04/12/2025
💔💜Idag bär jag ett av dina örhängen kära lillasyster, tröttheten är stor, sorgen tung och känslorna många.
Sedan du nyligen valde att lämna detta jordeliv så har sorgen kommit som i vågor. Plötsligt har tårarna forsat nerför kinderna och jag kan inte annat än att låta dem få finnas som ett uttryck av all den smärta jag upplever men även all den djupa vackra kärlek jag känner till dig. 💜
När jag skriver om tårarna så påminns jag även om allt det du förmedlade då du kom till mig i meditationen. ✨🙏🏻💜 Om det stora djupa mörka havet, om vad du som själ bestämde redan innan du inkarnerade på jorden, som gav mig en förklaring till det som var så svårt att förstå, men även mötet med farmor och farfar som mött dig på andra sidan! 🥰❤️🙏🏻🧚🏻♀️✨✨
❣️ Mormor kom också och omfamnade mig med såååå mycket kärlek och påminde mig om en sak jag hört många ggr innan av mina andliga guider;
”Sussie, du kan inte hjälpa dem som inte själva vill bli hjälpta. ” 😭💔🙏🏻✨❤️❤️❤️
Jag har såklart varit i process med tanken som alla i liknande situation tänker: -Kunde jag gjort något mer? Man kommer givetvis på massa saker man kunnat göra 🥺, men beslutet var i slutändan hennes, vilket varit hennes önskan en längre tid kantad av psykiskt ohälsa. 💔✨❤️❤️❤️
Teckningen gjorde jag 1a veckan efter att min syster tagit sitt liv. Den symboliserar mycket av det hon förmedlade till mig. Jag vill inte sätta ord på det, känn in om du vill.
Jag målar även på en till som berör det mörka havet. Måleriet är terapeutiskt för mig, väldigt helande och känslostarkt, det ger mig ofta klarhet och vägledning då jag går igenom utmanande perioder i livet.
En sak jag tar med mig framåt om någon förlorar någon nära är hur svårt det är att be om hjälp då man är i chock i sorgen. ✨✨💔
Jag bara kunde inte fråga om att varken få komma hem till någon, eller att få besök första veckan.. när jag verkligen behövde det som mest. Kände mig så ensam i smärtan. Jag hade behövt ha en fysisk person i min närhet, få en kram, få prata med någon som jag kunde få se i ögonen. MEN:
Jag ville inte ”lägga över” smärtan på någon annan. Ville inte att någon skulle behöva känna den smärtan! 💔 Det kändes som att ”om jag delar den, gråter, bryter ihop, så får den personen känna allt jag känner och ”hur kan jag göra det mot en annan människa” 💔😮🥺💔❤️
Jag kände sådan stor respekt för andra, eventuella sår de kanske hade som eventuellt kunde gå upp, så jag lät bli att ens fråga eller be om support.
Vad är rätt eller fel här, jag är faktiskt inte säker på det än. Jag själv skulle inte ta illa upp om någon bad mig om support då något liknande hänt. Alla har rätt att säga nej, men frågan är.. hade personen sagt nej om den kände att det var för övermäktigt? 🥺❤️💭
Ja hur ska man göra?
Man vet varje fall inte hur man agerar eller ”inte agerar” förrens man upplevt det.
Så, var inte rädd att erbjuda support om du känner att du kan ge det om någon i din närhet är i chock eller sorg.
✨✨🙏🏻
Man brukar säga ”Vila i frid”, men jag vill säga ”flyg fritt älskade lillasyster i fridfulla kärleksfulla energier och sprid energier och sprid din underbara sååå unika humor där du är nu! 🥰💜💜💜
Älskar dig! ✨✨🕊️💞
