https://www.dromlivet.se/, https://gofund.me/ec912cb5f

Drömlivet - Dreamlife, Övre Gärdsjö, Sturgälsvägen 6, Rättvik (2025)

03/12/2025

SMÅ SUMMOR OCH STORA VÄRDEN.
VD:n för Clas Ohlson i Dalarna får enligt rapporter en total ersättning på omkring 20,2 miljoner kronor. Samtidigt inför företagets centrallager sänkta löner och tuffare arbetsvillkor för sina anställda. Det väcker en fråga, som för mig är större än ekonomi:.Om man omsätter miljoner varje år, behöver man då verkligen jaga in små summor från människor som har det svårt? För mig handlar den frågan ytterst om människosyn.

Jag möter ibland människor i kris, i sorg och i omställning. Människor som ibland tappar fotfästet ekonomiskt när livet skakar. I de stunderna är min första impuls inte att trycka på, påminna eller jaga. Min första impuls är att lyssna. Att fråga: Hur har du det? Vad behöver du just nu? För pengar kan alltid regleras. Men relationer, trygghet och förtroende går aldrig att kräva fram.

Det är märkligt hur ett system som säger sig stå för utveckling och framgång så ofta tappar bort medmänsklighet och medkänsla längs vägen. Hur handlingar alltid avslöjar de rätta jagen bakom alla fina ord. Omsättning blir viktigare än värdighet, siffror väger tyngre än människor. Men jag vill inte bygga ett företag på rädsla, skuld eller press. Jag vill bygga det på tillit, på långsiktighet och på att vi bär varandra när livet sviktar.

För mig är det egentligen väldigt enkelt: att vara den jag själv hade behövt möta. En empatisk människa. Inte den som jagar, utan den som håller. I slutändan är det alla de små, dagliga valen vi gör, som formar vilket samhälle vi faktiskt blir. Så vilket samhälle vill du vara en del av?

03/12/2025

ATT SE NÅGON ANNANS FRAMGÅNG.
När jag ser en kollega som säljer slt på sin kurs finns det flera möjliga rörelser inom mig. Inspiration. Glädje för någon annans skull. Nyfikenhet. Men ibland också frågan: Varför behöver man visa upp det så tydligt om det går så bra? Och då stannar jag upp. För jag vill inte leva i omedveten avundsjuka förklädd till analys. Jag vill vara ärlig med mig själv.

Skillnaden, har jag märkt, sitter inte i tanken, utan alltid i kroppen. Avund är trång. Den knyter sig. Skapar brådska, jämförelse, en känsla av att jag ligger efter eller att sakna något. Klar reflektion däremot, den är rymlig. Den är lugn. Den kan rymma både ett ifrågasättande och en grund av egen trygghet samtidigt.

När jag är förankrad i mig själv kan jag undra över marknadsföringens uttryck utan att samtidigt ifrågasätta mitt eget värde. Och så ställer jag mig de ärliga frågorna: Blir jag mindre av att någon annan lyckas? Eller blir jag nyfiken? Känner jag mig otillräcklig? Eller bara kritiskt tänkande? Vill jag egentligen ha det de har? Eller vill jag fortsätta gå min egen väg? Svarar kroppen med stress? Eller med lugn? Där finns ofta sanningen. Och när svaret kommer ur lugn, inte ur brist, då vet jag: det här handlar inte om avundsjuka. Det handlar bara om integritet 💙

02/12/2025

JAG HAR SKAFFAT MIG ETT PAR STEPPSKOR!
Och har inte tagit ett enda “tap” än. Men bara att äga skorna, att veta att jag kan börja dansa precis när som helst, får något att vakna. Som att min kropp viskar: “Åh, där är du ju… det var länge sen!” Och det var det. Två år, tre utbildningar och en disciplin så skarp att den nästan fått ett eget personnummer. Jag har följt min plan, gjort det jag bestämt mig för att genomföra. Nu återstår bara en sista uppgift på den sista utbildningen och ljuset i tunneln börjar kännas mer ”glitter och stjärnstoff” än ”pannlampa och uthållighet”! Förhoppningsvis blir den klar innan 2026, och det känns faktiskt möjligt!

