19/04/2026
Hög- eller lågkänslighet?
Redan som liten var tomrum viktigt för mig. Liksom intuitivt visste jag att dra mig undan från grupper och sammanhang. Det kallas visst att vara högkänslig.
Jag tar till mig begreppet, men vill inte fastna i det. Precis som med olika diagnoser, så finns risken att man förenklar, förringar, sig själv, att man släpper ansvaret för allt som är jobbigt.
”Nej det är inte jag, det är min ADHD”
”Nej, det är inte jag, det är min högkänslighet.”
Genom att förstå högkänslighet kan jag förstå mina känslor bättre, men jag vill inte att det ska identifiera mig.
Å andra sidan, tänker jag ibland, kanske hela resonemanget är felvänt. Vi lever i en stressad värld, och en tydlig konsekvens av stress är vår försämrade förmåga att känna efter. Stressade människor gör mer men känner sämre.
Så kanske, tänker jag då, är det de andra, de stressade, de presterande, de ytligt trevliga, som är lågkänsliga.
Lågkänslighet.
Kanske är det vi som känner högt, som är de normala.
Så kan det faktiskt va.
