Kathja - multidimensionell mentor

Kathja - multidimensionell mentor Jag är en multidimensionell Mentor och jag är här för att hjälpa dig att minnas vem du är Hur kan det bli bättre än så här?!

Intuitiv coach, Soul realignment facilitator & inspiratör - genom co-creation skapar vi dig och ditt liv i samspel med ditt högsta bästa. Har du provat diverse vägar under lång tid på din resa i personlig & andlig utveckling och känner ändå att något saknas? Känns det som att du har provat allt och trots det känns det som att du sitter fast eller går i cirklar? Är du nyfiken på vem du är och vad ditt syfte är här på jorden? I en Soul Realignment Session får du reda på vem du är på själsnivå, vilka dina unika gåvor och talanger är och vad ditt syfte är här på jorden. Det bidrar till att du med större lätthet kan leva utifrån ditt gudomliga självs uttryck, inom ramen för den mänskliga upplevelsen, som en del av Världen. Jag är övertygad om att vi alla är här för att uttrycka oss själva genom våra sanna jag och finns till din hjälp med att bryta de mönster som hittills hindrat dig från att leva fullt ut i ditt sanna jag. Vi tar reda på vad som är din själs sanning och uttryck och så hjälper jag dig att energimässigt öppna upp.

Jag trodde att jag behövde bli förstådd. Det var fel.Förståelse blev mitt kvitto på att jag var rätt. På att jag fick hö...
18/02/2026

Jag trodde att jag behövde bli förstådd. Det var fel.

Förståelse blev mitt kvitto på att jag var rätt. På att jag fick höra till. Men det var ett kvitto som visade fel.

Jag är inte här för att tala så att alla förstår. Jag är inte här för att lära dig hur du ska göra. Jag är här för att stå i det som är sant.

Och ibland betyder det att inte bli förstådd. Att inte få vara med i lekar där reglerna redan är satta.

Det är inget misslyckande utan ett tecken.

Dörrarna öppnar den 26 mars

Det här har stoppat mig förut - men inte längreSå snart jag ser orden på datorn som visar vägen fram till start av min n...
17/02/2026

Det här har stoppat mig förut - men inte längre

Så snart jag ser orden på datorn som visar vägen fram till start av min nya container [RE-MEMBERING] så känner jag hur kroppen svarar som i stress.

Hjärnan, den eviga projektledaren, går genast in i krisläge - ️ "Det här känns tungt! Det borde kännas lätt! Om det var rätt väg skulle det flyta på av sig själv!"

Förr hade jag trott på den rösten. Jag hade tolkat obehaget som en varningssignal. Som "motstånd", som att det var fel

Men nu stannar jag kvar i känslan och jag tittar bortom hjärnans tolkning. Och där ser jag det.

Det är inte stress, inte fel - utan Oändligheten.

Det är ett svart hål av expansion. Kroppen reagerar inte på fara, den reagerar på gränslöshet. Det är inte tomhet eller brist. Det är ren, rå kapacitet utan ramar.

Och det är därför hjärnan får panik. För oändlighet är vackert som ett Instagram-citat, men i kroppen känns det som fritt fall.

För det finns inga väggar att luta sig mot. Puttemotkorven är borta. Taket är väck och golvet är obefintligt.

Det är ren potential, och ren potential skapar svaj för ett nervsystem som är knarkare på strukturer, garantier och 3D-bevis.

Jag har levt i "Jag vet att jag kan" länge. Det är tryggt. Nu står jag i "Jag kan skapa vad som helst" och det är en helt annat nivå. Och det är vad jag upplever.

Men jag ser bluffen. Jag ser att "stressen" egentligen är kraft som håller på att ta form. Så jag andas och lutar mig mot inget annat än min vetskap

Och jag fortsätter att gå.

