Stordala Vård & Omsorg

30/03/2026

30/03/2026

Det finns något i det här som är svårt att helt förlika sig med.

För drygt två år sedan tilldelades vi ett uppdrag av Kriminalvården. Ett uppdrag vi tog på största allvar – inte bara som en affär, utan som ett konkret bidrag till ett samhällsbehov vi både kan och vill vara en del av.

Vi ställde i ordning sjutton lägenheter i nya, fräscha lokaler till en rejäl kostnad. Vi började rekrytera personal som delvis saknades. Vi riggade för drift.

Sen föll allt.

Efter nästan ett år i förvaltningsrätten drog Kriminalvården tillbaka upphandlingen. Där stod vi. Riggade och klara. Med kostnader som inte går att trolla bort.

Vi gav inte upp.

När upphandling nummer två kom, två år senare, gjorde vi en ny satsning. Den här gången fick vi inte tilldelning. Kriminalvården menar att vi inte fullt ut redovisat handledares examensbevis samt två detaljer i en planritning.

Det stämmer inte. Det finns i det inskickade materialet.

Nu har vi väntat i över två år utan resultat.

Det här är villkoren för en privat utförare som vill bidra till samhällets behov.

Upprörande.

Och någonstans här landar vi i det som kanske är svårast att säga högt:

Det känns som en kapitulation – inte av vilja, utan som ett resultat av ett system som steg för steg utarmat både patos och resurser.

29/03/2026

Det är något särskilt som händer när man närmar sig slutet av en yrkesbana. Perspektiven förskjuts – märkbart men inte dramatiskt. Frågor som tidigare var operativa blir mer principiella, och sådant som en gång handlade om att få vardagen att fungera börjar i stället syfta på riktning, ansvar och hållbarhet.

Jag märker att jag allt oftare återkommer till frågan om verksamhetsstyrning. Inte som ett system av dokument eller modeller, utan som ett uttryck för hur vi faktiskt leder och tar ansvar i praktiken.

För vad är egentligen god verksamhetsstyrning i omsorgen?

Är det att ha adekvata rutiner på plats – eller handlar det i grunden om att förstå varför de finns?
Är det att följa upp nyckeltal – eller att kunna tolka det som inte syns i siffrorna?
Och kanske viktigast av allt: hur säkerställer vi att styrningen inte skapar avstånd till det vi är satta att värna – människan i behov av stöd?

Under många år har jag själv rört mig mellan olika roller – från det nära klientarbetet till ledning och ägarskap. Det har gett mig en respekt för komplexiteten, men också en nyfikenhet på det enkla.

I vårt fall, på Stordala, är vi en förhållandevis liten verksamhet. Det kan ibland finnas en föreställning om att frågor kring styrning, utveckling och förändring främst hör hemma i större organisationer – där strukturerna är mer omfattande och avstånden längre.

Min erfarenhet är snarare den motsatta.

Just i mindre verksamheter blir dessa frågor både mer synliga och mer avgörande. Vi har inte samma marginaler att luta oss mot, och varje beslut får ofta ett direkt genomslag i vardagen. Det innebär att arbetet med utveckling och förändring inte är något som kan skjutas på framtiden – det är en förutsättning för att upprätthålla kvalitet här och nu.

För i slutändan är det just där allt landar. Inte i styrdokumenten, utan i utförandet.

Det är intressant hur tydligt sambandet blir: hur vi tänker kring styrning påverkar hur vi organiserar oss, vilket i sin tur påverkar hur vi arbetar – och det leder, ganska obönhörligt, till den nivå av kvalitet som klienter och uppdragsgivare faktiskt möter.

Kanske är det därför jag allt oftare återvänder till några enkla men avgörande frågor:
• Vet vi vad vi vill uppnå – på riktigt?
• Har vi en gemensam förståelse för hur vi ska ta oss dit?
• Följer vi upp på ett sätt som leder till lärande, inte bara kontroll?
• Och har vi modet att justera när verkligheten inte stämmer överens med planen?

I omsorgen blir dessa frågor särskilt tydliga, eftersom konsekvenserna av bristande styrning sällan är abstrakta. De är konkreta, mänskliga och ibland svåra att reparera.

