Integrativ terapi & Existentiell vägledning

Hem
Sverige
Stockholm
Integrativ terapi & Existentiell vägledning

Kontaktinformation, kartor och vägbeskrivningar, kontaktformulär, öppettider, tjänster, betyg, foton, videor och meddelanden från Integrativ terapi & Existentiell vägledning, Terapeut, Grindsgatan 43, Stockholm.

Psykoterapi och vägledning på s*x ben:
*Affektfokuserad psykodynamisk terapi (AFT)
*Kognitiv beteendeterapi (KBT)
*Existentiella samtal
*Emotionellt fokuserad parterapi (EFT)
*Eye movement desensitization and reprocessing (EMDR)
*Sexologi

01/04/2026

Många söker mer äkta möten i sina liv, men tycker det är svårt att veta hur. Ibland försöker vi även prestera fram närhet genom att försöka vara på ett sätt så att andra ska tycka om oss. Det är inte konstigt i ett samhälle där allt vi ska lyckas med är kopplat till prestation, men detta tänk drar oss bara längre bort från den genuinitet vi verkligen längtar efter.

Jag beskriver skillnaden mellan ”prestationsläge” och ”kontaktläge” i videon.

31/03/2026

Varför är vissa så dåliga på att ställa frågor och kan de inte bara skärpa sig…? kanske du undrar ibland.

Pratar om Love is Blind, och om några av de centrala konsekvenserna av emotionell försummelse. Och varför även om det går att ändra på, inte är så lätt gjort.

Tänk dig nyfikenhet i tre led, först behöver någon visa nyfikenhet på dig *tillräckligt mycket* för att du ska få en inre självbild av att ”andra människor vill verkligen veta vem jag är”, ”jag är värd att lära känna och bli sedd”. Har man den inre självbilden blir det lätt att i andra ledet - och faktiskt det mest centrala - vara nyfiken på och ställa följdfrågor sig själv. Typ: ”Hm, varför triggar den här personen mig? Vad är det för känsla som väcks i mig?” och i tredje hand visa genuin nyfikenhet på andra människor man vill komma nära, såsom en partner. (Man kan ju vara ytligt artig och ställa frågor av den anledningen, men det är något annat än att verkligen gräva sig ner på ett djupare plan i konversationer).

25/03/2026

Om du är rädd för att känna vissa känslor har du ofta goda skäl till det. Du har erfarenheter av hur tung eller ångestfylld tillvaron kan kännas. Men det är aldrig känslan i sig som är problemet, utan kampen mot den. Det kan kännas logiskt att kämpa emot det vi upplever som oönskvärt, men paradoxalt nog gör kampen att vi fastnar i känslan längre än nödvändigt. Rörelsen stannar upp, känslan blir inlåst i rädslor och ofta även i skam.

24/03/2026

Jag kände mig inte klar med ämnet, så här kommer en Del 2.

Jag fortsätter prata om hur trauma debatterades i Skavlan och om hur vi förstår hur djupt traumatiseringen går. Om vi tror att en händelse är mer traumatiserande desto våldsammare den varit så är vi fel ute och riskerar att avfärda människors lidande, ungefär som: ”Varför mår du dåligt? Ingen slog dig ju…”

Hur djupt trauma går påverkas betydligt mindre av brutaliteten i en enskild händelse än vilken förståelse du visats för ditt lidande.

24/03/2026

En faktor är helt avgörande för hur djupt det känslomässiga såret av ett trauma blir. Och det är inte händelsen i sig.

Jag pratar om trauma utifrån en anknytningslins

05/02/2026

Måste man vara stressad för att få saker gjorda? Nej, snarare tvärtom. Stress drar så mycket energi att du snarare riskerar att underprestera. Men om du tror att du behöver känna att det brinner runt knuten för att du ska få saker gjorda, om det är det enda sättet du vet, så blir motivationen att sluta stressa låg.

31/01/2026

”Jag borde ha kommit längre”
”Det känns som tåget redan har gått”
⬆️är fraser jag ofta hör.

