http://www.mindblowingyoga.com/

MindBlowing Yoga, Korpholmsvägen, Värmdö (2025)

24/11/2025

Varför ”innerstillness.ontheroad”

Jag har stått och känt in vad jag ska heta...
Flera namn dök upp, men jag återvände hela tiden till samma plats: inner stillness.

För mig är inner stillness inte bara ett ord. Det är min livsenergi. Det är den plats jag guidar andra tillbaka till – genom beröring, yoga, andning, natur, tystnad, rörelse och närvaro.

Och nu får den följa med mig… ut på vägarna.

Därför blev det: innerstillness.ontheroad

Det är exakt den resa jag gör: att bära stillhet var jag än är, vad som än händer omkring mig. Att skapa utrymme för helande, lugn, återhämtning och glädje – på stränder, i skogar, vid berg, på små stigar och stora vägar genom Europa.

Inte som ett företag i ett rum. Utan som en levande energi i rörelse.

Jag kommer att dela:
• mina resor
• vanlife-ögonblick
• healing och massage sessions
• yoga vid havet
• raw bakelser i solen
• insikter om närvaro, mod och inre kraft
• hur det är att leva sitt drömliv, även när det är läskigt

Och för dig som vill ta emot en behandling eller session:
jag kommer helt enkelt till dig. Eller så möts vi på en plats som känns helig för oss båda. Jag kommer även att finnas kvar i studion på Värmdö (det finns tider i veckan) och på Fågelbro på somrarna ❤️

Det här är bara början. Och det känns äkta, levande och helt rätt.

24/11/2025

Jag trodde aldrig att livet kunde ändras så snabbt.
Jag reste genom Europa. Sov i bilen. Följde solen.
Och något hände. Ett lugn landade i mig som jag inte känt på många år. En livsgnista tändes. En riktning.

Och plötsligt… utan att ens hinna tänka…
stod min dröm framför mig.

Min van. Mitt hem på hjul. Min plats för healing, yoga, rawpraliner, stillhet och frihet.

Det känns pirrigt. Stort. Sjukt overkligt. Tårar av lättnad och glädje rullade nerför kinderna på vägen hem

Det här är min väg som passar mig som handen i handsken:
Att leva närmare naturen. Att möta människor där de är. Att skapa stillhet och livsgnista — var jag än parkerar. Att följa min själ.

Inner Stillness On The Road
Nu börjar nästa kapitel.

Tack för att du är med ❤️

23/11/2025

When your own presence becomes the safest place you know, the world opens.
No one can be the reason why you didn’t follow the wild longing your soul whispered to you.
Your life is yours to claim ❤️

22/11/2025

Mitt nya hem på hjul ❤️

Jag reste genom Europa… Ensam, fri och helt öppen.
Jag sov i bilen, vaknade i soluppgångar, lagade mat på klippor, somnade till vågor och vandrade genom helande natur

Det går knappt att beskriva den frihet jag kände.
Det var som att kroppen minns något själen alltid vetat — att det här är mitt sätt att leva.

Och längs vägen mötte jag vanlife-människor, magi och tillfälligheter som bara… ledde mig vidare. Ett steg i taget, utan plan - Bara flöde.

Och nu — knappt två veckor senare — står jag här. Med mitt livs dröm i händerna. Min egen lilla pärla på hjul.

Det kom så plötsligt… Så självklart… och… Så rätt.

Tårarna trillar ner över mina kinder när jag skriver detta, för det är ett så stort steg. En dröm jag burit på i så många år, som jag nästan slutade våga tro på.

Men ibland öppnar livet en dörr… och allt man behöver göra är att gå igenom.

Min nya camper van känns inte som ett fordon. Det känns som ett hem. Som frihet. Som ett liv som passar min själ bättre än något annat gjort.

Här vill jag skapa raw bakelser, massera under bar himmel, hålla yogastunder där naturen får vara väggar och tak, möta människor, resa dit intuitionen visar — och leva ett liv som känns lätt, vackert och sant.

Jag ser fram emot allt naturen kommer visa mig. Alla stränder, berg, skogar, möten och stilla morgnar. Alla platser jag ännu inte vet att jag kommer älska.

En ny resa börjar nu.
Och den börjar på fyra hjul 🚐❤️

19/11/2025

Hon kom dubbelvikt… menstruationssmärtor så svåra att hon ville kräkas… senaste månaderna har det blivit värre och värre… men så testade jag att massera, ge lite tillskott och annat som jag vet kan hjälpa för stunden… och denna gång lyckades hon häva kräkningarna och det magonda försvann nästintill helt och hållet ❤️🥰🤗

Hos mig kan man tydligen få hjälp med det mesta… 😍😇😍 så glad att kunna hjälpa. Önskar ingen ska behöva gå runt och ha ont, vara sjuka eller må dåligt ❤️❤️❤️❤️ så kan jag hjälpa så gör jag det så gärna.