Kanske är det just därför som god verksamhetsstyrning inte bara handlar om struktur, utan om förhållningssätt. Om ledarskap som orkar stå kvar i det komplexa, som vågar se samband och som inte tappar riktningen när tempot ökar.

Jag upplever att min egen roll håller på att förändras. Från att driva till att stödja. Från att fatta beslut till att skapa förutsättningar för andra att fatta dem väl.

Det är en förskjutning jag inte hade varit redo för tidigare – men som nu känns både naturlig och, på sitt sätt, nödvändig.

14/03/2026

Boendestödjare till Stordala Stödboende – timanställning

Stordala Vård & Omsorg AB söker nu boendestödjare för timanställning till vårt stödboende.

Vi arbetar med ungdomar och unga vuxna som av olika skäl behöver ett adekvat stöd i sin vardag under en period i livet. Vårt uppdrag syftar till att skapa struktur, trygghet och utveckling – samtidigt som vi vill bidra till att varje individ successivt tar ett större ansvar för sitt eget liv.

Som boendestödjare hos oss möter du de boende i deras vardag. Arbetet är relationsbaserat och innebär att ge praktiskt och socialt stöd i sådant som rör exempelvis struktur i vardagen, myndighetskontakter, ekonomi, studier och sysselsättning.

Arbetet är flexibelt och passar ofta väl för dig som studerar eller som redan arbetar inom vård, omsorg eller socialt arbete och är nyfiken på att arbeta extra.

Arbetsuppgifter
Som boendestödjare hos oss kan arbetsuppgifterna bland annat bestå av att:
• ge individuellt stöd i vardagliga situationer
• följa med till myndighetskontakter eller möten
• bidra till struktur och planering i den boendes vardag
• dokumentera insatser enligt gällande rutiner
• samarbeta med socialtjänst och andra aktörer kring den unge

I vårt stödboende sker stödet i de boendes egna lägenheter, och personalen ger vanligtvis stöd under kortare dagliga besök.

Vi söker dig som
Vi tror att du har ett genuint intresse för människor och ett nyfiket förhållningssätt till socialt arbete. Kanske studerar du inom socialt arbete, beteendevetenskap eller liknande, eller så har du redan erfarenhet av arbete inom socialtjänst, HVB, stödboende eller psykiatri.

Det är meriterande om du har:
• utbildning inom socialt arbete, beteendevetenskap eller liknande
• erfarenhet av arbete med ungdomar eller unga vuxna
• erfarenhet av arbete inom socialtjänst eller omsorg

Vi lägger stor vikt vid personlig lämplighet, förmåga att skapa förtroendefulla relationer och ett lugnt och respektfullt bemötande.

Om tjänsten
• Timanställning
• Arbete vid behov
• Introduktion och handledning ges i verksamheten

Om Stordala Vård & Omsorg
Stordala Vård & Omsorg AB arbetar på uppdrag av kommuner med stödinsatser för barn, unga och familjer. Vår verksamhet omfattar bland annat familjehem, behandlingsfamiljer, stödboende, skyddat boende och öppenvård.

Vi är ett mindre företag där samarbetet i teamet är märkbart och där kvalitet i arbetet är central.

Ansökan
Skicka din ansökan till:

po@stordala.se

Har du frågor om tjänsten är du varmt välkommen att höra av dig.

13/03/2026

Nu gör vi ett omtag och växlar upp med nya krafter.
Och självklart ser vi inte ut som på bilden men vi kan väl låtsas lite.

12/03/2026

Ibland hör man begreppet ålderism. Tydligen ska det vara något annat än åldersdiskriminering. Jag vet inte riktigt om jag bryr mig så mycket om själva definitionen – men jag funderar ibland över vad ålder faktiskt gör med perspektivet.

Jag är en bit över 60 nu och upplever att jag fortfarande har en hel del kvar att ge. Samtidigt märker jag att skillnaden mellan 40 och 60 inte i första hand handlar om energi eller ambition, utan om hur man positionerar sig i det man försöker åstadkomma.

När jag var runt fyrtio byggde jag ofta verksamheter genom att själv vara i centrum. Jag tog många beslut, höll i mycket och arbetade mig bokstavligen in i organisationerna jag byggde upp. Till slt blev jag nästan en del av konstruktionen själv – ibland så mycket att det var svårt att ta ett steg tillbaka.

