https://www.facebook.com/101107887963673/

Behms Utveckling

Hem
Sverige
Sundsvall
Behms Utveckling

Utvecklar individer, grupper och företag.

10/01/2026

Vågar vi möta kärleken igen – på riktigt?

Många av oss bär fortfarande bilden av den stora kärleken. Ungdomskärleken. Den där euforiska känslan som slog ner som en blixt och fick hjärtat att rusa. Och när det inte känns så igen, drar vi slutsatsen att det nog inte är kärlek.

Men tänk om kärlek inte alltid känns likadant genom livet?

Många har levt länge i samma äktenskap, där kärleken för länge sedan sakta gled över i vardag, ansvar och monotoni.
Vad ska vi äta till middag?
Vem ska städa?
Utan romantik. Utan passion.
Vi går då in i nästa relation, där den gamla slutade….och tror att det är så kärlek är.

Samtidigt lever vi i en dejtingkultur där vi inte möter människor – vi swipar bilder. Ögonblicksbilder av någon annans bästa vinklar. Och i det flödet börjar vi jaga någon bättre. Någon snyggare. Någon med ”lite mer”. Det finns alltid någon ny runt hörnet – och det är väldigt lätt att gå vilse i den jakten.

Vi söker alla tillhörighet.
Vissa i föreningsliv.
Vissa i vänskap.
Och många i en partner.

Men i partnern vill vi ofta hitta allt:
passion, kärlek, bekräftelse, bästa vän, sällskap på restaurang, någon att ta med ut i skogen – och samtidigt någon som exakt anpassar sig efter våra behov, vår humor, våra känslor, våra krav (eller brist på krav).

Ingen människa kan vara allt.

I en tid där våra hjärnor ständigt matas med dopaminkickar – snabba flöden, notiser, bilder – börjar vi ibland behandla även kärlek som ännu en kick. Något som ska kännas starkt, direkt och hela tiden.

Men kanske är den viktigaste frågan inte:
”När ska jag bli kär igen?”
utan:
”Är jag redo att möta mig själv?”

Vad uppskattar jag egentligen?
Vad längtar jag efter – på djupet?
Vad kan jag själv ta ansvar för?

En annan människa kommer inte att göra oss hela.
Vi behöver inte vara perfekta eller ”färdiga” för att möta kärlek.
Men vi behöver förstå att kärlek inte är till för att fylla ett tomrum – utan för att delas.

Och kanske…
är det där den verkliga kärleken börjar. 💛

04/01/2026

Vi söker inte tillhörighet för att vara svaga.
Vi söker den för att vi är människor.

Vi söker och söker – i relationer, sammanhang, prestationer, roller. Inte för att bli någon annan, utan för att få vila i känslan av att få finnas. Att inte behöva försvara sig. Att inte behöva förklara sig.

Bakom längtan efter gemenskap finns ofta en djupare längtan:
att bli mött.
att bli förstådd.
att få vara trygg.

När vi inte känner tillhörighet börjar vi anpassa oss. Vi blir tystare. Duktigare. Starkare än vi orkar vara. Och någonstans där tappar vi bort oss själva.

Det är därför tillhörighet är så läkande.
För i rätt sammanhang får vi släppa taget om fasaden.
Vi får andas.
Vi får komma hem – både till oss själva och till varandra.

Och ibland hittar vi den platsen där vi minst anade det. 🤍

24/12/2025

✨ God jul ✨

Julafton bjuder in till stillhet och eftertanke.
Till att stanna upp en stund, andas och känna in vad året faktiskt har lärt oss.

Utveckling handlar inte alltid om att göra mer –
ibland om att våga sakta ner, lyssna inåt och ge sig själv samma respekt som man ger andra.

Tack till dig som följt, läst, reflekterat och varit en del av sammanhanget under året.
Jag önskar dig en jul fylld av värme, omtanke och utrymme för det som är viktigt på riktigt.

🎄✨ God jul ✨🎄

20/12/2025

En viktig påminnelse om relationer 💭

När du ständigt ger mer än du får – känslomässigt, praktiskt eller mentalt – händer något över tid.
Inte bara i parrelationer, utan i alla relationer.

Hjärnan anpassar sig.
Det som en gång var omtanke blir ansvar.
Det som var kärlek blir belastning.

Att sluta överkompensera är inte hårdhet.
Det är självrespekt.

Hållbara relationer bygger på ömsesidighet, ansvar och balans – inte på att en person bär, löser och förstår allt.