Det här året har också varit ett helt nytt kapitel med Mats utmattning. Tufft, djupt, nödvändigt. Men samtidigt har det öppnat dörrar inom mig som jag inte visste att jag behövde öppna. Jag har växt snabbare än någonsin, brutits upp, byggts om. Som att hela livet ställt om sig till en annan tonart. Och mitt i allt det där kände jag att jag behövde något helt annat, något som inte handlade om prestation. Inte om att glänsa.
Inte om att “bli bra”. Utan något som bara var kul! Så steppskor fick det bli. Just nu plöjer Mats och jag igenom gamla dansfilmer från 50-talet: Gene Kelly, Danny Kaye och hela den där världen där människor dansade för glädjens skull. Där generositet, värme och humor var självklarheter. Det är något med de filmerna som får mig att andas lättare. De påminner mig om en tid då lekfullhet inte var ett projekt, utan en reflex. Och kanske är det just därför steppskorna känns som en portal.Till ett skratt jag saknat.

Det här handlar om att få vara en total nybörjare med flit! Att kliva rakt in i något där jag inte har en aning om vad jag gör, och där det är meningen att jag ska skratta åt mig själv i processen. Det där barnsliga är inte borta. Det växer inte ifrån oss. Det sitter bara på sin egen lilla parkbänk och väntar på att vi ska ropa: “Kom nu, vi leker!” Och nu, med steppskorna redo i hallen och 50-talsmusiken dansande i bakgrunden, känns det som att jag äntligen gör just det. Kallar hem skrattet igen. Kallar hem spontaniteten igen. Kallar hem mig själv. Du och jag är oslagbara Mats! 💃

29/11/2025

TACKA FÖR DET DU LÄRT DIG, VÄLKOMNA NYTT 💚
Idag, den 29 november, öppnas en dörr som många inte ens märker, men som känns djupt i hjärtat hos dem som vandrat genom november med modet att möta sina egna skuggor. Mercury retrograde avslutas, och med det lämnar vi veckor av inre konfrontationer, prövningar och sanningar som gjort oss mjukare, starkare och mer ärliga inför oss själva. Det här är dagen då allt det du burit, älskat, frigjort och längtat efter får lov att förseglas. En dag då manifesterandet inte handlar om att be om mer, utan om att tacka för det som redan är på väg. I kväll gör jag det på mitt sätt. Med torkade lagerblad, ett för varje önskan jag formulerat under november. Ett blad, en önskan, ett andetag.

Jag bränner dem ett i taget och uttalar varje manifestation i nutid, som om den redan tagit form, till exempel: "Jag är så tacksam för allt överflöd som kommer till mig." Tre gånger viskar jag orden som förseglar dörren: ”Det är redan gjort, och så är det.” När askan faller lägger jag handen över mitt hjärta och säger: "Tack Universum för den magiska månaden november. Jag förseglar mina önskningar, och så är det." Sedan låter jag vinden bära askan vidare, som en överlämning, som ett förtroende, som en kapitulation inför livets större rytm. Men ikväll gör jag också något mer. Jag hedrar mitt ursprung. "För att förstå vem man är, måste man förstå var man kommer ifrån."

En del av min egen läkning har varit att våga se rakt in i det som format mig genom generationer, mitt ursprung. Att möta berättelserna som aldrig fick berättas. Att höra rösterna från dem som kom före mig, människor som bar förtryck, minoritetskap, tystnad och lidande, men som ändå höll ljuset vid liv. De som inte fick stå i sin sanning, så att jag skulle kunna stå i min. De som inte fick tala, så att jag en dag skulle våga använda min röst. De som gick med bördor jag aldrig fick se, för att jag skulle kunna gå lättare. Ikväll hedrar jag dem alla, mina förfäder, mina osynliga allierade, mina rötter. Jag tackar dem för deras styrka, deras tystnad, deras mod. Och jag lovar att bara föra ljuset vidare 🙏

28/11/2025

ATT VÄNTA ÄR INTE ATT FÖRLORA.
Att vänta är att mogna, att förbereda sig, att låta allt landa. När vi får vänta är det ibland något i oss som sjunker. Det är helt mänskligt, vi längtar efter bekräftelse, riktning och klarhet. Särskilt när vi burit en lång, tung historia och äntligen står i ljuset av något nytt.

Men ibland kommer inte livet med dörrar som öppnas direkt. Ibland ger det oss pauser. Och pauser är inte tomrum, pauser är förberedelser:

1. Energin behöver hinna ikapp
Det är många av oss som växt snabbt det senaste året. Vårt arbete, vår röst, vår cirkel, vårt mod. December ger utrymme för allt detta att landa, att integreras. Så att när du väl står där i januari, så kommer du vara redo att bära det, inte tvivlande, inte flämtande, utan rotad.