Blir glad så jag får tårar i ögonen varje gång jag kunnat hjälpa någon att må lite bättre 🥰🤗😘😍

08/11/2025

Stanna eller åka hem… det är frågan…
Jag står någonstans mellan två världar just nu. Mellan friheten i att vakna till havets brus och känna solen värma redan klockan åtta på morgonen — och tryggheten att få komma hem, tända en brasa i öppna spisen och laga mat i ett riktigt kök...

Jag har verkligen levt fullt ut den senaste månaden. Följt impulser, mött nya människor, klättrat i berg, somnat till vågornas rytm och landat i tystnaden. Och någonstans däremellan har jag mött mig själv, på ett djupare sätt än någonsin förut.

Jag har upptäckt att det finns två versioner av mig. Hon som älskar friheten, spontaniteten, värmen och havet — och hon som längtar efter struktur, stillhet, jord och riktning. Och just nu håller de två på att smälta samman till en ny version av mig. En som inte längre behöver välja mellan vila och skapande, mellan ansvar och längtan. En som tillåter båda att få finnas, sida vid sida.

Något nytt håller på att födas. En ny rytm. En ny riktning. Jag känner lust att skapa igen. Att bygga.
Men inte längre utifrån krav eller plikt — utan ur en stilla glädje, ett lugn i kroppen och ett ja inifrån.

Och mitt i allt detta… finns en nyfikenhet. En värme som pirrar till ibland, som en påminnelse om att livet inte är färdigt, utan bara precis har börjat på ett nytt sätt.

Det är som att mitt hjärta kan slå lätt igen och att kärleken till livet blommar som allra bäst när man slutar leta efter den.

Så jag stannar här… I solen… Tills imorgon... och sen låter jag livet visa vägen hem ❤️

07/11/2025

Att bli vän med ensamheten ❤️
Ibland känner jag mig on top of the world — stark, fri, levande. Och nästa stund kan jag känna mig ensammast i världen. Det blir så påtagligt när man är ute och reser såhär själv… man är så blottad.

Men jag har börjat lära mig att lyssna. Att inte fly ifrån känslan, utan fråga mig själv vad kroppen, hjärnan och själen försöker säga.

Förr tog jag upp telefonen för att ringa någon. Eller öppnade kylskåpet för att fylla tomrummet. Eller så satte jag mig för att yoga bort det… Nu försöker jag i stället bara vara med det. Ge det space. Trygghet. Kärlek. Klappa det medhårs, istället för att få panik och försöka fixa bort det.

Det är så skönt att vara själv. Men ensamhet… den har jag haft ett ambivalent förhållande till. Ibland har jag känt mig ensam även i sällskap — och det är nästan den tuffaste sorten. Då man borde känna sig tillfreds…

Men ju mer jag har blivit vän med min egen ensamhet,
desto mindre ensam känner jag mig. Oavsett om jag har människor runt mig eller inte.

Det har tagit tid. Jag har slagits med många demoner.
Men nu — nu känns det som att jag har övervunnit de flesta. Och det är en underbar känsla. En frihet jag inte ens visste att jag sökte ❤️

06/11/2025

Från soluppgångsjakt till stillhet…
Varje morgon den senaste tiden har jag gått upp precis innan soluppgången. Dragits ut, nästan rusat, som om något i mig inte fick missa det… Ljuset. Havet. Den där magiska stunden när världen vaknar.

Men samtidigt… på ett konstigt sätt har jag känt hur kroppen gått på adrenalin. Men hur är det möjligt… jag gör ju min yoga, på de allra mest underbara platserna… men det var som att jag jagade efter de allra vackraste platserna med de mest underbara soluppgångarna vid havet. Det blev som en inre tävling… Som att skönheten utanför mig til slt blev viktigare än stillheten inuti.

Och så… hamnade jag på en enklare plats. Ingen vy över havet. Inga klippor. Ingen dramatisk soluppgång. Bara jag. En grusplan. Några träd. Tystnad…

Det var som att hela min kropp äntligen fick andas ut. Jag blev sjuk, fick ont i hela kroppen, fick feber, sov i ett dygn. Kroppen tog chansen – den ville ifatt. Alla intryck, all rörelse, alla känslor.

Jag tror den ville säga:
”Tack för allt du upplevt. Men det är nu den riktiga återhämtningen börjar...”

Så nu vilar jag. Låter solen värma utan att jaga den.
Låter dagarna få vara utan att fyllas. Det finns en vila som inte handlar om att sluta leva – utan om att låta livet komma till mig. Och så länge jag känner att jag behöver denna vila kommer jag att stanna här. Och när jag känner att jag är redo för äventyr, kallare klimat och många härliga möten med människor igen… först då hoppar jag in bakom ratten och rattar hem till Sverige. Men först sol, värme och vila - på riktigt 😇❤️

04/11/2025

Mellanrummet mellan två liv
Jag skulle egentligen varit på väg hem nu.
Till Sverige. Till vardagen. Till ett grått november.

Men när jag hade skjutsat min dotter till flygplatsen, och skulle börja min långa färd hemåt, hände något. Kroppen bara sa nej. Hjärtat sa… stanna. Och hela jag kände – inte än…

Så jag stannade. Här i värmen. I stillheten. I det där magiska mellanrummet mellan då och nu.