Ibland är den viktigaste utvecklingen vi kan göra att faktiskt sluta ge mer än vi får.

🤍

18/12/2025

När julen närmar sig – vad betyder den egentligen för dig?

Julen väcker mycket.
Förväntningar. Minnen. Längtan. Stress. Ensamhet.
Och ibland en känsla av att inte riktigt passa in i bilden av hur det “ska” vara.

För vissa är julen ledighet, gemenskap och värme.
För andra är det arbete som vanligt, tomma stolar eller en påminnelse om det som saknas.
Och för många är det press – att hinna, räcka till, köpa, prestera och hålla ihop.

Vi lever i en tid där både människor och planeten är trötta.
Där konsumtion ofta får bära känslor som egentligen handlar om längtan efter trygghet, lugn eller samhörighet.
Där lycka lätt förväxlas med hur mycket vi gör – eller hur mycket vi ger bort.

Men kanske är julen också en möjlighet att stanna upp.
Att sänka kraven.
Att skala bort det som inte är nödvändigt.
Att våga låta julen få betyda något annat än det vi blivit lärda.

Lycka ser olika ut.
För någon är det stillhet.
För någon är det närvaro.
För någon är det att få vara sig själv, utan att prestera.

Kanske är det mest kärleksfulla vi kan göra – mot oss själva, varandra och världen –
att välja lite mindre, lite långsammare och lite mer medvetet i år.

17/12/2025

Att ta ansvar för sitt liv börjar med ärlig självreflektion

Många människor lever inte det liv de vill leva.
Inte för att de saknar drömmar – utan för att de fastnat i det som är bekant.

Man är inte nöjd i sin relation, men man stannar.
Man klagar på sitt arbete, men tar inga steg mot förändring.
Man vantrivs i sitt boende, men fortsätter leva där – år efter år.

Det är lätt att säga att omständigheterna styr.
Att det inte är rätt tid.
Att man inte har möjlighet.
Att livet ser ut som det gör.

Men ofta handlar det inte om brist på alternativ.
Det handlar om att även det som är mörkt, begränsande eller smärtsamt kan kännas tryggt –
just för att det är känt.

Det okända skrämmer.
Och därför väljer många att stanna i det som dränerar dem, hellre än att ta steget mot något nytt.

Att ta ansvar för sitt liv handlar inte om att göra stora, dramatiska förändringar över en natt.
Det handlar om att våga ställa sig själv de obekväma frågorna:

Är det här verkligen det liv jag vill leva?
Stannar jag för att jag vill – eller för att jag är rädd?

Att våga hoppa, utan att veta exakt vad som väntar på andra sidan, är inte naivt.
Det är utveckling.
Det är mognad.
Och det är en form av självkärlek.

För ingen förändring sker så länge vi bara pratar om det liv vi önskar –
men fortsätter leva det vi redan vet att vi inte trivs i.

17/12/2025

Undvikande anknytning – när självständighet blir ett skydd

Många människor bär på ett undvikande anknytningsmönster utan att själva vara medvetna om det.
Utåt kan det se ut som stark självständighet, integritet och ett tydligt ”jag behöver ingen”.
Inåt handlar det ofta om något helt annat.

Undvikande anknytning utvecklas tidigt och bottnar i en rädsla för att bli övergiven, sviken eller känslomässigt utlämnad.
När närhet börjar bli verklig – när någon visar genuint intresse, vill komma nära eller stanna kvar – aktiveras ett inre försvar.

Plötsligt uppstår behovet av att ta avstånd.
Man backar, ifrågasätter känslorna, hittar fel hos den andra eller skapar en berättelse om att relationer ändå inte är något man vill ha.
Inte för att viljan saknas – utan för att tryggheten gör det.

Det undvikande mönstret är sällan ett medvetet val.
Det är ett skyddssystem som en gång var nödvändigt, men som i vuxenlivet ofta står i vägen för det man egentligen längtar efter.

Mognad handlar inte om att bli beroende av någon annan.
Den handlar om att våga se sina mönster, ta ansvar för dem och förstå skillnaden mellan självständighet och emotionell avstängning.

Att leva ensam kan vara ett sunt och medvetet val.
Men när ensamheten används för att slippa sårbarhet, närhet och ansvar i relationer – då är det inte frihet, utan rädsla som styr.

Utveckling börjar där vi vågar ställa frågan:
Skyddar jag mig – eller väljer jag aktivt det liv jag säger mig vilja leva?