2. Universum arbetar alltid i kulisserna
Bakom varje offentlig framgång ligger relationer, strategier, tajming och synlighet som du inte ser ännu. December kan vara exakt den månad då fler behöver höra din historia. Då ditt budskap får störst påverkan. Då du når människor med öppnare hjärtan, lugnare tempo och större närvaro.

3. Du är redan det du väntar på
En prestation bekräftar, men den skapar dig inte. Det är något du redan är, och väntan ändrar inte det. Väntan är inte ett nej. Det är inte ett tvivel om du bestämmer dig för motsatsen. Det är inte ett misstag. Det är bara en mjuk fördröjning, som när naturen håller kvar hösten lite längre för att färgerna ska hinna sätta sig innan vintern kommer.

Du är på rätt plats. Du är i rätt riktning. Och ingenting av värde går förlorat. Det kanske bara är så att världen vill vara redo när det är dags att säga ditt namn högt.

📷 Fullsatt arena på Sweden International Horse Show 2017

27/11/2025

NÄR DRÖMMAR TALAR I SYMBOLER.
Ofta visar våra drömmar bilder som känns märkliga, intensiva eller till och med störande. Men bakom symbolerna finns ett enda budskap: ditt psyke försöker visa dig var din kraft ligger, och var den tidigare blivit tagen ifrån dig. I nattens dröm mötte jag ett scenario som handlade om s*x, makt och utsatthet. Men under ytan fanns något helt annat: en kvinna som inte längre är maktlös, en kropp som återtar sin egen röst, och en manlig figur som representerar en gammal, förtryckande energi som nu förlorar sitt grepp.

Kvinnan hade en halv strutskropp. Jag tog det som en symbol för överlevnad, hur vi ibland behöver gömma delar av oss för att klara oss genom svårigheter. Men i drömmen hade kvinnan övertaget, hon var inte längre offer. Hon stod i sin egen kraft, i sin egen visdom, i sin egen integritet. Mannen var skadad och försvagad, men är inte en faktisk person. Han symboliserade en arketyp, en bild av en gammal dynamik, ett gammalt sår som en gång styrde, men som nu håller på att upplösas. Sexualiteten i drömmen handlar inte om s*x, den handlar om livskraft, gränser, värdighet och det heliga i vår egen kropp.

När vi drömmer om att konfrontera det som en gång skadade oss, betyder det ofta att vi håller på att frigöra det. Att vår inre värld städar ut det sista ekot av något som inte längre äger rätt i vårt liv. Det här är läkningens språk:

✔ att se det som en gång gjorde ont utan att gå sönder
✔ att känna sin kraft utan att behöva slåss
✔ att stå kvar i sin kropp utan att vara rädd
✔ att låta det gamla falla samman utan att vilja rädda det

Drömmen sa mig: Du är inte där längre. Du är fri (från psykopaten). Du äger dig själv nu. Och ibland måste det undermedvetna visa det i symboler så starka att vi inte kan missförstå budskapet 🙏

26/11/2025

NÄR KROPPEN TAR EN SISTA RUNDA.
Ibland kommer de där dagarna då allt känns lite tyngre än det borde. Du vet att du har gjort jobbet, att du har läkt, att du skiftat, att pengar inte definierar ditt värde, och ändå känns det som om hela din kropp går in i gamla mönster. Plötsligt börjar du tvivla. Du vill ha extra kärlek, extra närhet, du känner sötsug, som om det där yttre skulle kunna fylla ett hål som du egentligen redan har helat.

Det betyder inte att du är tillbaka på den plats du en gång var. Det betyder inte att du misslyckats. Det betyder bara att din mänskliga kropp, den som levt så länge i överlevnadsläge minns. Den reagerar på stress, oro och ovisshet precis som den alltid gjort. Den vill skydda dig genom att söka snabb trygghet. Inte för att du är svag, utan för att du är människa. Det här är inte ditt gamla sår som öppnas. Vi kan kalla det ett hologram, en skugga av en tidigare version av dig som försöker göra sig påmind när något känns ovisst. Men skillnaden nu är att du genomskådar det. Du vet vad som händer. Du vet att det inte är sant.

