http://www.timecenter.se/klamochknada

Kläm & Knåda, Litsvägen 33C, Östersund (2026)

30/04/2026

Det är mycket som rör sig i kroppen just nu. Kanske känner du dig trött utan att förstå varför. Eller lite mer uppfylld/spänd/tung som att det är för mycket av något i kroppen. Kroppen håller fast vid det den tror är tryggt även när det inte hjälper längre.

Det nya trygga är när den inte behöver hålla emot. Genom att skapa tillräckligt med stillhet för att kroppen ska släppa av sig själv.

Det ser så hälsosamt ut utifrån, gym, yoga, promenader, kost, periodisk fasta, vattenfasta, you name it, men för ett pressat nervsystem kan det bara bli mer att orka med och så blir vi ledsna på oss själva när det inte funkar, för att nervsystemet helt enkelt inte pallar och det dyker upp allt mer udda symptom trots provresultat inom gränsvärdena.

Kroppen signalerar högre och högre tills vi förhoppningsvis lyssnar och på riktigt backar bandet.

Det går inte att jaga sig till balans men det går inte heller att vila bort tex en utmattning.

Kroppen behöver rätt förutsättningar för att släppa kontrollerandet.

Det räcker inte att bara vila, kroppen behöver rätt sorts lugn för att hitta tillbaka och det är ingenting man tänker sig till.

Vi kan vila, sova, göra “allt rätt” och ändå inte få känna och uppleva när det blir tystare i kroppen. När kroppen slutar att signalera Hjälp!

Men det är där jag jobbar.

I mina behandlingar jobbar jag inte med att fixa symptom. Jag jobbar med nervsystemet.

När det får landa, då börjar kroppen släppa. Det som är lätt är rätt. Det rätta är det lätta. Och så vidare...

Trygghet först. Resten följer.

27/04/2026

Så där ja, jag har nu skickat in en anmälan till Miljö- och hälsoskyddsnämnden om att jag vill börja med öronakupunktur, nämligen något som heter NADA. (National Acupuncture Detoxification Association)

Om ca 6 veckor kan jag köra igång om lokalen och mina hygienrutiner anses tillräckliga.

Från start kommer jag att ta emot enskilda på behandling för att sedan även ta emot i grupp till ett bättre pris för dig. Du och några vänner kan gå tillsammans och en del tider är för enskild bokning men man sitter i en öppen grupp. Inga samtal och man respekterar varandras integritet. Man pratar inte heller om varandra utanför lokalen, den som kommer på en öppen grupp ska inte behöva vara orolig för att andra skvallrar om en då anledningarna till besöken kan vara vitt skilda. Ingen annan har någon anledning till att veta ens orsaker. Det kan också trigga någon annan om man pratar om sina problem. Vi håller det för oss själva.

Vad är nu NADA och vad är skillnaderna mellan Kraniosakral terapi och NADA öronakupunktur och hur avgör du vad du ska välja?

Båda behandlingarna är lugna och riktar sig till nervsystemet.
Skillnaden är hur vi går in.

Kraniosakral terapi passar dig som vill ha en mer individuell behandling.

Du ligger på en bänk och jag arbetar med händerna.
Vi följer kroppen där den är redo att börja och inte där huvudet tycker att den borde börja.

Välj kranio när du vill ha
– mer individuellt fokus
– en djupare kroppsbehandling
– hjälp att varva ner ett skyddande/spänt system
– en behandling där kroppen får styra tempot

NADA öronakupunktur är mer avskalat.

Du sitter eller ligger i lugn och ro. Jag sätter tunna sterila nålar i öronen. Även här låter vi bli att prata. 5 standardpunkter i vardera öra. Behandlingen tar ca 30-40 minuter och jag är med i rummet, jag lämnar dig inte.

Du behöver inte prata, förklara eller prestera. Kroppen får bara en tydlig signal om att landa.