Idag ser jag det annorlunda.

Teamet vid min sida har blivit mycket viktigare än det var då. Inte för att jag gör mindre, utan för att jag försöker göra saker på ett annat sätt. Jag försöker se helheten tydligare och fundera mer över vad som faktiskt gör en organisation bärkraftig över tid.

Det är en ganska intressant förskjutning.

Från att bygga runt sig själv
till att bygga något som fungerar även utan en själv.

Kanske är det just där erfarenheten börjar visa sitt värde – när man inte längre behöver vara mittpunkten för att bidra till riktning och utveckling.

12/03/2026

Stordala presenterar: Anna Rydén

Vi är glada att få presentera Anna Rydén, som nu är en del av teamet på Stordala.

Anna kommer att ansvara för att samordna och utveckla våra familjehem och kommer även att ingå i vår ledningsgrupp tillsammans med VD och föreståndare.

Anna har en gedigen bakgrund inom socialt arbete. Hon har bland annat arbetat som behandlare, familjehemskonsulent samt som anhörigterapeut och anhörigkonsulent där hon även haft rollen som specialist inom skadligt bruk.

Med sin breda erfarenhet, sitt engagemang för människor och sin förmåga att skapa förtroendefulla relationer bidrar hon till att stärka och utveckla det stöd vi erbjuder.

Vi är väldigt glada att ha Anna med i teamet och ser fram emot arbetet framåt tillsammans.

Varmt välkommen till Stordala, Anna!

11/03/2026

Om Stordala Vård & Omsorg

Stordala Vård & Omsorg har vuxit fram ur en ganska enkel tanke: att socialt arbete fungerar bäst när det kombinerar struktur med närvaro. Det behövs ordning, ansvar och tydliga ramar – men det behövs också människor som har tid att lyssna, reflektera och ibland stanna kvar lite längre i en situation som inte är helt enkel.

Mycket av det arbete vi gör utspelar sig i möten som sällan syns utåt. Ett samtal med en ungdom som försöker få vardagen att fungera. En familj som behöver stöd för att hitta tillbaka till något mer hållbart. Eller en socialsekreterare som behöver diskutera en lösning när en situation blivit mer komplex än planerat.

Det är i sådana sammanhang vår verksamhet tar form.

En organisation byggd för ansvar och samarbete

Bakom vardagen finns en tydlig organisation. Den finns där för att skapa stabilitet i arbetet och för att säkerställa att insatser genomförs med kvalitet och ansvar.

Verksamheten leds av en styrelse som ansvarar för bolagets långsiktiga riktning och utveckling. Styrelsens uppgift är att se till att verksamheten håller en tydlig kurs – både när det gäller kvalitet, ekonomi och den roll verksamheten vill spela inom socialt arbete.

Den dagliga verksamheten leds operativt med ansvar för att arbetet fungerar i praktiken: i relationen till uppdragsgivare, i stödet till personalen och i de insatser som genomförs tillsammans med individer och familjer.

I organisationen finns också en funktion som arbetar med samordning och verksamhetsutveckling. Den rollen syftar till att hålla ihop helheten – att se till att erfarenheter från vardagen tas tillvara och att arbetssätt fortsätter utvecklas i takt med de behov som uppstår.

Tre områden – ett gemensamt uppdrag

Det praktiska arbetet i verksamheten är organiserat i tre områden: familjehem, stödboende och öppenvård.

De har olika uppdrag men delar samma grundläggande ambition: att bidra till stabilitet, utveckling och förändring där det är möjligt.

Familjehem

Familjehemsverksamheten arbetar med att rekrytera, utreda och handleda familjer som öppnar sina hem för barn och unga som under en period inte kan bo kvar i sin ursprungliga familj.

Ett familjehem bär ett stort ansvar. Därför är det viktigt att de får ett kontinuerligt stöd i sitt uppdrag. Handledning, tillgänglighet och nära kontakt är centrala delar i arbetet, eftersom stabila relationer ofta är avgörande för att en placering ska fungera över tid.

