27/05/2023
Om jag skulle beskriva ångset så är det något vi springer ifrån. Ångest i sig är inget farligt att känna, då det är en lika vanlig känsla som glädje. Men när vi börjar få kroppsliga symtom och ångesten tar över vår vardag, så har vi flytt från oss själva alldeles för ofta. Vi springer på olika sätt, bara jag köper det där plagget, bara jag inte äter så mycket, bara jag fixar dom där rynkorna, bara jag byter ut lite inredning, bara jag tränar för den perfekta kroppen, och så vidare. Det är en framåtrörelse, vi är framåtlutande. Vi behöver luta oss tillbaka, centrera oss. Enklare sagt än gjort, för många tankar är tankar framåt. Alla dessa framåtankar är ett springande för vårt nervsystem. Själv kan jag få många sådana tankar med två tonårsbarn, jag är så rädd om dom och tänk vad mycket som kan hända, i framtiden!
Det jag märker är så fort jag är är i framtidstankar så lyfter jag från min egen kropp, jag är inte längre stabil och tydlig. Andetaget har förflyttats från magen till bröstkorgen. Inatt drömde jag en otroligt stark dröm om en liten pojke och hans pappa som sökt hjälp för hans mående, dom var uppgivna och jag såg sorgen i pappans ögon. Pojken var glad men orolig i kroppen. I drömmen hjälpte jag pojken att få ner andetaget till magen, då den fastnat i bröstkorgen. Glädjen i hans ögon och lugnet som infann sig på den lilla pojken gjorde mig varm i hela hjärtat. Jag vaknade och kände att dom där ögonen som jag fick spegla mig i är exakt varför jag älskar att arbeta med ungdomar och barn. Så många gånger under detta år som ögon har tänts på nytt och kroppar har landat en stund från springandet. Det är otroligt att få vara med om och allt handlar egentligen bara om andetaget och välja att sluta springa ifrån sig själv för en stund. Kroppen bara väntar på att du skall stanna upp.
Har du börjat springa ifrån dig själv alldeles för mycket kan det vara svårt att stanna upp, man vill ju inte tappa fart, det går så bra nu. Men oftast har vi glömt checka in hur kroppen mår, vi bara gör och vandrar på samma stig utan att lyfta blicken för att se sig om i skogen efter andra stigar att gå. Och skogen är full av fantastiska stigar som bara väntar att få upptäckas 💛