Välj NADA när du vill
– pausa
– varva ner
– komma ur stresspåslag
– få stöd vid oro, sömnstrul eller inre rastlöshet
– få stöd i förändring av vanor (sluta röka, minska socker eller annan överkonsumtion)

Det handlar inte om att något tas bort. Det handlar om att kroppen får mer utrymme att inte reagera lika starkt.

NADA är inte mindre än kranio. Det är bara en annan väg in.

Kranio är mer individuellt och behandlande. NADA är mer avskalat, stilla och subtilt.

Båda handlar om samma grund. Trygghet först. Sedan kan kroppen börja släppa taget.

När ska man inte ta emot NADA?

Vid graviditet: Det rekommenderas ofta att undvika akupunktur under de första tre månaderna, förutom vid behandling mot illamående.

Hudinfektioner i örat: Om du har en pågående infektion, eksem eller sår i eller runt örat där nålarna ska sitta bör behandling undvikas.

Vid nålrädsla: Om du upplever stark rädsla för nålar kan akupunktur vara olämpligt. Små plåsterlappar med frön kan vara ett alternativ där.

Blödningssjukdomar/Blodförtunnande medicin: Personer med blödarsjuka eller de som äter kraftigt blodförtunnande mediciner bör vara försiktiga på grund av ökad risk för blödning eller hematom (blåmärken).

Akuta medicinska nödsituationer: Akupunktur ska aldrig ersätta akutmedicinsk vård.

Frågor på det?

Jag hojtar när det finns bokningsbart på Timecenter.

25/04/2026

I fyra delar, 3 stycken som kommentarer till detta.

DEL 1

Gäddhäng, det är inte bara hud (bilden symboliserar spänning)

Jag har alltid haft musklade ben och armar. Så nej, det här kom inte smygande. Det small till.

Efter en lång period av stress och press stod jag där och gapade, förundrad, vad fan hände? Överarmen hade tappat spänsten.

Inte lite. Inte “sånt som kommer med åldern” utan som att kroppen dragit ur kontakten. Där någonstans anade jag, en enorm obalans, nervsystem som gått i botten.

Vad är det egentligen?

Det du ser är inte bara hud. Det är cirkulation som bromsat in, spänst som försvunnit, vävnad som blivit tyngre. Men under allt det här, ett nervsystem som inte signalerar trygghet.

Varför händer det?
Kroppen behöver;

flöde
näring (blod & cirkulation)
hållkraft
Men inget av det fungerar fullt ut om kroppen är på vakt.

När systemet känner press;

det sparar
det håller igen
det prioriterar bort det som inte är akut
Och HÄPP!! Då släpper vävnaden.

“Det är genetiskt…”
“Mormor hade. Mamma har. Jag också.”
Ja, det finns en ärftlig del,

bindväv
fettfördelning
grundstruktur

Men vi ärver också något annat,
hur vi hanterar stress
hur vi andas
hur vi biter ihop
hur vi återhämtar oss (eller, OM vi återhämtar oss)

Plus att vi lever ofta ganska lika våra mödrar,
sinnet kan vara lika

samma tempo
samma sätt att köra på
samma sätt att kanske, ignorera kroppen

Så då svarar kroppen likadant. Inte för att den måste. Utan för att mönstret upprepas.

Varför oftare kvinnor?

mer känsliga för förändringar i blod och vätska
mjukare bindväv
större påverkan av långvarig belastning
Inte svagare men mer finjusterade system som reagerar snabbare.

“Jag är inte stressad…”
Kroppen bryr sig inte om vad du kallar det.

Den känner,

belastning
press
brist på återhämtning och då går den i skydd.

Ett system på vakt,

minskar cirkulation
minskar tonus
släpper det som inte är nödvändigt

Vad är Qi?
Qi = flöde.
cirkulation
rörelse
liv i vävnaden

Men, inget nervsystem i balans, då blir det inget riktigt flöde.

Yin & Yang, rakt på

Yin
• vävnad
• vätska
• tyngd
Yang
• spänst
• rörelse
• hållkraft

För mycket tyngd och för lite hållkraft, då hänger det
och utan ett lugnt nervsystem får du inte till balansen.