Stödboende

Stödboendet riktar sig till unga personer som behöver ett eget boende men samtidigt ett adekvat stöd i vardagen.

I praktiken handlar arbetet ofta om sådant som för många tas för givet: att skapa struktur i vardagen, hantera ekonomi, planera studier eller arbete och bygga upp en fungerande livsrytm.

Ibland sker förändring snabbt. Ibland går den långsammare. Vår erfarenhet är att små steg framåt ofta är viktigare än stora ambitioner som inte håller över tid.

Öppenvård

Inom öppenvården arbetar vi med barn, unga och familjer som behöver stöd utan att en placering är aktuell. Det kan handla om familjesamtal, individuellt stöd eller arbete med situationer där relationer och vardag har blivit svåra att hantera.

I verksamheten finns även tillgång till psykologisk kompetens, vilket gör det möjligt att arbeta mer fördjupat när situationen kräver det.

Socialt arbete sker sällan ensam

En stor del av arbetet sker i nära samverkan med uppdragsgivande kommuner. Socialsekreterare, skolor, hälso- och sjukvård och ibland även andra aktörer är ofta en del av samma sammanhang.

Det innebär att arbetet ofta handlar om att skapa struktur i komplexa situationer. Vem gör vad? Vilket stöd behövs just nu? Och hur kan olika insatser samverka på ett sätt som faktiskt hjälper individen framåt?

Det finns sällan enkla svar på de frågorna. Men erfarenheten är att lösningar ofta växer fram när olika professioner arbetar tillsammans och när man vågar stanna kvar i samtalet lite längre än vad som först var planerat.

En verksamhet nära vardagen

Kanske är det just där organisationens verkliga kärna finns – i vardagen.

Inte i organisationsscheman eller i formella roller, utan i de möten som sker varje dag mellan människor som försöker förstå en situation och hitta en väg vidare.

Det är också där vi försöker hålla balansen: mellan struktur och flexibilitet, mellan ansvar och närvaro, och mellan det som måste vara tydligt och det som behöver få ta lite tid.

Det är, i grunden, så vi arbetar.

04/03/2026

Tänk om kroppen går före
Det finns forskning som indikerar att tänkandet inte alltid föregår handlingen. Att hjärnan – och i förlängningen kroppen – i många situationer redan har initierat ett beteende innan vi upplever att vi har fattat ett medvetet beslut.
Tänk om det är så även vid skadligt spel om pengar.
I samtal med personer som utvecklat spelberoende hör vi ofta formuleringar som handlar om val och beslut. “Jag bestämde mig.” “Jag tänkte att det var okej.” “Jag visste vad jag gjorde.” Det är mänskligt att skapa en sammanhängande berättelse om sitt agerande. Vi behöver uppleva oss som aktiva och medvetna.
Men när vi tillsammans bryter ner förloppet i detalj blir något annat märkbart. Det började sällan med en genomtänkt tanke. Det började med en känsla – rastlöshet, oro, ensamhet, ekonomisk stress. En kroppslig spänning som söker reglering.
Sedan går det fort.
Telefonen tas upp. Appen öppnas. Notisen blinkar. En bonus, ett “nästan-vinst”-ljud, en pushnotis med ett personligt erbjudande. Först därefter kommer tanken: “Jag väljer detta.”
Om kroppen och det automatiserade mönstret aktiveras före det medvetna beslutet får det ett skrämmande perspektiv i dagens spelklimat. För spel om pengar är inte längre något man behöver söka upp. Det finns i fickan. I reklampausen. I flödet. I pushnotisen klockan 22.43 när tröttheten sänker motståndet.
Spelbolagen arbetar med en precision som är svår att bortse från. Färger, ljud, tempo, bonusstrukturer, personaliserad marknadsföring. Allt syftar till att minska friktion och förstärka impuls. Om vi samtidigt vet att mycket av mänskligt beteende är automatiserat och känslostyrt, blir frågan obekväm:
Vad händer när en bransch systematiskt riktar sig mot de mekanismer som föregår det medvetna tänkandet?
Spelberoende syftar över tid sällan till vinst. Det syftar till reglering. Till att förändra ett inre tillstånd. När dopaminsystemet har lärt sig kopplingen mellan obehag och spel, mellan tomhet och aktivitet, mellan ångest och chans, räcker det med en liten signal för att aktivera kedjan.
I behandlingen ser vi att insikt ofta redan finns. Personerna vi möter kan resonera adekvat om sannolikheter, ekonomi och konsekvenser. De är inte okunniga. Ändå upprepas beteendet.
Kanske därför att handlingen ibland föregår tanken.
Detta perspektiv minskar inte det personliga ansvaret. Men det fördjupar förståelsen. Och det väcker en större fråga om hur vi som samhälle förhåller oss till ständigt närvarande spelreklam.
Om kroppen ibland går före – borde inte skyddet göra det också?
I behandlingsarbetet behöver vi därför skapa det som spelmiljön aktivt tar bort: paus, friktion, medvetenhet. Vi behöver träna förmågan att känna igen det som sker sekunderna innan klicket. Att identifiera kroppens signaler. Att stå kvar i impulsen utan att agera på den.
Det är ett arbete som tar tid.
Och kanske börjar förändringen där – i insikten om att det inte alltid är tanken som sviker, utan att mönstret blivit snabbare än medvetandet.

