11/01/2026
Jag läste precis att vi som bor i norr skattar oss lyckligare än människor i Italien, Frankrike och Spanien. Faktiskt ligger vi i topp när det gäller upplevd lycka.
Jag sitter och funderar på varför.
Det är ju superkallt här. Vi jobbar mycket, hinner inte alltid med familj och vänner, och våra liv kretsar ofta kring spannet måndag–fredag och längtan efter helgen. Vi beskrivs dessutom gärna som återhållsamma, kyliga, stela, tystlåtna och ibland till och med depressiva.
Men ändå.
Om man tänker på det ständiga påslag som solen kräver av en, kan man ana något. Längre söderut, där människor ofta beskrivs som passionerade, äter sent, festar och dansar hela natten, finns kanske ett överflöd av stimulans. Ett liv i ständig spänning, där känslorna ligger högt. Och där känslor som snabbt når sina toppar också snabbt kan falla.
Vi i norr är mer långsamtkokande. Vi bearbetar långsamt, är försiktiga, bygger över tid.
Vi är tvungna att till att resa långsamt och tvingas ha tålamod, eftersom kyla och snö kräver just det.
Kanske handlar det inte alls om hur vi är som människor, utan snarare om var vi bor…och hur naturen formar vårt sätt att leva, känna och uppleva lycka.
Jag ler inuti, tittar i snön och är nästan övertygad om att det handlar om snö? 😍😍😍