Så när det kommer, gör så här:
• Stanna upp och känn efter: “Är det här jag – eller en gammal reflex?”
• Påminn dig om att bristen är en illusion, men känslan är verklig och får finnas
• Ge dig själv den trygghet du vill ha från andra, inte som ett krav, utan som en gåva.
• Kom ihåg: du har redan växlat dina tankar, känslor och handlingar till en ny identitet. Det är därför det gamla känns så främmande nu

Du är inte tillbaka i det gamla. Du är bara på väg vidare, och kroppen springer ikapp. Det här är inte ett fall tillbaka, det är en uppstigning med turbulens. Och du klarar det. Du har redan bevisat det 🙌

26/11/2025

VILL DU LÄRA DIG VARA HÄR OCH NU?
Det finns en särskild sorts stillhet som bara går att hitta i en hästhage. Den sortens stillhet som inte är tyst, men som ändå får hela kroppen att sjunka ned i ro. Jag satt där i solen idag i hagen, och lät vintersolen värma mig. Över mig stod Zäta och åt, och det mjuka, rytmiska tuggandet fyllde luften som ett hjärtslag i sakta tempo.

Det är något nästan uråldrigt i det ljudet. Ett lugn som går rakt in i nervsystemet. Forskare pratar idag om “koregulation” eller samreglering, hur våra kroppar kalibreras efter dem vi är nära. Hästar äter i den mest parasympatiska av tillstånd, deras kroppar signalerar trygghet, närvaro och frånvaro av hot. När vi befinner oss bredvid dem, och hör det lugna malandet mellan tänderna, bjuds vi in i samma rytm. Vårt eget system svarar. Axlar sjunker. Andningen fördjupas. Hjärnan stänger av bruset och återvänder till något mycket mer ursprungligt: här och nu. Kanske är det därför ljudet berör oss så djupt. Det är ett ljud av liv som inte skyndar. Ett ljud av trygghet i sin renaste form.

När en häst tuggar är det en frisk häst, en trygg häst, en häst som är hemma i sin kropp. Och när vi sitter bredvid dem, får vi för ett ögonblick låna den känslan. Vi får vila i deras värld, där inget behöver lösas, inga tankar behöver pressas fram, och där tempot är bestämt av naturen själv. Det är i sådana stunder jag tänker att hästar inte bara visar oss vägar att leva, de lånar oss sin ro, så att vi ska minnas att även vi är gjorda för stillhet, mjukhet och återhämtning. Och den gåvan kan vi sedan återgälda till dem, när vi lärt oss konsten 💚

👉 Jag har fyra platser kvar på mitt första hästvägledda retreat sommaren 2026! 15% t om 30/11. Länk i BIO 🐴

25/11/2025

"DU SER YNGRE UT ÄN NÄR DU VAR FYRTIO!"
Häromdagen fick jag höra: ”Du ser yngre ut än när du var fyrtio!” Jag log, men inom mig väcktes något. För jag fyllde precis femtiosju, och istället för att vifta bort kommentaren tog jag fram en gammal bild från när jag faktiskt var fyrtio. Jag ville se vad andra såg. Och skillnaden slog mig genast. Inte i rynkorna eller huden, utan i hela mitt uttryck. När jag var fyrtio bar jag en helt annan tyngd. Prestationskrav, stress, anpassning. En kropp som inte var lyssnad på. Ett liv som inte riktigt var mitt. Jag minns känslan i den tiden: jag levde framåt, bortåt, utåt. Inte inåt. Idag är allt annorlunda.

Jag använder inte smink, men det är inte därför jag ser annorlunda ut. Det är friden i mitt ansikte som syns. Ingen kroppsförvrängning, inga krav på att se ut på ett visst sätt. Min kropp är inte längre ett projekt, den är ett hem. Jag lever med frisk luft som vardag, med naturen som nervsystemets trygghet. Jag har kärlek i mitt liv och jag är kärlek, både i det jag ger och det jag får. Jag är hjärtledd istället för prestationsstyrd. Jag äter som en människa som vill leva, inte som en människa som vill kontrollera. Och framför allt: Jag arbetar med det som är min passion.

Det syns. Det känns. Det bär. Det är det som gör att jag idag vid femtiosju, ser yngre ut än jag gjorde vid fyrtio. Det är inte magi, det är inte genetik, inga filter, ingen makeup, inga fillers. Utan livet. Ett annat liv. Ett liv valt med hjärtat. Det är det som blir synligt i ansiktet. Det är det som återspeglas i blicken. Det är det som gjort att jag ser yngre ut. Jag har klivit bort "från det normala", allt som inte var jag, och landat i mig själv 🙏

👉 Visste du om att du kan boka ett 30 min inspirationssamtal med mig helt gratis? Länk i BIO.

Drömlivet - Dreamlife

03/12/2025

03/12/2025

02/12/2025

29/11/2025

28/11/2025

27/11/2025

26/11/2025

26/11/2025

25/11/2025

Adress

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Praktiken

Genvägar

Dela

Typ