Varför känner så många idag att de ligger efter och skuldbelägger sig själva för det? Och vad är bilden av att vara ”i fas”, vad kommer du känna då? I den här videon pratar jag om hur vi lever i vad jag kallar för en ”jämförelsekultur” och hur den påverkar oss.

09/12/2025

🔹Hur är det att leva idag?🔹

Skärmdumpen är från ett klipp i DN där en ung kille beskriver stressen i att vara indragen i kapitalismens hjul. Egentligen uttrycker han något som stora filosofer gjort före honom: att vi blivit främmande för världen vi själva skapat. Vi använder allt, men förstår nästan inget av det på djupet.

Det slog mig hur lika jag kände i samma ålder. Jag flyttade utomlands, drömde om självförsörjning, kom hem utan pengar och sov på en madrass i ett kollektiv som en gammal förvirrad katt ibland använde som toalett. Jag kände tyngden av alla krav, men anpassningen till ekorrhjulet kändes själsdödande.

Då var den här samtidskritiken lite bohemisk. Idag bär en hel generation den. Och visst har det blivit svårare att skapa trygghet i form av bostad, jobb och stabilitet, men framför allt har rotlösheten blivit kollektiv. Världen förändras snabbare än vi hinner landa, samtidigt som vi förväntas ”välja rätt” i allt: karriär, livsstil, identitet. Och där vi tidigare jämförde oss med några få jämför vi oss nu med alla.

I bruset premieras det snabba och ytliga. Samtidigt längtar vi mer än någonsin efter mening, äkthet och djup. Och just där finns också riktningen framåt. För även om världen känns förvirrande har vi idag en kunskap om psyket och känslolivet som ingen generation haft före oss. Den behöver vi använda, för att omorientera oss, och inte fastna i Hopplöshetens eller Cynismens grepp. Förmågan att läsa av det egna känslolivet är inte bara avgörande för måendet, utan för att kunna smalna av valmöjligheterna och välja sådant som gör oss gott i längden.

27/11/2025

Jag tittade på SVT serien Nya Noa Nyman och blev oväntat berörd av det existentiella temat. Kanske för att tanken på att kunna möta sig själv i olika tider är så lockande, just för att den är omöjlig.

Det är lätt att fastna i känslor av frustration när man tänker på yngre versioner av sig själv.
”Varför vågade jag inte?”
”Varför följde jag någon annans röst istället för min egen?”
”Varför såg jag inte det jag ser nu?”
Men vi är bundna till nuet. Och vi behöver försonas att vi inte kunde göra annorlunda bakåt, för vi hade inte de insikter vi besitter idag.

Däremot visar att du ens kan tänka så att du har förvärvat dig en lång rad goda insikter som är användbara nu! Och framtiden oskriven… Därför är det mer meningsfullt att vända på perspektivet:
Tänk om du fick möta ditt framtida jag. Vad skulle den personen säga om den plats du står på idag? Om valen du gör, och valen du undviker? Vi kan såklart aldrig veta, men *föreställningen i sig* gör något viktigt. Den hjälper oss att se oss själva utifrån och placera våra liv i ett längre tidsperspektiv. Och långsiktighet är en central nyckel till psykisk hälsa. Den gör oss handlingskraftiga och ansvarstagande. Till deltagare i våra liv, istället för åskådare, om man så vill.

När jag står inför ett vägskäl brukar jag just tänka ”vad kommer framtida jag tack mig för att jag vågade göra idag?”. Att välja något som känns lite skrämmande eller svårt *i stunden* för att det är det snällaste och meningsfullaste att göra mot *sitt framtida jag* är en grund att bygga mening, integritet och långsiktig livstillfredsställelse på.

27/10/2025

Kanske är känslan av övergivenhet ett existentiellt grundvillkor för människan. Något vi ständigt behöver förhålla sig till. För faktum är att vi svävar omkring på en boll i universum, utan guide eller facit på vad vi ska göra här. Det är först när vi står ut med den ovissheten som vi kan sluta fråga vad meningen *med* livet är och rikta fokus på vad som är meningsfullt *i* våra liv. För på frågan om meningen med livet kör vi bara huvudet i en vägg. Vi har inget objektivt svar. Men på frågan om vad som är meningsfullt i våra liv kan vi skapa svar utifrån hur vad som känns så. Såsom jag idag tänker om stunder av stillhet och morgnar som denna.

