12/04/2026
Budskap till er alla genom min guide❣️
Delar en personlig upplevelse jag hade under meditation för några år sedan.
Den gäller dock allt och alla:
"Min guide Acvhit väckte mig i mina tankar genom att visa med armen att vi skulle gå vidare från gläntan.
Vi strövade ytterligare en bit in i skogen till den vackraste plats man kan tänka sig i en skog. Solen strilade ner genom trädkronorna så att det gröna blev grönare än grönt och kontrasterna starkare än starkt.
Acvhit backade några steg ifrån mig, slog ut med båda armarna i luften och sa: ”Titta dig omkring! Vad ser du?
Jag menar vad SER du?”
Jag såg mig omkring, först på marken runt om och försökte nogsamt fånga upp det jag såg nedifrån och upp. Sedan stegade jag runt som ett nav i en cirkel och såg på precis allt omkring mig.
Efter en lång stund svarade jag kort och koncist: ”Jag ser skönhet!”
”Och?”, frågade Acvhit.
”Jag känner stillhet, harmoni och frisk luft”
Acvhit stod tyst väntandes, så jag antog att det inte räckte:
”Jag ser en variation av mossor, lavar, örter, ris, buskar och träd. Jag ser höjder och dalar, stenar och stubbar och döda träd och grenar. Jag ser myrstackar och spår av andra djur. Jag ser gläntor och täta skogsdungar och allt däremellan. Och jag hör fågelsång och vindens sus.”
”Mer?” frågade han.
Acvhit fick mig verkligen att titta och tänka på vad jag såg.
Så mycket som jag varit ute i skogen, både som biolog och privat av nöje, kändes det som att det var först nu som jag verkligen SÅG.
Jag svarade ”Jag ser utveckling!
Växter och träd som är unga och som växer lite varje dag. Jag ser även de som är medelålders, gamla och skrovliga, de döende och döda träden. Därför ser jag även förändring. Utveckling. Att ingenting är stillastående. Och jag ser en helhet.
Att alla dessa arter, individer och detaljer som finns i skogen tillsammans bildar själva skogen. Är skogen. Är en enhet.”
Jag själv blev stum av skönhet och insikt av det jag upplevde. Så fantastiskt livet är!
Då böjde sig Acvhit ned, plockade upp ett tallbarr och gömde det i handen bakom ryggen.
”Vad hände nu då?” frågade han.
”Du tog bort ett barr.” svarade jag torrt. ”Ja. Och?”
Det räckte tydligen inte med det jag sa, så jag fortsatte med: ”Du tog bort en liten liten del av variationen som bidrar till skogens skönhet.”
Jag blev mycket stolt och nöjd med mitt svar.
Acvhit stod fortfarande tyst avvaktande med granskande blick.
Insikten slog mig då att för varje liten beståndsdel av skogen som plockas bort, skulle den bli en något tråkigare skog.
Till slt skulle den inte ens kunna kallas skog. För allting var ju skogen, inte bara träden. Och varje liten del var helt unik!
”Och var kommer du in i bilden?” avbröt Acvhit mig med i min fina insikt.
”Jag?”
Återigen en lååång tystnad.
Plötsligt blev allt väldigt uppenbart för mig.
”Åhhh, det är ju JAG som är tallbarret!
Och hela världen är skogen!
Jag är unik och bidrar till världens skönhet. Jag spelar roll. Allt och alla spelar en unik roll. Tillsammans är vi världens skönhet.
” Acvhit log brett.
Han förstod att jag hade förstått budskapet.
Men det var fortfarande något svårt som gnagde inom mig, så jag sa frågande: ”Men det finns ju så mycket ont här i världen?”
”Det finns ris och snåriga marker, taggiga buskar, giftiga ormar och parasiter i skogen också.”
Acvhit slog sedan ut med armarna och sa menande:
”Här finns allt möjligt, men det är DU som väljer vad du vill se, vart du vill gå och hur”
Han hade rätt. Inga fler frågor behövdes.
Jag förstod."
💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚
