03/09/2023
RÖTTER
Jag har gjort i ordning ett nytt fikaställe, som heter Rundeln, i min trädgård. Tidigare växte där sly och det blev mörkt och otillgängligt. Så sågades slyträden ner, en vedbod kom till först och så småningom gjorde jag iordning en plätt med jord. Jag planterade häggmispel som kombinerad berså och insynsskydd. Där såg jag framför mig, hur ängsblommorna skulle växa och fjärilar, humlor och bin flyga omkring och ge nytt liv i naturen. Det var hårt arbete under några år. Det blev inte riktigt så. Än. Av ängsblommor kom det en akleja och en vallmo. Resten blev till liljekonvaljer som bara kom upp från ingenstans, jätterams, högt gräs, nässlor, vildhallon, vildsådd fläder och annat. Men jag gav inte upp. Jag klippte, så det blev en tydligare gångväg runtom. Jag köpte en liten träbänk att sitta på där, i solnedgången. Det blev bättre, men inte bra.
Bänken fick samsas med rötter från de tidigare träden. Inte bra. Jag snubblade där och ogräset gömde rötterna väl. Så fram med motorsågen.
Medan jag sågade kom nya tankar, tankar om livet, och människans rötter. Jag fick ta fram fler redskap, spade och spett, precis som vi kan behöva redskap och förhållningssätt, för olika situationer i livet. Jag behövde vara både tålmodig och beslutsam. Här sågade jag av det som inte kändes bra, för att få det bättre. Jag tänkte på en terapiprocess, att nå ner i lagren till sitt förflutna och sina rötter, för att få det bättre och lindra ett lidande, som ofta har sin förklaring i ursprungsfamiljen. Ofta kan det gå tillbaka i generationer med, i ett okänt förflutet. Vi brukar inte ha någon att fråga om det som hänt. Ofta slutar man prata om traumatiska händelser i familjen. Pratar man inte om det, så försvinner det. Nå, inte riktigt.
Jag är en som gärna gräver i min familjs rötter, i släktforskning. Plötsligt upptäckte jag en person, som ingen någonsin talat om. Min mormor aldrig. Min mamma visste ingenting och hade inte ens undrat, vad det verkat som. Jag hittade ett fotografi på min mormors pappa, taget 1910. Det visade sig att han skjutit sig 1923, mitt i sommaren, för 100 år sedan, i Berlin. Mormor var 17 år då. Nu blev det lite för personligt kanske. Men det är mina rötter och jag kan välja att lägga ett lock på det, leva med skam och/eller skuld, förtränga det, eller bearbeta det och acceptera det. Det blir inte ogjort, men jag kan känna en stor tacksamhet för att han har levt och gjort det bästa han kunde. Utan honom hade mamma, jag och min familj inte funnits.
Det går inte att gräva och såga bort familjens rötter. De finns där alltid. Rötter har vi alla. En del är okända. Annat är känt, så som någon har berättat det eller som står i arkivpapper. Det är som att lägga pussel. Och där stod jag nu och sågade av rötterna på träd som inte längre fanns. Jag hade tagit bort det mesta ovan jord, men inte tillräckligt. Jag ville förändra något på djupet. Det tog tid, det var slitigt, men nu kan jag gå där utan att snubbla, bänken kan stå där den passar och inte där den måste. Rötterna kan jag elda upp. De kommer till nytta så. Eller tillbaka till naturen för att multna ner.
Det värsta är kanske, att börjar man gräva vet man inte alltid vad man skall finna. Det är spännande faktiskt. Ibland blir det håligheter efter stora stenar. Tomt, tills det blir påfyllt igen. ”The void.”
I vinter kommer jag ha min gestaltterapimottagning öppen för den som behöver gräva eller bearbeta något i detta nu. Du kan ringa eller mejla redan nu för att boka tid från oktober. Tyvärr har jag slutat med avspänningsmassagen. Den hade sin tid, nu är det andra tider.
"Bortom idéerna om rätt och fel
finns ett fält. Jag vill möta dig där.
När själen ligger ner i gräset,
är världen för hel att prata om.
Idéer, språk, också ordet varandra
är utan mening."
Av Rumi, tolkad från engelska till danska av Folmer Blume Leide.
Översatt till svenska av mig, under bearbetning än så länge.
Om bilden: en installation av konstnären och gestaltterapeuten Lars Berg, vid Ullsta Konstpromenad sommaren 2023. ”När skålarna börjar digna av föremål som representerar människors bekymmer och bördor, som de lagt ifrån sig där, finns ett moment för att sluta cykeln av naturligt kretslopp, där bekymren återbördas till den helhet de uppstått i: en kompost för förbrukat material. Kompostlådan är formad till en triangel som symboliserar eldens förbrännande kraft.”
