30/10/2025
I helgen klev vi in i vintertid igen.
Mörkret kan för många vara omslutande och skönt, att få gå i ide och dra ner på tempot. För andra kan det kännas riktigt tungt.
Ljuset falnar mer och mer för varje dag. Glider oss ur händerna och in i årets mörka hörn. Nästan som att en tung, våt filt lägger sig över våra sinnen. Det är lätt att fastna i den tyngden.
Jag både gillar och ogillar mörkret. När det känns lite tröstlöst brukar jag gå hit i tanken:
Träden släpper sina löv i full tillit.
Tillit till att efter att ha ömsat skinn, kommer det alltid nytt liv.
Tänk om vi kunde förhålla oss till mörkret på samma sätt som träden gör?
Med hopp om ny tillväxt.
Även mörker bär på ljus, bara vi söker upp det.
I varje solglimt som visar sig under den mörka tiden.
I varje frostig morgon.
I glittret på toppen av orörd snö.
I tanken på att våren och ljuset kommer, för det vet vi med säkerhet.
Om din rygg böjs av vinterhalvårets tyngd – vad gör du för att ta dig igenom det?
Berätta gärna!
//Åse🌸