13/12/2025

Brödsmuledejting – när uppmärksamhet blir smulor

Har du hört talas om brödsmuledejting?

Det innebär att någon ger små, sporadiska bekräftelser för att hålla dig kvar och intresserad –
utan att egentligen ha för avsikt att knyta an på djupare nivå.

Små meddelanden. Värme i ord. Gulliga formuleringar.
Tillräckligt för att väcka hopp – men inte för att skapa verklig närhet.

Dessa emotionella ”smulor” kan kännas nästan beroendeframkallande.
Vi lever på hoppet om att få mer,
samtidigt som det vi egentligen längtar efter är något helt annat:
en genuin, ömsesidig och trygg relation.

I möten mellan människor uppstår ibland ett mönster som är svårt att sätta ord på –
men desto lättare att känna i kroppen.

Det handlar om när någon:
• hör av sig med värme och fina ord
• skapar framtidsbilder och antydningar
• men samtidigt inte tar några faktiska steg

Detta kallas ofta breadcrumbing –
att ge precis så mycket emotionell närhet att den andra stannar kvar,
men aldrig tillräckligt för att något verkligt ska byggas.

Det intressanta är att detta inte alltid sker med ont uppsåt.
Ofta handlar det om personer som själva har svårt att:
• knyta an
• ta ansvar
• eller göra tydliga val

Effekten däremot är densamma.

Den som tar emot:
• börjar vänta
• börjar tvivla på sin magkänsla
• tappar energi
• och kan känna sig både förvirrad och dränerad

Detta är inte svaghet.
Det är ett nervsystem som reagerar på oförutsägbar närhet.

I hållbara relationer – privata såväl som professionella – behöver:
• ord och handling hänga ihop
• kontakt vara tydlig
• och närhet inte kännas som något man måste förtjäna

Att sätta gränser mot detta är inte att stänga av.
Det är att ta ansvar för sin egen emotionella hälsa.

✨ Äkta kontakt känns lugn.
✨ Den skapar klarhet – inte frågetecken.

Och det är där verklig utveckling börjar.

11/12/2025

Att fastna i offerrollen – och varför det hindrar vår utveckling

Livet drabbar oss alla.
Vi kan förlora människor, trygghet, relationer, arbete, hälsa – ibland allt på en gång.
Det är mänskligt att sörja, att brytas ner, att tappa fotfästet.

Men det som stoppar vår utveckling är inte motgångarna.
Det är när vi använder dem som förklaring för att slippa ta ansvar framåt.

Det är när vi säger:
“Jag kan inte, för det som hände mig…”
“Jag vågar inte, för jag blev sårad…”
“Det är omöjligt för mig, för jag har varit med om…”

Och visst – det kan vara sant att livet gjort ont.
Men det är lika sant att ingen annan kommer och lyfter oss ur det.

Offerkoftan värmer en stund, men den håller oss också fast.
Fast i gamla berättelser.
Fast i gamla identiteter.
Fast i en plats vi egentligen inte vill stanna på.

Att ta ansvar betyder inte att förneka sin sorg.
Det betyder inte att man ska “rycka upp sig” eller ignorera smärtan.
Det betyder att vi, sakta men säkert, börjar välja:

✨ Jag vill vidare.
✨ Jag vill växa.
✨ Jag vill ta tillbaka styrningen över mitt liv.

Vi har alla rätten att falla.
Men vi har också kraften att resa oss!

10/12/2025

⭐ Sluta skylla på andra – börja ta ansvar för dig själv ⭐

Vi bär alla på erfarenheter, svåra perioder och människor som påverkat oss. Barndomen, relationer, dåliga beslut, tuffa omständigheter – allt det spelar roll.
Men det förklarar inte våra handlingar idag, och det befriar oss inte från ansvar.

Det är lätt att säga:
“Jag är så här på grund av min uppväxt.”
“Det är någon annans fel att jag reagerade så.”
“Om inte livet varit så orättvist hade jag gjort annorlunda.”

Men sanningen är enkel:
✨ Det är vi själva som ansvarar för hur vi agerar här och nu.

Vi kan inte ändra det som hänt.
Vi kan inte skriva om historien.
Men vi kan välja hur vi förvaltar den – och vad vi gör med oss själva idag.

Att ta ansvar betyder inte att skuldbelägga sig.
Det betyder att kliva in i sin egen kraft.
Att sluta gömma sig bakom det som har varit.
Att börja äga sitt liv, sina val och sin utveckling.