I natt drömde jag att solen sken och jag var ute och körde i min bil med en "vinden i håret och total frihet"- känsla i ...
16/02/2026

I natt drömde jag att solen sken och jag var ute och körde i min bil med en "vinden i håret och total frihet"- känsla i kroppen. Jag bara körde utan mål och det var lätt och självklart.

Sen ser jag plötsligt en polisbil i backspegeln. Polisen kom ikapp mig. De stoppar mig. Inte för att ge mig böter utan för att ta bilen.

"Du får inte köra den här längre. Vi tar den i beslag." - säger de utan förklaring

Där stod jag vid vägkanten med känslan av "Slut på det roliga. Tillbaka till rutan noll".

När jag gick ut till min riktiga bil i morse, i mörkret, så dök minnet av nattens dröm upp igen och jag insåg att det där var inte bara en dröm.

Det är en frekvens jag bär på.
En djupt rotad rädsla som viskar:
"Njut inte för mycket."
"Om du blir för fri, kommer någon och straffar dig."
"Om du gasar fullt ut, kommer någon att vilja begränsa dig."

Känner du igen det?

Rädslan för "The Other Shoe to Drop". Föreställningen om att man bara har en viss kvot av lycka eller framgång, och om vi överskrider den så kommer "Polisen" (Universum/Ödet/Jante) och beslagtar allt. Eller att allt har ett pris, som man inte alltid är villig att betala...

Så vad gör vi? Jo, vi kör med handbromsen i. Vi saboterar för oss själva innan någon annan hinner göra det. Vi håller oss "lagom" lyckliga, för att flyga under radarn.

Men sanningen är att det finns ingen Lycko-polis. Det finns ingen som sitter och bokför din frihet för att se när du har haft "för kul".

Den enda som kan beslagta din bil är du själv. Den enda som kan stoppa din framfart är din egen rädsla för att förlora den.

Det finns ingen som jagar dig. Vägen är fri. Bilen är din. Våga lita på att du får behålla det du skapar. Släpp handbromsen. Gasa. Det är vad jag gör 🦁🚗💨

Det är viktigt att du förstår att äkthet inte föds i euforin av en insikt, utan i tystnaden av din vardag. Det är i det ...
13/02/2026

Det är viktigt att du förstår att äkthet inte föds i euforin av en insikt, utan i tystnaden av din vardag. Det är i det "gamla vanliga livet"—när räkningarna ska betalas, ungen skriker eller chefen är en idiot—som sanningen prövas.

Insikter är inte resultatet, utan det är ett verktyg som kan göra att laddningen till slt bränner ut sig själv. De är inte målet utan de är förbränningen.

När du kan stå mitt i ditt vanliga kaos och inte längre triggas att försvara, fixa eller fly, då har det skiftat på riktigt. Neutralitet är den ultimata friheten. Allt annat är bara dekoration.

Ekollonet Ekis ligger i mossan och har panik. Han känner sig liten, hård och begränsad. Han ser hur alla de andra är sto...
10/02/2026

Ekollonet Ekis ligger i mossan och har panik. Han känner sig liten, hård och begränsad. Han ser hur alla de andra är stora och vackra ekar som sträcker sig emot den bli himlen

Så vad gör han?

Han anmäler sig till en helgkurs i "Hur du manifesterar en stam".
Han köper ljudboken "7 steg till grönare löv".
Han går i terapi för att bearbeta traumat från fallet ner från grenen.

Han tänker: "Om jag bara jobbar hårt med mig själv, putsar mitt skal och lär mig rätt tekniker... DÅ kanske jag kan förtjäna att bli en ek en vacker dag."*

Ser du vart jag är på väg?

Om den hade kunnat så hade naturen skrattat åt oss. För sanningen är att Ekis inte saknar någonting. Han behöver inte lägga till bark. Han behöver inte lära sig hur man gör rötter. Hela eken – varenda gren, varenda löv, varenda årsring – finns redan kodad i honom.

Han behöver inte bli en "bättre version" av ett ekollon. Han behöver inte renoveras.
Han behöver bara göra en enda sak - Han måste våga spricka.

Han måste låta skalet – identiteten, skyddet, det han tror är "han" – gå sönder. Först när skalet ger vika kan det som alltid funnits där inne ta plats.

Det samma gäller dig. Vi människor är de enda varelserna på jorden som tror att vi föds tomma eller trasiga. Vi tror att "Personlig Utveckling" handlar om att lägga till. Att vi måste bli mer.

Skitsnack är vad det är!

Ordet [Ut-veckling] betyder bokstavligen att veckla ut det som redan finns. Inte att stoppa in något nytt.

Precis som Michelangelo sa när han högg fram David ur stenblocket - "David var alltid där inne. Jag tog bara bort allt som inte var David."

Du är inte ett renoveringsobjekt. Du är ett mästerverk täckt av bråte. Så sluta polera på skalet. Sluta gå kurser i hur du blir den du redan är.

Mer info om [RE-MEMBERING] kommer. För att "förändras" i bemärkelsen att bli någon annan är våld mot själen. Att "förändras" i bemärkelsen att sluta spela teater och våga vara den du alltid var under masken – det är frihet.

Jag var livrädd att någon skulle komma på att jag var fejk. Att jag inte var den de trodde, eller kunde det jag borde. S...
07/02/2026

Jag var livrädd att någon skulle komma på att jag var fejk. Att jag inte var den de trodde, eller kunde det jag borde. Så jag började jobba med mig själv. För de sa att självkänslan och självförtroendet var det som behövdes stärkas

Så i åratal spelade jag spelet. Jag var "duktig", jag var "spirituell" och jag jobbade hårt på att tro på mig själv. Och ju mer jag jobbade, desto mer kände jag mig som en total jävla fejk.

Jag trodde att det var något fel på mig. Rädslan för att någon skulle avslöja att jag inte alls var så stabil eller kapabel som jag såg ut att vara förföljde mig som en skugga. Jag köpte lögnen om att lösningen fanns i nästa kurs, nästa healing-session, nästa lager av "självförbättring".

Men en dag slog sanningen mig som en rak höger. Känslan av att vara fejk var sann. För jag spelade en roll som var osann. Jag försökte bygga upp ett självförtroende på en grund av lögner. Jag polerade en mask och undrade varför jag inte kände kontakt med mitt ansikte. Industrin vill att du ska "jobba med dig själv" för evigt, för så länge du letar efter pusselbitar som inte finns, så äger de dig.

Idag vet jag att inre frid inte är något man jobbar fram. Det är vad som finns kvar när du har modet att stå helt naken och skala av varje lager av "borde" och "måste". Självklarhet infann sig först när jag slutade försöka fixa mig själv och istället började minnas vem jag faktiskt är.

Jag är inte här för att läka dig. Jag är här för att visa dig varför du inte behöver läkas. Jag har rivit mina murar, och nu bjuder jag in dig att göra detsamma i [RE-MEMBERING]. Vi slutar spela roller nu.

Alla sa att jag måste göra min inre resa innan jag kunde leva livet jag önskade mig. Så jag var fast i riket Skuggarbete...
06/02/2026

Alla sa att jag måste göra min inre resa innan jag kunde leva livet jag önskade mig. Så jag var fast i riket Skuggarbete i åratal. Tills jag insåg att det här →

Healing-träsket är en bekväm fälla. Det är där man får älta sitt förflutna i oändlighet under täckmanteln "self-work". Men sanningen är att du inte behöver fixas. Du behöver minnas vem du var innan världen berättade för dig vem du borde vara. Att stanna kvar i sökandet är det största hindret för att faktiskt börja leva.

Sluta leta efter pusselbitarna du tror att du har tappat bort. Du är inte trasig, du har bara blivit lurad att tro att "läkning" är en livsstil.

