06/06/2022
Det här är ett sånt där viktigt inlägg. Om utanförskap och upplevd ensamhet.
Utanförskap finns på flera nivåer.
- är det självvalt?
- blev det bara så?
- ska jag ringa varje gång?
- varför blir jag inte bjuden?
Jag pratar med många unga människor som samtalscoach.
Av olika anledningar så upplevs ett utanförskap.
Det förstärks ofta genom att se sina vänner på fest eller bjudningar på social media, där en inbjudan aldrig kom.
Det är lätt att glömma den tysta killen eller tjejen som inte väsnas och får därigenom ingen uppmärksamhet.
Den tysta som är van att anpassa sig för att det kanske var lite krångligt i familjen. Det var andra som behövde mer uppmärksamhet. En dramamamma, en drama pappa eller ett syskon med särskilda behov.
Då tar man inte plats. Du anpassar dig för att överleva.
Kära barn/vuxen. Du är värd all uppmärksamhet, även du skulle fått uppmärksamhet.Du är lika värd som alla andra.
Du har gjort ett fantastiskt jobb att vara ett stöd på ditt sätt. För ditt val var det enda valet som gick i den familjen.
Du kan välja om. Det går att prata om de här känslorna. När vi sätter ord på det vi känner, blir känslan lättare att bära. Du delar dina känslor med någon annan.
Är det svårt att dela? Med vem ska jag dela? Dela med någon du känner dig trygg med.
Det som delas med mig stannar hos mig. Enligt våra etiska regler och riktlinjer som coacher.