Jag har rest runt i en månad, mött människor, lett yoga, masserat, vandrat, skrattat, klättrat barfota på berg, sovit under stjärnhimlen.

Men nu vill min själ vila. Jag vill bara känna solens värme mot min hud, salt i håret och tystnad i sinnet.
Den vill ha långsamhet. Enkelhet. Andetag.

Kanske är det första gången på väldigt länge som jag faktiskt tar mig tid att bara vara. Ingen plan, ingen prestation. Bara liv.

Och ändå — mitt i vilan — börjar något nytt röra sig.
Samtal om yoga, massage, möten, möjligheter.
Men jag bromsas lite… ”Jag behöver inte göra. Bara följa värmen – i hjärtat, i kroppen, i själen, i solen.”

Så här är jag nu. I Santa Pola. I ett stilla, soligt mellanrum. Mellan det gamla livet jag släppt taget om - och det nya som sakta håller på att ta form.

Och kanske… är det just här, när vi vågar pausa, som livet verkligen börjar på riktigt ❤️

04/11/2025

Idag fick jag ge lite Mari-magi genom telefonen ❤️ Jag guidade just ett yogapass… bara med min röst. Ingen video, inget seende, bara känsla, andetag och tillit. Min klient fick landa, släppa taget, hitta sitt andetag… till och med somna. När kroppen släpper så djupt, vet man att något riktigt gammalt fått släppa taget - på det allra djupaste djupet. Så fint ❤️ så tacksam

Det fick mig att inse hur mycket vi kan göra – även på distans. Hur närvaro och energi når fram, oavsett var vi är.

Skulle du vara intresserad av det också? Skicka gärna ett DM ❤️ stor varm kram 🤗

03/11/2025

En hel vecka med min dotter – och vilken vecka det blev! Vi har levt naturlyx deluxe — med saltstänk, sol, värme och varann.
Lagat mat på stormkök i solnedgångarna, ätit mango till frukost och bara njutit av att vara mor och dotter, sida vid sida.

Att kunna leva såhär nära kräver samspel, närvaro och kärlek. Och jag känner mig så innerligt tacksam över att få ha en så fin relation med henne — att hon vill hänga såhär tätt med sin mamma. Det är något alldeles speciellt ❤️

Och så idag, när jag skjutsade henne till flyget och skulle börja min hemresa… hörde jag hur hela min själ ropade: ”Stanna!”

Efter en månad på resande fot och fullt av intryck, möten, jobb och äventyr, längtade jag plötsligt bara efter stillhet, tystnad och vila för mig själv — i värmen.

Så… jag lyssnade… och jag stannade…

För första gången på flera år känner jag att jag faktiskt är på semester på riktigt. Inget måste, inget schema. Bara jag, solen och havet.

Fast… som vanligt när jag landar i stillhet, så börjar saker hända av sig själva 😅 under tiden här nere har vi mött lite olika människor och i eftermiddag blev de så förvånade att jag fortfarande var kvar. Och när jag berättade om min plan ville alla jag pratade med boka både massage och yoga — så kanske blir det inte bara semester ändå 😅

Men tänk om… Tänk om jag faktiskt skulle kunna bo här nere under vintern, jobba lite när jag vill, resa runt i en husbil, hålla yoga och massage där solen alltid skiner…

Och… de drömmar som jag på djupet verkligen vill ska bli verklighet brukar ju gå i uppfyllelse… så vi får väl se hur djupt jag vill att denna dröm ska bli sann 😇

02/11/2025

Yogamorgon i soluppgången ❤️
Denna underbara söndag vaknade jag extra långsamt till liv i takt med att solen steg upp över horisonten.
När det är dags för yogar rullar jag inte ut en yogamatta utan bara en ullfilt och ullpläd. Denna gång på klipporna vid Gran Alacant och där havet mötte himlen i horisonten även denna morgon. Och jag skulle helt klart kunna fortsätta att leva såhär resten av mitt liv.

Andetagen blev min rytm, rörelserna mjuka, jordande och stärkande på samma gång. Jag lät kroppen vakna utan krav — jag följde mitt flöde och kände hur stillheten och samtidigt cirkulationen sakta tog plats inuti.

Efter en stund tassade Pixie fram och gjorde mig sällskap. Det blev en stund som kändes helt vardaglig och samtidigt så vacker, magisk och näst intill helig.

Min yoga handlar inte om prestation eller positioner. Den handlar om att landa i mig själv — att mjukna, känna och våga lyssna inåt. Den hjälper mig att höra vad som pågår därinne, så jag kan följa hjärtats viskningar och själen dit den vill ❤️

MindBlowing Yoga

24/11/2025

24/11/2025

23/11/2025

22/11/2025

19/11/2025

08/11/2025

07/11/2025

06/11/2025

04/11/2025

04/11/2025

03/11/2025

02/11/2025

Adress

Telefon

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Praktiken

Genvägar

Dela

Typ