i medicinskt syfte och i olika slag av reningsceremonier – mandomsriter, barnafödslar, begravningar och andra ceremonier inom stammen. Ordet temescal kommer från temazcalli, ett ord som betyder ”badhus” på nahuatl, aztekernas språk. Temescal var en rektangulär eller rund byggnad av soltorkat tegel med välvt tak. I den hettade man upp vulkanisk sten och hällde örtte, till exempel av rosmarin eller eukalyptus, på stenarna för att få ånga. Den som badade slog man försiktigt med ruskor av ritual- eller medicinalväxter, och ceremonin avslutades genom bestänkning med kallt vatten.
Under vicekungadömet Nya Spanien kämpade de spanska munkarna mot denna sedvänja, eftersom de ansåg att det var opassande att män och kvinnor badade tillsammans. Trots det överlevde temescal och är fortfarande i bruk i vissa delar av Mexico. Den används i huvudsak till bad, lindring av sjukdomar eller för att återhämta sig efter att ha fött barn. Men det finns ett ökat intresse av att återuppliva de traditionella religiösa aspekter som temescal förknippas med, som en del av landets kulturarv.
Nästa vecka tar vi oss an den finska bastun..
