13/02/2026
Efter retreatet i somras fortsatte jag med mina andningssessioner hos min andningspedagog och det gjorde att när livet sedan tog en annan riktning så kände jag mig mer redo än någonsin att hantera det.
Hösten bar med sig något oväntat, något som rörde om på djupet och väckte lager jag inte visste att jag fortfarande bar.
Det var inget jag ville eller kunde förklara här, av respekt för processen
I perioder när livet kommer nära har jag lärt mig att gå långsammare.
Att lyssna mer än att formulera.
Att låta andetaget hitta sin egen rytm innan orden gör det.
Tystnaden den här vintern var inte tom.
Den var arbetande.
Nu känns det möjligt att börja dela igen.
Inte för att allt är klart, utan för att något har landat.
Tack för att du är här, även när det är stilla.
