02/03/2026
Har du människor i din närhet som du måste relatera och förhålla dig till som inte kan ta någon annans perspektiv än sitt eget? Relationsmässigt är det här bland det svåraste som finns. Så länge man är sams och tycker lika = inga större problem, men tycker man oiika eller blir osams så går det aldrig att avsluta ett samtal med en känsla av att båda ändå har rätt till sin åsikt. Att man helt enkelt tycker olika.
När en människa inte kan sätta sig in i hur det kan vara i en annans inre dvs dennes tankar, känslor, önskningar, behov osv. så är ett möte utan efterhängande frustration en omöjlighet. Ofta känner man sig förvirrad och respektlöst bemött.
I den bästa av världar kan man välja bort dessa destruktiva relationer men det är inte alltid det går. Det kan handla om familjemedlemmar, föräldrar, syskon, ditt egna barn.
Hur hanterar man det då? Det finns inga enkla svar. Man går på många minor, men något att tänka på är att försöka bibehålla sin inre plattform. Sin egna planhalva. Att veta var man själv står just nu. Gå inte in i för mycket försvarande eller förklarande. Du riskerar bara att tappa bort dig. Och tyvärr, försök inte nå fram med hur du känner just nu. Det kan den andre inte förstå och det gör dig bara än mer utsatt i konflikten.