Vad kan vi göra?

Inte börja med att “fixa armen”.

Börja där det faktiskt styr.
👐 Kranio
lugnar nervsystemet
kroppen släpper skydd
flödet kommer igång
Det här är grunden.

🌬️ Andning
hjälper kroppen växla ner
öppnar cirkulation

🌊 Lymftänk
fungerar bäst när kroppen är mottaglig

🔥 Värme & rörelse
stöttar det som redan vaknat

Det viktigaste
Du kan inte pressa fram spänst i en kropp som är på vakt men du kan få den att släppa.

Och när den gör det,
kommer flödet
kommer spänsten
förändras kroppen

Men HUR bör du göra? (enligt mig)

Du kan fortsätta kämpa med symptomen eller börja där kroppen faktiskt lyssnar.

Starta med kraniosakral terapi, stilla det som nästan jobbar på ackord, för att ta hand om just dig.

Att köpa en lösning, maskin, dryck, dyra dieter, whatever, hjälper till en början eftersom du gör en förändring, kroppen reagerar men sedan blir det stopp, det händer inte något mer, då är det lätt att säga att näe, det här var ju inte sant, det funkar ju inte. Vi behöver se över alltet. Det är ett jobb som behöver utföras och att vi tar ansvaret.

Meridiantänk, del 2-4 följer i kommentarerna

20/04/2026

Ett bra konto. Utmattning, neuroplasticitet, in och läs och lyssna.

15/04/2026

Hur hamnar vi i stagnation i kroppen?

Enkelt förklarat, steg för steg.

🌱Något händer
(stress, press, trauma, stort eller litet)

🌱Nervsystemet reagerar
💦sympatiska nervsystemet (gasen) aktiveras
💦kroppen går i beredskap, puls upp, andning upp, fokus utåt

🌱Om det blir för mycket eller pågår länge
💦kroppen växlar till ett djupare skydd

🌱Det här skyddet bromsar systemet
💦andningen blir ytlig eller hålls tillbaka
💦kroppen sparar energi
💦 rörelse i vävnad, blod och lymfa minskar

🌱Det är här stagnationen börjar
💦flödet saktar ner
💦tryck, svullnad, stelhet kan uppstå
💦ofta känns det som att kroppen “står still”

🌱Och här blir det lurigt
💦det här kan ligga kvar… länge
💦även när livet egentligen är lugnare

🌱Kroppen gör inte fel
💦den skyddar dig men den har inte fått signalen att det är över

🌱Lösningen är inte att pressa mer
💦inte att “andas bättre” eller fixa kroppen

🌱Lösningen börjar här,
💦när nervsystemet får känna trygghet igen
💦då släpper kroppen taget och flödet kommer 💦tillbaka

Det är därför vi inte börjar med musklerna.

Vi börjar med nervsystemet.

11/04/2026

Ibland tar det tid och ibland räcker några fjuttiga 40 minuter till förändringar.

11/04/2026

Flöde = rörelse i kroppen.
När kroppen är trygg rör det sig friare.

“Har jag flöde?”

Det är en av de vanligaste frågorna jag får och jag förstår den. Vi är vana att få svar i form av diagnoser, stämplar. Något som är fel. Något som ska fixas men kroppen fungerar inte riktigt så.

Kroppen är inte en lista av fel. Den är ett system i rörelse.

Du lever, alltså finns det flöde.
Frågan är hur fritt det får röra sig just nu.

Det är här många missar, att kroppen prioriterar trygghet först. Trygghet först sedan kommer hållbara förändringar.

När nervsystemet upplever stress eller behöver skydda, då drar kroppen ihop sig. Cirkulation, lymfa, andning, ja allt blir mer begränsat.

När kroppen upplever trygghet, då öppnar den upp och flödet kommer tillbaka av sig själv.

Jag letar inte fel i din kropp. Jag lyssnar efter vad som vill släppa.

