27/11/2025
Utdrag ur boken: "En dag i slutet av sommaren 2003 var pappa hemma hos
mig och min familj. Han stod på altanen med bar överkropp
och lutade sig mot räcket ut mot gräsmattan. Han rökte en cigarett efter att ha hjälpt oss att tapetsera vardagsrummet. Det
var högsommarvärme och solen lyste över trädgården. Jag satt
en bit bort i en solstol och så ser jag en svart prick på pappas
rygg. På ett ögonblick zoomas pricken in, jag bara vet att det är
hudcancer, malignt melanom, och jag ser i samma stund vad
jag i efterhand upplever som en snabbspolad film, hur pappa
blir sjuk, att jag sitter vid hans sjuksäng när han är svårt märkt
av cancer och jag ser att han dör. Jag säger rakt ut: ”Pappa, jag är jätteledsen, men du har cancer på ryggen och du måste åka
till en hudläkare imorgon!” Pappa vände sig om, såg mig i ögonen och nickade eftertänksamt. ”Säger du det… ja, då har du
alldeles säkert rätt.” Han fick namnet på den hudläkarmottagning jag själv gått till några år tidigare och fått hjälp hos för ett
hudproblem. På kvällen grät jag och sa till min man: ”Pappa
kommer dö i cancer, jag såg det, jag vet det.” Pappa fick en tid
direkt morgonen efter och när han kom därifrån kom han direkt hem till oss. Han sa: ”Ja, jag såg på läkarens blick att du
hade rätt, men provsvaren tar ett par veckor. Både du och jag
vet vart det här barkar, eller hur?” Jag kunde bara nicka.
Pappa dog i spridd malignt melanom den 19 december 2004.
Bilden jag fick till mig där på altanen, den kom i verkligheten.
Den har jag i mitt fotoalbum och den tog min man på pappa
och mig ett drygt år senare, på det hospice där han tillbringade
sitt sista halvår i livet. När jag såg den bilden så visste jag direkt:
Det var den här jag såg inom mig på altanen förra sommaren. "