03/03/2026

Vi stärker nu teamet i Stordala.

Under våren har vi rekryterat två nya medarbetare – en till vårt stödboende och en med särskilt ansvar för våra familjehem. Det är en viktig förstärkning, inte bara i antal utan i kompetens och erfarenhet.

Stödboendet växer, och med det ökar behovet av trygga, stabila och relationskompetenta medarbetare. Arbetet i lägenhetsbaserat stödboende är på många sätt lågmält, men effekten är ofta märkbar över tid. Det handlar om att finnas där i vardagen, att kombinera struktur med närvaro och att kunna stå kvar även när det är motigt.

Samtidigt har vi nu knutit till oss en erfaren och insatt person till arbetet med våra familjehem. Det är ett område där kvalitet verkligen avgör. Att arbeta med familjehem kräver god insyn i både det juridiska och det mänskliga sammanhanget – att kunna stötta familjehemmen adekvat, följa upp uppdrag och samtidigt ha barnets perspektiv levande i varje beslut.

För oss syftar rekrytering inte bara till att fylla en funktion. Den syftar till stabilitet, långsiktighet och kvalitet i varje uppdrag.

När vi nu blickar mot 2026 gör vi det med ett lugn som bygger på struktur, kompetens och ett sammansvetsat team. Vad är det som skapar hållbarhet i en omsorgsverksamhet över tid? Jag är nyfiken på hur andra tänker kring den frågan.

Vi ser med gott hopp fram emot ett stabilt och utvecklande 2026

Stordala utreder och rekryterar jourhem och familjehem. Vi är även specialister på beroendevård och behandlar spel och substansberoende.

02/12/2025

Vi möter människor just när livet skiftar riktning — i den där märkbart sköra brytpunkten där tvivel, hopp och oro samexisterar. Det är personer som ofta pendlar mellan att ifrågasätta sitt problem, sin identitet och sin framtid. I de stunderna, när allt är osäkert men ändå öppet, ser vi något som alltid berör: besluten som växer fram, de första trevande timmarna av ett nytt liv där nykterheten ännu är ny och otydlig, men samtidigt full av möjligheter.

En vecka går. En månad passerar. Vardagen kommer ikapp. Det är då något intressant händer: människan behöver bemötas som just människa. Inte som diagnos, inte som sjukdom, inte som ett pågående projekt. Man behöver bli sedd i det som är friskt, bärkraftigt och framåtsyftande — i det som redan är på väg att ta form.

Och här missar vi ofta något adekvat och avgörande. För om omgivningen fortsätter att definiera personen utifrån beroendet snarare än utvecklingen, blir vägen mot tillfrisknande onödigt lång. Det är inte bristen på vilja som hindrar, utan bristen på ett bemötande som erkänner både sårbarheten och potentialen.

Kanske behöver vi fråga oss själva oftare: Hur kan vi bidra till att nästa steg känns möjligt? Hur kan vi spegla det som är på väg att växa, snarare än det som ligger bakom?

För när det sker, då förändras inte bara människors liv — utan även vår förståelse av vad verkligt tillfrisknande faktiskt innebär.