Jag mäter inte om du “har flöde”. Jag lyssnar på hur kroppen tillåter rörelse just nu.

Och jag säger inte, “där är det stopp på grund av…”

För jag vet inte vad din kropp har varit med om. Och det behöver inte heller kroppen att jag vet. Den behöver att jag lyssnar.

Det jag kan känna är till exempel,
– att kroppen blir mer mottaglig
– att rörelse börjar återkomma
– att nervsystemet släpper på skydd

Inte som en dom utan som en riktning. För kroppen är inte avstängd. Den skyddar bara.

Och när skyddet inte längre behövs då kommer flödet.

Av sig själv.

Jag fixar inte kroppen – jag lyssnar på den.
Mindre snack. Mer nervsystem.

25/02/2026

Om olika vägar till nervsystemets reglering

Jag får ibland frågor om hur jag ser på trauma i relation till det som till exempel Bessel van der Kolk beskriver.

Han talar om relation. Om samreglering. Om yoga, rytm och kroppslig närvaro. Om att vi behöver uppleva trygghet tillsammans med andra för att nervsystemet ska våga släppa sitt försvar.

Det är en viktig röst. Det handlar i grunden om autonom reglering, om hur vårt system rör sig mellan skydd och trygghet.

I mitt arbete är ingången en annan.

Jag arbetar inte med samtal. Inte med att aktivera något. Inte heller med att försöka påverka nervsystemet viljemässigt.

Jag lyssnar på vävnad. På rörelse. På stillhet.

I biomekanisk kraniosakral terapi utgår vi från att när mekaniska spänningar i kroppens membran och diafragmor minskar, när andningen får bli friare, när kraniets och kroppens mikrorörelser får mer utrymme, då förändras också förutsättningarna för nervsystemet.

Inte genom att vi ber det att lugna sig. Utan genom att kroppen upplever mindre inre motstånd.

Det är en annan väg in.

Relation kan reglera. Rytm kan reglera. Andning kan reglera. Beröring kan reglera. Stillhet kan också reglera.

Jag ser det inte som motsatser. Jag ser det som olika dörrar in till samma rum.

Och ibland är det just den stilla dörren som är möjlig.

Hur vet du vilken väg du ska välja?

Nervsystemet väljer ofta först, inte huvudet. En människa i trauma eller långvarig stress befinner sig ofta i något av detta:

Hyperaktivering – oro, rastlöshet, svårt att vara still, svårt att lita på andra.
Hypoaktivering – avstängd, trött, dimmig, drar sig undan.

Pendling däremellan. Olika tillstånd svarar olika på olika ingångar. När relation och rörelse ofta hjälper.

Det som Bessel van der Kolk lyfter, samreglering, yoga, grupp, interaktion, är ofta hjälpsamt när:

personen klarar av att vara i kontakt utan att bli överväldigad
det finns kapacitet att ta in en annan människa
kroppen inte går i panik av närhet

Då kan relation vara läkande.

När stillhet kan vara första steget;

För vissa är dock relation just det som triggar.
Kroppen går i försvar vid ögonkontakt.
Samtal känns för mycket.
Grupp är överväldigande.
Då kan en tyst, icke-krävande miljö vara mer reglerande.

Inte för att isolering läker trauma i sig utan för att systemet först behöver känna sig tryggt innan annan kontakt känns möjlig.

Det handlar inte om antingen eller.

Hållningen är detta:

Ibland är stillhet första dörren.
Ibland är relation första dörren.
Ofta ibland behövs båda men i rätt ordning.

En kund kan börja hos mig och då;

minska inre spänningsnivå
få en upplevelse av kroppslig trygghet
återknyta till den egna kroppens förmåga att känna sina inre signaler och sedan orka vara i samtal och samspel utan att bli överväldigad.

Glasklart eller hur? :D

25/02/2026

Jag ser att du bär tungt.

Det du har gjort idag och kanske de senaste åren, är inte små justeringar. Det är att omförhandla identitet, lojalitet, ekonomi, skuld, familj, kropp, mönster. Det är ett tungt arbete. Det är inte dramatiskt. Det är inte spektakulärt. Det här är inget quick fix-jobb.

