23/03/2026
Med mina texter vill jag skapa förståelse och läran bakom tänket i olika situationer. Många av er kommer säkert känna igen sig. Något som många döljer men som behöver lyftas fram i ljuset utan att bli dömd. De är inte sympati jag vill lyfta utan sanningar.
----------------‐-‐-------------------------------
💛 Läran om och förståelse om Självskadebeteende
Bakom varje sår finns en berättelse som förtjänar att bli mött med värme, inte dömande.
Självskadebeteende handlar sällan om att vilja försvinna. Ofta handlar det om att försöka orka stanna kvar, när det som känns inuti blir för tungt att bära.
När känslor som ångest, sorg, ilska eller skam växer sig så starka att de nästan tar över hela kroppen, kan det kännas som att man håller på att gå sönder inifrån. I de stunderna kan självskada bli ett sätt att få ut det som inte får plats, ett sätt att andas mitt i kaoset, om så bara för en liten stund.
För andra är det inte stormen som är svårast, utan tystnaden. Den där tomheten som kan komma med depression, där ingenting riktigt känns och livet tappar färg. Då kan smärtan bli ett sätt att känna igen, att påminna sig själv om att man fortfarande finns.
Ibland finns det inga ord för det som gör ont. Känslor som aldrig fått utrymme kan fastna i kroppen och bli till något tungt och svårförklarligt. Självskada kan då bli ett språk i det tysta, ett sätt att visa det som ingen ser.
För vissa bärs en stark känsla av skuld eller skam. Tankar som säger att man är fel, att man inte räcker till, att man förtjänar smärta. Och när de tankarna får ta plats för länge kan de börja kännas som sanningar.
Det kan också finnas spår av det som varit. Minnen av att ha blivit sårad, övergiven eller rädd, som fortfarande gör sig påminda, som vid posttraumatiskt stressyndrom. Självskadan kan bli ett sätt att försöka hantera det som aldrig riktigt fick läka.
Och mitt i allt finns ofta en ensamhet. En känsla av att stå utanför, att inte bli förstådd, att behöva bära allt själv. Då blir självskadan inte bara ett sätt att hantera smärtan, utan också ett tyst sätt att visa att något gör ont.
Det här är viktigt att förstå
Det handlar inte om uppmärksamhet
Det handlar inte om svaghet
Det handlar om en människa som försöker överleva sina känslor
Bakom varje sår finns en berättelse som förtjänar att bli mött med värme, inte dömande. Med närvaro, inte avstånd.
Vi behöver bli bättre på att se det som inte alltid syns
▪️Lyssna utan att försöka fixa
▪️Stanna kvar även när det känns svårt
För ibland är det just det som räddar någon
Att inte behöva vara ensam i det som gör ont 💛
Är du en person som har själskadebeteende som matar på, sök då hjälp?. De finns hjälp att få. Våga räck ut din hand. Tex till en vän. Det finns ingen skam i det hela.
Jag vet vad jag pratar om, för jag har själv varit där, mer än en gång. Jag bär inte längre skam i det, utan möter det med varsamhet.
Min intention är inte att oroa, utan att skapa förståelse att sätta ord på det som så många bär i tystnad
Så till er som står nära ni behöver inte vara oroliga, jag är okej 🌿
Jag söker inte sympati meddelanden. Jag lyfter bara berättelser och info för att skapa förståelse bättre.
---------------------------------------------
Känner du igen dig och vågar du berätta? Skriv då i min kommentarsfält ❤️🩹
