03/02/2026
🌳 Skelettet - trädet och det som håller ihop oss..
Inuti oss bor ett träd.
Ett tyst och trofast träd som inte syns, men som bär oss genom livet.
Skelettet är vår stam.
Det är det som håller oss upprätta..
som ger kroppen riktning, form och mod att stå kvar
även när livet blåser.
Och som alla träd förändras vi med tiden.
Vi växer, vi blir starka, vi bygger upp.
Vi samlar årsringar av erfarenhet i varje steg vi tagit.
Men ibland börjar stammen tunnas ut..
Inte på utsidan… utan inifrån.
En benskörhet när skelettet blir mer poröst.
Som om träet får små luftiga rum, som om det som en gång var kompakt nu blir lite skörare i sin tystnad.
Den är svår att upptäcka.
För den gör inte alltid ont direkt.
Den viskar sällan först.
Ofta märks den när en gren plötsligt går av, från något som egentligen inte borde vara farligt.
Runt vårt träd finns rötter.
Långa, kloka rötter av rörelse och kontakt.
De går genom fötter, ben, bäcken, bröstkorg, armar…
och letar sig fram där vi bär våra liv.
Fascia är den levande jorden runt rötterna.
Ett mjukt nät av bindväv som håller ihop allt.
Som ett finmaskigt spindelvävssystem av stöd och sammanhang.
Den omsluter, förbinder, guidar.
Den hjälper kroppen att sprida kraft..
som vinden genom grenarna.
Och som i naturen…
är det sällan en enda sak som avgör om ett träd står stadigt.
Det är helheten.
Hur rötterna får fäste.
Hur vätskan får flöda.
Hur vinden får röra sig utan att knäcka.
För i kroppen finns också vätska.
Flöde. Näring. Mikrorörelser.
Fuktigheten i bindväven.
Den där stilla pulsen av liv som gör att vi kan fjädra,
böja oss, resa oss, hitta tillbaka.
Ett träd blir starkt av att få leva i sin natur:
ljus, jord, vatten och rörelse.
Och kroppen blir stark av samma sak:
belastning som är lagom.
styrka som byggs snällt och regelbundet.
steg som upprepas.
muskler som blir trygghet.
balans som blir en vän i vardagen.
Och när vi tar hand om skelettet
tar vi inte bara hand om ben.
Vi tar hand om vår framtida hållning.
Vår trygghet att gå.
Vår frihet att bära barn.. liv.
Vår möjlighet att stå kvar med mjukhet.
Så om du vill skapa mer styrka i ditt inre träd,
börja där det alltid börjar:
Med rötterna.
Med fötterna i marken.
Med andetaget som rör bröstkorgen som en vind i löven.
Med näring som vattnar systemet.
Med styrka som bygger stammen.
Med fascia som håller ihop allt — i ett enda levande sammanhang.
För kroppen vill alltid hitta tillbaka till sin kraft!🌳
Tänk hur lika vi är träden i naturen ändå.. och allt annat som växer och är levande 💛