Att börja arbeta med sig själv är inte att lära sig en andningsövning och sedan vara klar. Det är inte en kurs. Det är inte ett projekt med start och slut. Det är mer som att långsamt renovera ett hus man alltid bott i.

Man upptäcker sprickor man vant sig vid.
Drag man trodde var normalt.
Rum man undvikit.
Det är inte dramatiskt. Det är tyst.
Djupt arbete väger.

Det kostar energi att,
– inte gå i panik
– inte gå i kamp
– inte explodera
– inte rädda
– inte förklara
– stå kvar i lugn

Det är styrketräning för nervsystemet. Det är därför du blir trött. Inte för att du är svag. Mer för att du håller emot gamla reflexer.
Det handlar inte om att bli en ny person. Det handlar om att sluta reagera på gamla hot som inte längre finns.

Det är att märka när paniken vill styra och inte följa den.
Att märka när kroppen hamnar i freeze och ta ett litet steg ändå.

Att identifiera gamla roller och modigt välja annorlunda.

Det går inte fort.
Det syns inte alltid.
Och det ger definitivt inga applåder.
Det finns en sorg i att mycket av det här arbetet är osynligt. Det betyder inte att det inte är verkligt.

Du gör ett generationsarbete. Du bryter mönster som pågått länge. Det är inte direkt en lättviktsmatch du går igenom, tvärtom men du gör det utan att slå sönder något.
Det är moget.

Kom ihåg, du är mitt i renoveringen. Man ser inte alltid förändringen när man står i dammet. Men huset blir stabilare.

Du med.

När vi arbetar kraniosakralt arbetar vi inte med symtom. Vi arbetar med säkerhet. Genom att lyssna på kroppen, inte att prata om det som hänt och händer.

Ett nervsystem som levt i beredskap länge behöver inte fler råd. Det behöver få känna att hotet är över.
Det är där förändringen startar.

22/02/2026

Flöde börjar med trygghet

Kroppen är inte stel för att den är fel.
Den är spänd för att den har burit.
(bindvävens skyddsrespons)

När nervsystemet är på vakt
rör sig diafragman mindre.
(diafragmans påverkan på lymfflödet)

Bindväven drar ihop sig.
(fasciell tonus ökar)

Vätskan saktar ner.
(lymfa och interstitiell vätska)

Men det finns en vätska till som påverkas.

Cerebrospinalvätskan, den som omger hjärnan och ryggmärgen, är kroppens mest skyddande och närande vätska.
(centrala nervsystemets miljö)

Den dämpar, smörjer, transporterar näring
och hjälper hjärnan att rensa avfall.

När vi är stressade och i ständig beredskap
kan även dess rytm bli mer begränsad.
(nervsystemets rytmiska rörelse)

Det är inte något som är trasigt.
Det är en anpassning.

Det är inte lat lymfa.
Det är en kropp som försöker klara allt.
(nervsystemets överlevnadsmekanism)

Här börjar vi inte med att pressa.

Vi börjar med att lugna. Alltid.
(kraniosakral reglering och nervsystemsstöd)

När kroppen känner
“det är lugnt nu”

då mjuknar vävnaden.
(fasciell elasticitet)

Diafragman rör sig friare.
(andningsmekanik)

Flödet hittar sin väg själv.
(lymfatisk cirkulation)

💧

Vatten med en nypa salt och gärna örter som hjälper cellerna att tillgodogöra sig vätskan och mineralerna.
(elektrolytbalans)

Mineraler.
(cellvätskans stabilitet)

Mjuk rörelse.
(muskelpump och vätskeflöde)

Vila utan prestation.
(parasympatisk aktivering)

Det enkla är ofta det mest biologiska.

