Stordala Vård & Omsorg

30/04/2026

Våra metoder ska vara bevisat verksamma, men aldrig dominerande.

Det innebär att vi utgår från arbetssätt med stöd i forskning, beprövad erfarenhet och professionell kunskap, men att metoden aldrig får bli viktigare än människan. Den ska vara ett stöd för förståelse, struktur och förändring – inte ett system som pressas ned över individen.

I praktiken betyder det att vi arbetar metodmedvetet, men inte metodstyrt. Vi vill veta varför vi gör som vi gör, kunna följa upp resultat och använda adekvata insatser, samtidigt som varje möte måste präglas av lyhördhet, relation och anpassning.

Metoden ska bära arbetet.
Den ska inte ta över rummet.

30/04/2026

Valborg i Uppsala är för många förknippat med gemenskap, tradition och firande – men för de ungdomar vi möter i vår verksamhet kan helgen lika gärna innebära ökad risk, oro och svåra val.

Under gårdagen samlades vi därför till ett beredskapsmöte tillsammans med vårt team. Syftet var tydligt: att ligga steget före. Att inte bara reagera, utan att arbeta förebyggande, strukturerat och med en gemensam förståelse för vad våra ungdomar kan komma att ställas inför.

Vi har under veckan förberett våra placerade ungdomar genom samtal, reflektion och konkreta strategier. Vad händer i mig när trycket ökar? Hur kan jag fatta adekvata beslut i stunden? Vem kan jag vända mig till? Det är frågor som inte bara är relevanta – de är avgörande.

Samtidigt förstärker vi vår egen beredskap:

* Extra personal i tjänst
* Tydliga kontaktvägar
* Ökad närvaro där den behövs som mest

Det kan låta självklart, men i praktiken är det ofta just i dessa högtider som vårt uppdrag prövas som mest. Balansen mellan att ge frihet och att skapa trygghet blir märkbart mer komplex.

Jag kan ibland bli nyfiken på hur vi som samhälle betraktar dessa perioder. För vissa är de höjdpunkter – för andra riskzoner. Hur säkerställer vi att även de mest utsatta ungdomarna får en rimlig chans att ta sig igenom sådana helger med stärkt självkänsla snarare än bakslag?

För oss handlar det ytterst om ansvar. Att finnas där – inte bara när det redan har hänt något, utan innan.

29/04/2026

När vi tar oss an ett uppdrag handlar det aldrig enbart om att genomföra...

25/04/2026

17/04/2026

IVO har nu sagt sitt👌

08/04/2026

I takt med att Stordala Vård & Omsorg fortsätter att utvecklas har vi under det senaste året arbetat med att tydliggöra roller och ansvar i organisationen.

Det dagliga operativa ansvaret ligger idag hos vår verksamhetschef Anna Rydén, som tillsammans med teamet säkerställer kvalitet och kontinuitet i våra insatser.

Arbetet med upphandling, tillstånd och kvalitetsledning drivs av vår föreståndare vilket ger oss en stabil grund i både regelverk och utveckling.

Min egen roll har därmed successivt förskjutits mot strategisk utveckling, samverkan och långsiktig kvalitet.

För mig är detta en viktig del i att bygga en verksamhet som är hållbar över tid – där kvaliteten inte är beroende av enskilda personer, utan av struktur, ansvar och gemensamt arbete.

Det är också där jag tror att vi som bransch behöver röra oss: från personburen verksamhet till tydligt organiserad omsorg.

08/04/2026

Genom våra rikstäckande avtal via Adda erbjuder vi trygga lösningar inom familjehem och stödboende, med fokus på det som faktiskt håller över tid.

07/04/2026

Vi tilldelas ramavtal med Adda igen👍🙏

Stordala har fortsatt förtroende från Adda i den senaste upphandlingen. I Addas nationella ramavtalsupphandling Konsulentstödd familjehemsvård 2024, där 250 aktörer deltog, har Stordala Vård & Omsorg tilldelats avtal efter prövning av såväl kvalitet som kapacitet och stabilitet. För oss ....

30/03/2026

30/03/2026

Det finns något i det här som är svårt att helt förlika sig med.

För drygt två år sedan tilldelades vi ett uppdrag av Kriminalvården. Ett uppdrag vi tog på största allvar – inte bara som en affär, utan som ett konkret bidrag till ett samhällsbehov vi både kan och vill vara en del av.

