20/12/2025
För några år sedan ”hamnade” jag i en utmattning. Det tog tre månader innan de visste vad det var med mig. Jag hade problem med att andas, de trodde jag hade panikångest. Jag hade såna smärtor i käke, nacke och bäckenbotten. Och tårarna rann i dagar och veckor blandat med hysteri. Jag snörade på mig skorna en dag och åkte till elljusspåret och trodde att jag kunde springa bort mitt tillstånd. Jag sprang närmare ett mil i tuff terräng och blev sen sittandes i soffan i många dagar. Jag kunde inte röra mig. Alla mina depåer i kroppen var helt slt och utmattade. Det blev en resa på över ett år, jag kapade bort allt, jobb, aktiviteter, all press och stress tog jag undan. Jag kunde inte läsa så jag började måla, kravlöst måleri och började baka bröd. Baka-måla-korta promenader och baka-måla, lära mig att andas igen. Det var inte panikångest, jag hade stressat så länge att jag andades omvänt.
Jag började sakteliga hitta ett sätt att leva, ett nytt sätt, för jag ville inte hamna där jag en gång var. Yoga, andning och meditation blev min medicin, och jag lärde känna min innersta jag. Så tacksam för det idag när jag nu kan välja aktiviteter och har energi till det. Tackat nej till så mycket de senaste åren, men jag gick långsamt och kom långt. Det kan du med. Inget är omöjligt så länge man accepterar läget. Acceptans. Ikväll blir det hockeymatch i Mora, slaget om E45, ska bli så roligt. Tänker att julstöket finns kvar. Jag vill njuta i nuet. Kram Angelika 💚