Maskiner kan hjälpa.
(mekanisk stimulans)

Men trygghet kommer först. Alltid.
(nervsystemets prioritet)

I min lokal finns både behandlingsrum och ett lugnt självbehandlingsrum, Lymferiet (där vibration, massagerulle/rullmassage med infraröd värme där du gör din egna lymfmassage, mjuk rörelse kompletterar regleringen samt bastufilt med infraröd värme)

Mer information om Lymferiet kommer.

10/02/2026

Hon som lever på reserven

Hon fortsätter även när hon är trött. Ingen märker det. Det finns inget tydligt i alla fall. Ingen dramatik. Hon fortsätter bara, lite mer ihopsjunken, lite torrare, lite mer på vilja än på näring.
Hon är den som håller ihop. Den som redan vet vad som behövs innan någon hinner fråga. Den som kan läsa ett rum snabbare än hon känner sin egen kropp.

I kinesisk medicin säger man att njurarna bär livets rot, jing, viljan att leva, förmågan att känna sig buren av tillvaron. När njurens yin blir svag fortsätter kroppen ändå. Men utan fukt. Utan djup. Utan vila i botten.
Det är hon.

Kroppen

Hennes hud törstar. Ögonen blir torra. Sömnen ytlig, hon vaknar mellan tre och fem med tankar som inte ber om lov. Det finns en värme som stiger uppåt på kvällen medan ländryggen känns tom och trött. Käken spänner. Andningen stannar högt. Inte för att hon är stressad, mer för att hon aldrig riktigt släppt taget.

Livet

Hon har ofta burit ansvar tidigt. Löst saker och ting på vägen, utan stöd. Lärt sig att inte belasta. Inte behöva. Inte vänta in. Hon väljer det som piggar upp snabbt trots att kroppen längtar efter djup, sjunkande värme. Äter sent. Tänker mycket. Vilar när allt är klart men det blir sällan klart.
Utåt fungerar hon. Inombords rör sig en låg, konstant vaksamhet.

Psyket

Njurens känsla är rädsla, inte paniken, mer den där tysta oron, ”Tänk om det inte håller.”
Hon är självständig, reflekterande, djup men hon har svårt att luta sig tillbaka i livet. Svårt att känna att hon får vara hållen utan att först prestera.

Vändpunkten

Det som läker henne är inte mer disciplin. Inte fler metoder. Inte ännu ett försök att bli stark. Det som läker henne är att hon inte behöver hålla ihop längre.

Värme i kroppen.
Rytm i vardagen.

Hennes nervsystem behöver få känna trygghet, inte genom mer göra utan mer av att ingenting faller samman när hon stannar.

När njurens yin får byggas upp igen börjar rädslan lösas upp. Viljan blir mjukare. Djupare. Inte kämpande, bara mer stadig.
Hon sover.
Andningen går ner.
Ryggen bär.
Först då, kommer kraften tillbaka.
Flöde.
Andning.
Vätskor.
Nervsystem.

Kraniosakralt arbete handlar inte om att göra mer, det handlar inte om att prestera utan om att lyssna tills kroppen vågar släppa taget.
När den gör det kommer kraften tillbaka, inifrån.

24/01/2026

I kraniosakral terapi talar man om reglering av nervsystemet. Inte som prestation utan mer som förmågan att känna skillnad på fara och gräns.

Ett obalanserat nervsystem anpassar sig för att överleva. När nervsystemet får mer stabilitet förändras våra gränser naturligt. Ett nervsystem med mer kapacitet vågar stanna, lyssna och ibland säga nej utan kamp.

När trygghet byggs inifrån förändras något subtilt, man slutar reagera automatiskt, slutar förklara sig och börjar stå stadigt i det som är sant, för sig själv (och för sitt barn).

Det är inte ett avståndstagande. Det är balans.

Ibland sker läkning när vi slutar göra och låter kroppen ta över.

Kläm & Knåda

30/04/2026

27/04/2026

25/04/2026

20/04/2026

15/04/2026

11/04/2026

11/04/2026

25/02/2026

25/02/2026

22/02/2026

10/02/2026

24/01/2026

Adress

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Praktiken

Genvägar

Dela