[RE-MEMBERING] handlar inte om att lägga till något nytt. Det handlar om att skala bort det som aldrig var du. Vi slutar leta, vi slutar försöka, och vi kliver in i det som redan är självklart.

Dörrarna öppnas snart. Antingen känner du det, eller så gör du det inte.

Titta på dig. Du har burit dina barndoms begränsningar som en drottningkrona. Du har polerat dina sår tills de blänker s...
05/02/2026

Titta på dig. Du har burit dina barndoms begränsningar som en drottningkrona. Du har polerat dina sår tills de blänker som diamanter.

Du har gjort "jobbet". Du har lyssnat på alla förståsigpåare. Läst bibliotek av självhjälpsböcker. Suttit på varenda retreat, mumlat dina mantran och gråtit ut dina trauman i cirkel efter cirkel.

Och visst, det känns som att du rör dig. Men du har bara skapat en loop utan utgång. En rondell där du kör varv efter varv och kallar det för "resan".

Se vad det har kostat dig.

Livet du drömde om är fortfarande en hägring vid horisonten. Varför? För att du inte vågar lämna loopen. Överflödet har inte landat. Varför? För att du lever i den kollektiva vanföreställningen att du först måste bli "hel" innan du får bli rik/lycklig/älskad.

Du väntar på en examen i "Läkning" som aldrig kommer.

Sanningen är denna - Du är inte trasig. Du har aldrig varit trasig. Du har bara blivit lurad att tro att du är ett renoveringsobjekt.

Det handlar inte om att du saknar gnista. Det handlar inte om att du inte har kraften. Eller att du inte vet vad du vill

Det handlar om att du står där med en eldkastare i dina händer - och du ber om tillåtelse att få brinna.

Sluta be om lov. Släpp loopen. Tänd på. 🔥

🦁

Jag har bråkat med WordPress i 14 dagar. Byggt upp. Rivit ner. Vissa delar fick ett tydligt JA från kroppen. Men helhete...
03/02/2026

Jag har bråkat med WordPress i 14 dagar. Byggt upp. Rivit ner. Vissa delar fick ett tydligt JA från kroppen. Men helheten? Mest "bajs och pannkaka". En seg deg av att försöka tvinga fram något som inte ville födas.

Varför? För att jag försökte bygga fasaden innan jag hade tagit emot fundamentet. Eller egentligen för att jag "glömde" det jag visste...

I morse vaknade jag och polletten trillade ner - Jag hade designat ytan, men jag hade missat Koden. Inte HTML-koden. Utan den energetiska koden. Syftet. Bidraget. Vad den här sidan faktiskt ska göra för mig och för dig som kliver in.

Min hjärna hade försökt bygga ett skal. Min kropp väntade på själen.

I samma sekund som jag slutade pressa och lät den insikten landa, hände det. Det som jag har harvat med i två veckor utan att få till - blev klart på två timmar.

Det här är skillnaden på att arbeta mot sig själv och att arbeta med sig själv. Hjärnan tror att effektivitet handlar om att jobba hårdare. Kroppen vet att effektivitet handlar om att vänta in rätt frekvens – och sen rida på vågen.

När koden landar, kollapsar tiden. Och pannkakan blir plötsligt till en festmåltid. 🦁✨

Har du med lärt dig en ekvation som är helt bakvänd - "Ju mer ont det gör, desto större genombrott." eller kanske "Det ä...
02/02/2026

Har du med lärt dig en ekvation som är helt bakvänd - "Ju mer ont det gör, desto större genombrott." eller kanske "Det är egot som dör, det ska göra ont."

Skitsnack! är vad jag säger om det

Smärtan du känner är inte ljudet av transformation. Smärtan är ljudet av Lögnen.

Det är skavsåret som uppstår när din Sanning försöker ta plats, men du fortfarande klamrar dig fast vid din gamla identitet. Det är friktionen mellan vem du är och vem du spelar.