När vi slutar skylla ifrån oss öppnar vi utrymme för förändring.
Och det är där allt börjar.

🌱 Framtiden skapas inte av det som varit – utan av det vi tar ansvar för idag.

01/12/2025

🌫 Att leva i skuggan av det förflutna 🌫

Många av oss bär på minnen som fortfarande kastar långa skuggor över vårt liv.
Det kan vara den där romansen som en gång fick hela kroppen att vibrera – och som vi i hemlighet hoppas ska återvända. Eller en vänskap ki som tagit slut, men där känslan fortfarande sitter kvar som en viskning om att kanske, kanske en dag…

Det kan också vara en barndom som inte blev som vi behövde eller önskade. Eller en gammal relation som formade vårt sätt att se på kärlek, närhet och vad vi tror att vi ”måste” ha för att må bra.

När vi lever kvar i det som varit – i det vackra eller i det smärtsamma – börjar vi ofta distansera oss från nuet.
Vi slutar se vad som faktiskt finns framför oss.
Vi missar möjligheter, relationer och ögonblick som kan bli ännu större än de vi håller fast vid.

Att skingra skuggorna av det förflutna betyder inte att vi glömmer.
Det betyder att vi väljer att återvända till nuet – till det enda ögonblick där vi faktiskt kan leva, känna och förändra.

✨ När skuggorna lättar öppnas en ny värld. Här. Nu.
Och den världen har så mycket mer att ge än vad det förflutna någonsin kan lova.

26/11/2025

Imorse slog det mig, där jag gick i gnistrande snö under stjärnklar himmel, med knarr under skorna och hundarna bredvid mig.
Den där klara, kalla luften gör något med tankarna – den rensar, nyktrar till och landar mjukt i det som faktiskt är sant.

Jag har insett något som är både enkelt och svårt på samma gång:
Att ord är bara ord, hur vackra de än är.
Det är först när de omsätts i handling som de får mening och tyngd.
Resten blir… bara luft.

Jag tror det är lätt att förlora sig i fina formuleringar, löften, känslor och allt som kan sägas.
Men när man står där i tystnaden, med snön som dämpar allt brus, blir det så tydligt hur viktigt det är att leva i det som faktiskt händer – inte i det som bara sägs.

Och när jag kom in, satte på kaffet, tände ljusen och satte mig vid elden kände jag en sån stilla tacksamhet.
För att jag har mig själv.
För att jag vågar känna.
För att jag vågar se saker som de är.
Och för att jag väljer det som är verkligt.

Det är där jag vill vara.
I det som syns i handling, inte bara hörs i ord.

Adress

Sundsvall

Telefon

+46706836296

Webbplats

facebook.com

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Behms Utveckling postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Behms Utveckling:

Genvägar

Vill du placera din praktik längst upp i Klinik-listan i Sundsvall?

Dela

Susanne Behm på Behms utveckling

Om

⭐️CHEF OCH LEDARE med mycket energi💃. Coach, Föreläsare & terapeut (olika beroenden), personlig utveckling, företagsstrategier, Lyfter företag och medarbetare. 🧩MIN ERFARENHET Flertalet chefs & ledarroller samt VD Över 30 års arbetslivserfarenhet Flertalet olika branscher 1000 tals klienter och elever 💡 MITT FÖRETAG *Behms Utveckling* 🎯 Personlig utveckling 🎯 Beroendeproblematik 🎯Ledarskapscoaching 🎯 Föreläsningar om utveckling/beroende/medberoende/ledarskap/ att lyckas/vad är lycka mfl. https://www.facebook.com/behms.utveckling/ 📜 UTBILDNINGAR (några av de jag har) Flertalet chefsutbildningar/ledarskap Ekonomi, arbetsmiljö, organisation, strategier etc. Pedagogik Addiktolog Entreprenörskap Behandlingspedagog Hotell & Konferens K**k Projektledning 🔥 BRINNER FÖR Att se människor och företag att utvecklas. Miljö Karriärutveckling Ledarskap Att äga ”sitt liv” Allt som får oss att växa och må bra i både stort och smått 🙍‍♀️PRIVAT Bor i Västernorrland, kommer från Jämtland. Flyttbar ✈️. Böcker, natur, friluftsliv, fjäll, hundar, utveckling, gemenskap. KONTAKT ✉️ Susanne-behm@hotmail.com Behms.utveckling@gmail.com 📞 070-6836296 💎 Facebook https://www.facebook.com/behms.utveckling/