10/09/2025
Godmorgon ifrån naturen! Det är exakt det här jag vill uppnå med min utmaning! (Sova ute varje månad.) Det här är bland det bästa jag vet!
Sov t.o.m. utan varken bok eller ljudbok, vaknade bara en gång, somnade skönt.
Allt är stilla. Dimman ligger på den spegelblanka sjön. Inte ett blad rör sig i träden. Mjuka färger. Mild fågelsång. Behaglig svalka emot varma bädden. Handen känner gräset och prassliga löv när jag sträcker ut den.
Lugnt och magiskt. Bara vara. Inga krav. Inga måsten. Bara i etthet. Samlad. Enig. Enkelheten. Känner mina andetag, de bara är. Sköter sig själv. Jag får lov att observera dem, mig, livet, nuet. Distans och närhet gör sig gällande samtligt. Även om jag hör trafik så hör jag även en annan tystnad i mina öron. Upplever storhet i min lilla mänsklighet. Människan som är jag som upplever det här livet.
Jag tycker inte om allt, jag hade önskat annorlunda många gånger, men det är okey. Jag förstår gåvan att få lov att uppleva och möta utmaningar. Min önskan är att minska begäret av att döma delarna som bra eller dåliga, utan mest vara i tacksamhet och tillit till det som sker och kommer i min väg. Jag är för liten för att bedöma helheten av betydelsen av det som sker, den tilliten är en frihet, då kan livet inte skadas utan är snarare en gåva att få lov att uppleva. Jag är fri att välja det som passerar, hur det påverkar mig hur jag vill reagera. I min litenhet är det skrämmande och ofta känner jag mig hjälplös inför mina känsloreaktioner, men samtidigt kan jag agera på samma sätt gentemot dem, observerande icke dömande, vara okey med dess existens utan att gå igång på dem.
Fick just en hund i knät. Ägaren blev minst lika förvånad som jag att någon annan kunde vara här. Vid första anblick kanske jag inte hade valt att få en stor rottweiler med pinne i munnen flåsandes på min kind, men valde istället att klia den godmorgon och det blev ett kärleksmöte på några sekunder. Jag och ägaren delade några ögonblick av vårt liv tillsammans, i vänlig samförstånd, det var inget märkvärdigt. Men jag kommer bära med mig upplevelsen som något storslaget, i sin simplighet.
Jag vet att när jag lämnar detta lugn, så kommer livets hets göra sig påmind igen. Den kommer dra ner mig ifrån själens kärleksfulla storhet och medvetenhet till mänskliga litenheten med dess ytliga rädslor. Varje gång jag blir påmind om vilken verklighet jag vill leva i, ger det mig val att försöka dra mig till tacksamheten, tilliten och lugnet. Släppa rädslan om allt jag tror ska vara på vissa sätt, och istället kärleksfullt omfamna ger som till givs. Livet är rätt spännande. Vi får vara med om mycket. Oavsett om det för stunden känns som något angenämt, så är det händelser, som kommer och går, livet. Ibland känns det som jag får välja, ibland känns det som jag drabbas. Det är trots allt bara upplevelser som passerar min livsbana. Vad jag gör med dem är mitt val.
Alternativet är att gå tillbaka till min själsliga form, där jag kom ifrån och en gång ska återgå när denna form av liv upphör. Men jag vill vara med, uppleva, ära den gåva av tid och kroppslighet, att få använda mina sinnen och känna med mina känslor.
Jag vill uppmana mina tankar att minnas storheten, kärleken och lugnet som alltid bor i mig och livet.
Tacka min förmåga att välja mina tankar och leda in dem på vägar som gör upplevelsen av livet mer behaglig och nyfiket utforskande.
Jag vill välja tillit, kärlek och tacksamhet och släppa upprördheten och rädslan. Jag vill ständigt påminna mig om lugnet, och storheten som bor i mig, tryggheten och styrkan som är ständigt närvarande så fort jag går dit.
Ibland kan jag, ibland känns det som jag inte kan.
Det är okey. Jag är okey. Du är okey ❤️