22/10/2025

Du har säkert hört om överanpassning, när vi hämmar och begränsar oss själva för att bli accepterade. Men det finns en andra sida av samma mynt som är svårare att definiera, för att den kan förväxlas med styrka: Skyddsautonomin.

Skyddsautonomi växer fram när vi har lärt oss att närhet alltid leder till förlust av jaget. När varje försök till kontakt har slutat med att någon annan tog över rummet, beslutet eller tonen.

Till slt drar vi slutsatser som: “Ingen får påverka mig.”

Och det kan låta förvillande klokt. Som att du verkligen låter dig vara du i alla lägen. Men i skyddsautonomin känns all ömsesidighet som ett hot. Intresse kan kännas som intrång. Hjälp som kontroll.

När någon vill komma nära, känns det som att du förlorar dig själv igen.

Skyddsautonomi kan även ses som en pendelrörelse mot uppgivenhet när man känner att överanpassning inte fungerar. Du tänker: ”Jag skiter i alla andra”, när du undertill känner att dina ansträngningar är lönlösa, att du aldrig kan bli accepterad eller omtyckt ändå. Och om du inte försöker så slipper du bli besviken. Men precis som för den som överanpassar sig är du fortfarande fokuserad på alla andra och inte på dig själv. Men nu har du dessutom byggt höga murar med taggtråd runt, där ingen får komma nära.

Den verkliga friheten kommer först
när vi märker att påverkan inte är samma sak som gränsöverskridanden. Att vi kan ta in den andre, till och med formas i riktningar vi mår bra av, och ändå finnas kvar.

Det är där autentisk autonomi växer:
Där vi känner oss trygga med att släppa in andra för att vi känner att vi klarar av att stå stadigt och att vi inte förlorar oss själva av andras närvaro. Där ingen behöver försvinna för att vi ska mötas.

16/10/2025

Att hela tiden fokusera på vad andra vill ha av en är inte samma sak som att vara snäll eller omtänksam. Det handlar snarare om att du har tappat kontakten med din inre kompass för att försöka läsa av andras.

👁️ Istället lever du med ett inre övervakningssystem, där varje ord, blick eller reaktion från andra tolkas som ett betyg på om du har gjort ”rätt” eller ”fel”. Det pågår en ständig inre skanning: “Vad tycker de nu? Sa jag något konstigt? Verkar jag för mycket?” och du känner att ditt värde är villkorat av hur väl du uppfattas. Du försöker förebygga skam, avvisande eller konflikt genom att vara ”rätt”, snarare än sann.

🌱 Någon gång i ditt liv utvecklade du överanpassning som en nödvändig strategi, t.ex. för att bevara trygghet, kärlek eller ordning i barndomen. Om du överanpassade dig kunde du åtminstone skapa känslan av att kunna undvika kritik eller avvisanden.

😩 Men priset är högt. Du förlorar sig själv i andras behov och normer och känner dig tom eller oäkta, även när andra tycker om dig. Vilket gör att det inte känns som om att de verkligen gillar dig (bara rollen du spelar) och du vågar inte helt slappna av. Istället blir du utmattad av ständig självkontroll.

🧐 ”Men blir jag inte egoistisk om jag bara tänker på mig själv?”.

Nej, för vägen ut handlar inte om att sluta bry sig om andra (du får behålla det 😌), utan om att OCKSÅ börja inkludera dig själv i ekvationen. Såsom att lägga märke till den där mikropausen innan du svarar, anpassar dig eller censurerar sig och undra: ”Vad känns sant för mig just nu?”. Och att stå ut med skavet av att inte alltid vara omtyckt, att det inte betyder att du inte är omtyckbar. Bara att alla är inte rätt för dig, precis som du inte (och inte bör vara) rätt för alla.

Adress

Grindsgatan 43
Stockholm

Webbplats

http://www.integrativterapi.se/

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Integrativ terapi & Existentiell vägledning postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.