Vi ställde i ordning sjutton lägenheter i nya, fräscha lokaler till en rejäl kostnad. Vi började rekrytera personal som delvis saknades. Vi riggade för drift.

Sen föll allt.

Efter nästan ett år i förvaltningsrätten drog Kriminalvården tillbaka upphandlingen. Där stod vi. Riggade och klara. Med kostnader som inte går att trolla bort.

Vi gav inte upp.

När upphandling nummer två kom, två år senare, gjorde vi en ny satsning. Den här gången fick vi inte tilldelning. Kriminalvården menar att vi inte fullt ut redovisat handledares examensbevis samt två detaljer i en planritning.

Det stämmer inte. Det finns i det inskickade materialet.

Nu har vi väntat i över två år utan resultat.

Det här är villkoren för en privat utförare som vill bidra till samhällets behov.

Upprörande.

Och någonstans här landar vi i det som kanske är svårast att säga högt:

Det känns som en kapitulation – inte av vilja, utan som ett resultat av ett system som steg för steg utarmat både patos och resurser.

29/03/2026

Det är något särskilt som händer när man närmar sig slutet av en yrkesbana. Perspektiven förskjuts – märkbart men inte dramatiskt. Frågor som tidigare var operativa blir mer principiella, och sådant som en gång handlade om att få vardagen att fungera börjar i stället syfta på riktning, ansvar och hållbarhet.

Jag märker att jag allt oftare återkommer till frågan om verksamhetsstyrning. Inte som ett system av dokument eller modeller, utan som ett uttryck för hur vi faktiskt leder och tar ansvar i praktiken.

För vad är egentligen god verksamhetsstyrning i omsorgen?

Är det att ha adekvata rutiner på plats – eller handlar det i grunden om att förstå varför de finns?
Är det att följa upp nyckeltal – eller att kunna tolka det som inte syns i siffrorna?
Och kanske viktigast av allt: hur säkerställer vi att styrningen inte skapar avstånd till det vi är satta att värna – människan i behov av stöd?

Under många år har jag själv rört mig mellan olika roller – från det nära klientarbetet till ledning och ägarskap. Det har gett mig en respekt för komplexiteten, men också en nyfikenhet på det enkla.

I vårt fall, på Stordala, är vi en förhållandevis liten verksamhet. Det kan ibland finnas en föreställning om att frågor kring styrning, utveckling och förändring främst hör hemma i större organisationer – där strukturerna är mer omfattande och avstånden längre.

Min erfarenhet är snarare den motsatta.

Just i mindre verksamheter blir dessa frågor både mer synliga och mer avgörande. Vi har inte samma marginaler att luta oss mot, och varje beslut får ofta ett direkt genomslag i vardagen. Det innebär att arbetet med utveckling och förändring inte är något som kan skjutas på framtiden – det är en förutsättning för att upprätthålla kvalitet här och nu.

För i slutändan är det just där allt landar. Inte i styrdokumenten, utan i utförandet.

Det är intressant hur tydligt sambandet blir: hur vi tänker kring styrning påverkar hur vi organiserar oss, vilket i sin tur påverkar hur vi arbetar – och det leder, ganska obönhörligt, till den nivå av kvalitet som klienter och uppdragsgivare faktiskt möter.

Kanske är det därför jag allt oftare återvänder till några enkla men avgörande frågor:
• Vet vi vad vi vill uppnå – på riktigt?
• Har vi en gemensam förståelse för hur vi ska ta oss dit?
• Följer vi upp på ett sätt som leder till lärande, inte bara kontroll?
• Och har vi modet att justera när verkligheten inte stämmer överens med planen?

I omsorgen blir dessa frågor särskilt tydliga, eftersom konsekvenserna av bristande styrning sällan är abstrakta. De är konkreta, mänskliga och ibland svåra att reparera.

Kanske är det just därför som god verksamhetsstyrning inte bara handlar om struktur, utan om förhållningssätt. Om ledarskap som orkar stå kvar i det komplexa, som vågar se samband och som inte tappar riktningen när tempot ökar.

Jag upplever att min egen roll håller på att förändras. Från att driva till att stödja. Från att fatta beslut till att skapa förutsättningar för andra att fatta dem väl.

Det är en förskjutning jag inte hade varit redo för tidigare – men som nu känns både naturlig och, på sitt sätt, nödvändig.