Sanningen gör inte ont. Sanningen är det enda som inte gör ont. Sanningen är lättnad. Det är som att ta av sig en trång sko efter en lång dag.

När du släpper taget på riktigt – när skiftet faktiskt sker – så upphör smärtan omedelbart. Förvandling är inte tortyr. Förvandling är när krampen släpper.

Om det gör ont, så "expanderar" du inte. Du gör bara motstånd.

Släpp taget om lögnen, så släpper smärtan. Det är inte svårare än så. Men vi älskar att göra det dramatiskt. 🦁

De säger att du kan stå med en fot i var värld. Att det är en konstform att balansera mellan det gamla och det nya.Men k...
01/02/2026

De säger att du kan stå med en fot i var värld. Att det är en konstform att balansera mellan det gamla och det nya.

Men känn efter. När du försöker göra det - känns det inte som att du slits i stycken? Som att ditt inre håller på att gå sönder?

Det är för att det är en lögn. Det är lögnen du känner i din kropp. Inte skiftet.

Du, min vän, är ingen bro. En bro är en statisk konstruktion av betong och stål. Den sitter fast. Den är till för att andra ska kunna gå över den. Du är inte infrastruktur.

Du är en människa. Du är energi i konstant rörelse. När du tror att du står i "två världar" har du bara låtit din hjärna lura dig. Hjärnan avskyr tomrum, så den tolkar skiftet – själva rörelsen – som att du sitter fast mellan två fasta punkter.

Men det finns inga väggar. Det finns inga världar att stå emellan. Det finns bara frekvens. Och du skiftar den. Ibland på en sekund. Ibland över en livstid.

Sluta behandla dig själv som en transportsträcka. Sluta försök vara "länken".

Du är inte begränsad till att stå och spretar mellan då och sen. Kliv av bron. Du är den som rör sig.

🦁

Jag fick ett mejl idag från en som tror sig ha sanningen. Det var mycket floskler och plattityder men det fick mig att r...
31/01/2026

Jag fick ett mejl idag från en som tror sig ha sanningen. Det var mycket floskler och plattityder men det fick mig att reflektera lite över vad jag ser i den delen av världen där jag befinner mig. Den där man gärna kallar sig vaken och medveten

Jag ser mig omkring och ser två sorters "sökare".

Det är → Katakomb-vandrarna. De kallar sig ljusbärare, men de har flyttat in i mörkret. De vandrar runt i sina inre katakomber år ut och år in. De letar ständigt efter nästa sår, nästa trauma, nästa blockering att "lösa". De tror att vägen till ljuset går genom att stirra sig blind på mörkret. De läker aldrig, för läkningen har blivit deras identitet.

Och det är → Daggmaskarna. De hasar runt på ytan och kippar efter luft. De har noll förankring. De jagar "mer kunskap", snabba lösningar och nya strategier för att slippa känna tomheten under fötterna. De är experter på teorin, men har aldrig förkroppsligat ett enda ord de predikar.

Och vi behöver inte mer av något av detta. Vi behöver inte gräva djupare gropar. Och vi behöver inte mer ytligt brus.

Vi behöver Förankring. Vi behöver människor som vågar kliva ut ur grottan, ställa sig stadigt på jorden och säga - "Jag är klar med att leta fel. Och jag är klar med att jaga fixar."

Ljuset finns inte i katakomberna. Och näringen finns inte på ytan. Friheten finns i att stå stilla, sluta leta och börja vara den du är.

I mars öppnar Re-membering för dig som är färdig. Tills dess. Kliv upp ur hålet. Sluta kräla. Res dig.

Adress

Gunnarp

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Kathja - multidimensionell mentor postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Kathja - multidimensionell mentor:

Dela

Share on Facebook Share on Twitter Share on LinkedIn
Share on Pinterest Share on Reddit Share via Email
Share on WhatsApp Share on Instagram Share on Telegram