15/10/2025
Nala – när även jag måste fatta beslut!
Det var länge sedan jag hörde av mig till er. Egentligen ville jag fortsätta skriva om mina erfarenheter här, i kronologisk ordning, och jag hade redan börjat med det.
Men valpen som kom hit i år, som också var sjuk, mina vidareutbildningar, praktiken
och naturligtvis även privatlivet och renoveringen av gården... krävde allt av mig.
Så efter en influensa drabbades jag av utbrändhet. Jag kunde inte gå mer än 10 meter utan att få hjärt- eller andningsproblem. Jag var tvungen att fatta ett beslut för mitt liv. Och det var att stänga praktiken till våren 2026 för att för första gången i mitt liv, efter karriär, barn och studier, vara helt där för mig själv.
Jag hoppas ändå att ni minns mig och Nala, min själsfrände, som det handlar om här.
Den 12 september firade vi hennes 12-årsdag. Vem hade trott det! Vem hade någonsin trott det!
• Vid 1,5 års ålder utskriven från kliniken som utbehandlad.
• Vid 2 års ålder var hon på kliniken på natten. Hon skulle få kortison och metronidazol. Livslängden kanske 3 år plus. Misstänkt IBD, första fokala epileptiska anfall. Jag avböjde det då och ersatte det med naturmedicin
• Neosporos och toxoplasmos botade med naturmedicin och den nya medicinen!
• 2019 vid förebyggande ultraljudsundersökning upptäcktes fläckar i mjälten. Noggrann övervakning av specialister vid djurkliniken Hofheim i Tyskland. Stort tack för den underbara vården, herr Dr Schmidt!
• 2021 upptäcktes knutor i urinröret, nekrotisk urinblåsans slemhinna på grund av kronisk urinvägsinfektion. Det var obotligt, sa man då.
• Våren 2022 Misstanke om tumör i urinblåsan och urinröret. Jag vägrade att göra en biopsi. Min magkänsla sa nej. Omedelbar ytterligare tumörbehandling med olika behandlingsformer i kombination
• Sommaren 2022 Emigration till Sverige. Kommer hon att komma fram till Sverige och kommer hon att ha några månader kvar? Vi hade då fått högst 1,5 år.
• Underbara somrar och månader med Nala i Sverige. Vi firade 10-årsdagen! Vem hade trott det! Jag var lycklig och så tacksam!
• Den 31 december 2024 vid midnatt (!) precis när de första fyrverkerierna gick av upptäckte jag svullnaden på revbenen. Den hade inte funnits där för två veckor sedan.
• Den 5 januari konstaterades vid ultraljud en väl avgränsad volymökning, utöver det mjuka lipom som hon fick ett år tidigare, återigen precis vid juletid.
• Veterinären och jag beslutade att INTE operera och inte göra någon biopsi. Som en sidoeffekt visade det sig dock att jag hade besegrat blåscancer och urinrörstumören. Blåsans slemhinna var som ny.
Men någon gång kommer den obevekliga sjukdomen som är resistent mot alla mina åtgärder. Och så har jag under de senaste dagarna och veckorna fått inse att denna tumör inte längre går att behandla. Hon har inga smärtor, hon ligger till och med på den. Nu är det rörelseapparaten och ryggen som ger mycket mer problem.
För mig som terapeut är det nu dags att överlämna till den traditionella medicinen. Efter 12 år av nästan uteslutande naturmedicin. Efter så många svåra och livshotande sjukdomar som jag kunde bota med naturmedicin.
Jag är tacksam!
Nu handlar det bara om livskvalitet, smärtfrihet för rörelseapparaten, för att ge henne en värdig tid fram till den oundvikliga dagen X. Efter 12 år har jag nu beslutat mig för permanent medicinering med magskydd och smärtstillande medel.
Jag är så tacksam och stolt över min Nala. Hon har varit min bästa lärare under alla dessa år.
Hon har förändrat mitt liv, min kunskap. Och för det kommer jag att vara henne evigt tacksam.
Stanna kvar hos mig ett tag till, min älskling. Jag älskar dig.
